"Det bästa med livet är att man kan börja om och om och om igen"...
De fina orden står på ett vackert kort med en målning av Laila Wikström. Trösterika ord. Det är passande ord för mig i min situation just nu.Det känns som om jag håller på att försöka "börja om". Försöka LEVA i vardagen igen. Med nya krafter och nya tankar. Långsamt... Ett steg i taget...
Jag fick detta kort av en av mina systrar när hon och hennes man kom till oss i torpet igår. Det blev en fin dag med mycket prat och skratt. Promenad, god mat och som avslutning fick jag massage. Det känns i nacke, huvud och rygg idag. Jag känner mig både rakare och mer avslappnad men har också lite ont .Känner mig trött men också energipåfylld... Men det är nog som det ska vara, tror jag. Min syster är bra på det hon gör och det bästa är att hon förklarar och ger tips! :)) Tack syrran! Lovar att träna på att inte sitta så ofta med benen i kors...;))
Solstrålarna glittrar på åns vatten. Det är varmt att sitta i solen på balkongen men vinden är lite kall. Men visst är det fortfarande sommar!
Hemmaboende sonen börjar bli lite rastlös efter lång ledighet. -"Det känns konstigt att man inte måste gå till plugget", säger han. -"Tänk att man kan sakna det"! Högskolestudierna börjar nästa vecka...
Mina tankar ilar iväg till alla elever som i dag har sin allra första skoldag..
"I början betraktas alla elever som
förstklassiga, men redan efter ett par år så anses de tillhöra tredje klass."
- Lars Lagerås
;))
Jag minns inte min första skoldag men jag minns pirret och känslan av allvar. Något stort hade startat. Jag minns också hur roligt det var att välja papper till bänken och bokomslag :). Nya pennor, nya suddgummin. Nyfikenheten på "fröken"...
Jag minns också "skolmognadsprovet".. Man skulle bl a rita ett rött hus med skorsten och en flaggstång med hissad flagga. Det "avslöjades" sen att det handlade om att man ritat skorstensröken och flaggan åt samma håll. Alltså att båda såg ut att blåsa i samma riktning. Undrar om jag skulle klara det testet nu? Jag gjorde det tydligen då! ;)
Minns att jag älskade att lära mig bokstäverna och att läsa. Hade man skrivit "fint" och "rätt" skrev fröken ett stort rött R i skrivboken. Min frökens R såg mer ut som ett Q. Hade man skrivit "fult" eller "fel" fick man en röd "bock" i stället... Det var mindre kul...
Första läseboken hette, helt logiskt, "Första Boken". Det var inte längre inne med att rimma på mor och far. I boken fanns några mystiska figurer som hette Li och Lo. Och man fick "ljuda" på den tiden för att lära sig läsa. Men man fick inte räkna på fingrarna. Det var många gånger jag och mina klasskamrater smög med "fingerräkning" med händerna under bänken...
Alla tider har sina pedagogiska tankar om vad som är bäst och rätt eller fel. Nu mera verkar det bli mer och mer datorn som gäller. Datorn underlättar på många sätt idag, det förstår jag, men det är inte samma känsla som med en ny skrivbok, en egen "läsebok" med snyggt omslagspapper och en nyvässad blyertspenna... Hoppas att eleverna idag får uppleva både ock!
I ett afrikanskt land går en liten flicka och väntar på brev från mig. Det är mitt fadderbarn. Hon har de allra vackraste ögon man tänka sig. I det senaste brevet från henne och hennes familj beskrev de hur otroligt lycklig hon blev över mitt brev till henne. Det var som om hennes dröm blev till verklighet när hon fick ta emot det lilla brevet. Otroligt! Att ett litet brev kan betyda så mycket! Väldigt tacksamma var familjen också över mitt bidrag. Nu slipper mitt fadderbarn vandra långväga för att hämta vatten. Jag har varit med om att bidra till en brunn och handpump i samhället där de bor. Tänk att så lite kan betyda så mycket! Det är en ära att få ha ett fadderbarn!
Nu måste jag försöka plita ihop en hälsning till henne igen :) Jag gör det med glädje :)
Ta alla till er orden i början om att börja om. Och ta till er dessa:
"En gång började du gå
du släppte tingen omkring dej
och kastade dej ut på golvet
utan att hålla i någonting
Gör om det!
Gör om det!"
- Ingrid Sjöstrand
Frukt är gott! Sammetslena persikor! Mums....
