Det är fantastiskt! Himlen är alldeles blå och molnfri! Efter en riktig långpromenad och ett skönt qigongpass ute i solskenet sitter jag nu och tänker mig tillbaka 27 år i tiden. 10 augusti 1985 föddes min äldste son. Förlossningen tog 12 timmar. Kl 19.57 var den över och vi välkomnade vår lille son till världen. Lycka!!!
27 år sedan... :) Sonen firar tillsammans med sin flickvän idag och i morgon blir det fest med vännerna. Vi får gratta honom på söndag när han kommer hit och hämtar sin hund. :)
Igår blev vi bjudna på gott fika hos en granne som bor så vackert nere vid sjön. Han har en kaxig och charmig tax. Lekkamrat till vår sons hund. Det ser ganska roligt ut när en stor springer spaniel och en liten tax tumlar om på gräsmattan!!! :)
Lyssnade på Stefan Löfvens sommarprogram idag. Och konstaterade att jag missbedömt honom. Han var inte alls så tråkig och stel som jag tidigare trott. Lugn, trygg och klok och med en lite lågmäld humor var det intryck han gav mig nu.Vi är födda samma år och uppväxta i Ångermanland båda två. Skillnaden är dock att han har kvar sin dialekt, det har inte jag... Men jag flyttade ju därifrån 1973. Vet egentligen inte vad jag har för dialekt nu.... Det är väl en mix :)
Jag börjar känna av lite stress nu. Oroar mig för att komma tillbaka till vardagen. Har mått så bra under makens semester. Att bara ta dagen som den kommer. Man blir lite "bortskämd". Hur mycket ork och energi har jag lyckats samla på mig? Att få leva i nuet är en lyx! Men det är väl samtidigt något man måste träna sig i så att man klarar av att leva här och nu även under vardagarna. Att inte oroa sig så mycket... "Kommer tid, kommer råd" sa man förr. Och det är nog sant! "Det är lugnt!" svarar sönerna ofta på mina oroliga frågor. Det är lugnt... Ja, det är väl det....
