Min vandring på Bättringsvägen går vidare. Gårdagen var en sämre dag, denna dag känns lite bättre. De jobbiga dagarna koncentrerar jag mina tankar på alla framsteg jag gjort. Jag tänker också med tacksamhet på de vänner som följt och följer mig på vägen. Speciellt på dem som varit med mig när jag mått som allra sämst. De som trots min panik, min ångest, mina tårar ändå tycks vilja vara min vän och fortsätta vid min sida på vägen hem till mig själv. Till dem hör givetvis också min make. Det är stort och fantastiskt att ha såna vänner! "DET ÄR GOTT ATT MÖTA EN VÄN PÅ VÄGEN." ( Ordspråk ) "EN VÄN ÄR DEN SOM KOMMER IN, NÄR HELA VÄRLDEN HAR GÅTT UT." ( Grace Pulpit ) Nu har maken och jag åter fått besök av söner och hund. Så nu är det "full rulle i torpet igen". :) Sönerna lämnar oss i morgon för vidare resa ner till Göteborg. Hunden blir kvar hos oss några dagar. Just nu njuter vi av det fina vädret. Passar på att vara ute. Kommer att sakna de stilla morgnarna på bryggan vid sjön sen när vardagen tar vid. Fast jag har ju tillgång till vatten i vardagen också, både å och hav. Jag är rik på det sättet! Rik på närhet till vatten. :) Läste i dagens GD om att semesterns alla "måsten" kan skapa ångest. Citat: -"Vi lever med förväntningar på att man ska vara på ett visst sätt. Man ska hinna med så mycket, ha ett bra jobb, familj och vara vältränad, snygg och lyckad på alla sätt. Det skapar en oerhörd stress att nå upp till allt".Ywonne Öström, kurator. Man ger också några tips på hur man mår bättre i sommar. Bl a tid för återhämtning, balans mellan aktivitet och vila, inte låta sommaren fyllas av "måsten", njuta av det som finns nära dig... Det sista känner jag att jag lyckats skapligt med. Helt enkelt för att jag inte orkat annat. Och det finns nog en mening med det också... "SMÅ STEG ÄR OCKSÅ EN RÖRELSE"... ( Ur boken "Konsten att göra ingenting" L K Swanberg )
