MÅNGKULTUR OCH LJUSLÅGEMYS

publicerat i

Vaknade i morse ( förmiddag skulle kanske en del kalla det) av ett starkt och bländande solsken. Underbart! Efter brunch blev det mellandagspromenad i solskenet.
Gårdagen blev en upplevelse. Åkte ner till min syster som bor i skogen i norduppland. Där har de, precis som här, fått stora mängder snö. Snö som lagt sig på träden och ledningar. Senaste dagarna har det varit omkring 0-gradigt, blötsnö och regn. Jag tror aldrig jag sett så snötyngda träd och ledningar någonsin tidigare! Som följd av detta har de haft strömavbrott till och från både före och under juldagarna. Ibland många timmar i sträck. De har tack och lov kakelugn och vedspis. Men mörkt blir det och problem med vattnet. Det var med spänning vi närmade oss deras hus. Strömlöst? Ja, vi möttes av stearinljus och ficklampa. Varm mat hade de lyckats laga till. Väldigt god. Min mamma var där och min systerson med flickvän och deras en månader gamla son. Ett litet sött knyte. Det är lika fascinerande varje gång man sitter med ett sånt litet barn i sin famn. Detta underverk! Livets mirakel... <3

Vi satt där i ljuslågornas sken. Det kändes riktigt mysigt för oss som bara var på besök. De snötyngda träden såg ut som snögubbar. Luften ute kändes fuktig. Det kändes som man flyttat 100 år tillbaka i tiden. Ingen TV, ingen julmusik från CD-spelaren. Det var tyst och mörkt. Bara vårt prat och skratt och ljud från lille bebisen. Det enda som visade att det är 2012 var våra I-phones. Och bilarna. Mamma hade packat och vi påbörjade resan hem. Vi kom inte så långt på den krokiga vägen. En stor gran hade fallit över en ledning och blockerade hela vägen! Maken fick backa tillbaka och så fick vi ta vägen åt andra hållet. En rejäl omväg på smala, moddiga vägar med snötyngda grenar som sträckte sig ner mot oss. Vi vågade knappt tänka tanken: "Måtte inget träd falla över bilen"... Troligen var änglarna med oss! Inget sådant hände. Man såg tydliga spår efter bilar som sladdat av vägen... Först regnade det sen började det snöa ymnigt. På E-4:an var det moddigt och mycket trafik. När vi kommit över på "rätt" sida om Dalälven slutade det snöa och med en suck av lättnad körde vi ner i garaget. Hemma...

Min syster har fortfarande strömlöst och hemtelefonen fungerar inte... Tänk vilket sårbart samhälle vi har byggt. Jag tycker min syster och hennes man är riktiga "överlevare". Men visst tar det hårt på deras tålamod också...

När jag läste mitt förra inlägg kände jag att det kanske var lite otydligt. Hur kunde jag dra paralleller mellan andra världskriget och "Tomteverkstan "? Jo, det går. På nätet bildas missnöjesgrupper som har som syfte att skapa osämja mellan sk "riktiga svenskar" och "nysvenskar". Man gör en höna av en fjäder och skyller alla förändringar i våra sk "traditioner" på invandrarna. Allt för att spä på missnöjet. Precis som i Tyskland. Då var det judarna som skulle bort, nu är det muslimerna.
Debatterna handlar om julpsalmer, chokladbollar, pepparkaksgubbar, Disneyfigurer....
Men sanningen är ju den att Pepparkaksgubbeproblemet var ett missförstånd, psalmer får man sjunga i skolan, Disney tog bort både den vita och den svarta dockan över hela världen...och varför måste man kalla chokladbollar för "negerbollar"? Är det också en "tradition" att bråka om???
Leve mångfalden säger jag!

Jesus var jude.
Julgranstraditionen kommer från Tyskland.
Den första "tomten" var ett nederländskt helgon
Lucia var från Sicilien...

Osv....

Leve vårt mångkulturella samhälle!!!

Kommentera inlägget här :