Som ringar på vattnet

Sommarkväll i juli månad. Det är varmt och det blåser en lätt vind. Fågelungar i mängder piper och pilar mellan träden. Maken och jag har avslutat en god middag i paviljongen och är åter på gården efter en skön promenad. Under promenaderna börjar det ofta "pipa" i min iPhone. Sms:en dyker upp. Har inte någon bra täckning i torpet men vid sjön t ex går det bättre att ta emot och att skicka. Livet är annorlunda här än i stan. Morgontidningen kommer först vid lunch. Det är ganska skönt... Avstressande ;) Nu hinner man sitta med sin frukost i lugn och ro och njuta av morgonens ljud och sen ta en promenad innan världens elände kommer emot en i svarta rubriker. Igår var vi hos goda vänner i deras stuga vid havet. Bjöds på en massa gott att äta och dricka. Promenerade ner till båthuset och satt på bryggan och njöt i solskenet av den vackra havsutsikten. Underbart! Balsam för kropp och själ. Just det där att sitta och blicka ut över havet, det är läkande, tycker jag... Ljudet av vågor och "kluckandet" mot stranden och en fisks plötsliga plaskande som ger ringar på vattnet, det är som ljuv musik i mina öron.Rekommenderas! Det går bra med en sjö också ;) Jag har utnämnt denna sommar till "Fjärilarnas sommar". Brukar uppkalla vissa somrar efter djur som vi haft närkontakt med. Vi har haft t ex "Ekorrfamiljens sommar" och "Harens sommar"...:) Har aldrig sett så otroligt många fjärilar i olika kulörer och storlekar som denna sommar. I morse såg jag en helgrön fjäril. Den hade förälskat sig i en vit stolpe på förstukvisten... Gustaf Fröding diktar så här om sommaren: "Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring oss står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs." De orden sammanfattar bra hur jag upplever denna julidag och julikväll... Hoppas att vi alla haft en bra dag!

Nu kom dem! De soliga, varma dagarna! "Sommar, sommar och sol..." :) Just nu har jag verkligen ingenting att klaga på! Skulle möjligen vara att det är för varmt... Nej, jag skojar bara...;) Mår lite bättre dag för dag och hoppas att det får fortsätta så. "Lata sommardagar, gör vad jag behagar..." Förutom söner och hund har vi nu ytterligare en besökare här. En supertrevlig kille. Kompis till våra söner men han är som en god vän till hela familjen sen många år tillbaka. Igår kväll grillade vi och satt ute till sent på kvällen. Supergott! Äldste sonen är bra på det här med att grilla. Idag passar vi på att sola och prata. Och jaga hunden när han själ dynor och strumpor. Fast han är ganska trött nu efter en vecka här i skogen. I morse fick vi "dra" med oss honom ut på promenad, maken och jag. Men på tillbakavägen var det full fart! Jag har lyssnat på ännu några sommarpratare. Bland andra komikern Marika Carlsson. Hennes berättelse om hur hon räddades till livet när hon som spädbarn hittades i ett dike i Etiopien och sedan adopterades till Sverige, var otroligt intressant. Med sin härliga humor berättade hon om fördomar både här i Sverige och i Etiopien. Väl värd att lyssna till! Man får sig en tankeställare... Eller flera... Över sitt eget beteende t ex... Jag minns när jag var på mammografi i Uppsala. Där hade de ett kösystem med brickor med nummer som man tog vartefter man kom. När jag var klar och skulle gå därifrån såg jag att det stod en "invandrarkvinna" framför tavlan med brickorna. Hon såg väldigt frågande ut och pekade på tavlan. Jag började förklara systemet för henne. På stapplande engelska!!! Då såg hon ännu mer frågande ut. Jag gick över till svenska istället. Då log kvinnan och tackade så mycket... På svenska... Det hade blivit alldeles tyst i väntrummet och någon fnissade lite bakom min rygg. Jag kände mig så dum! Och fick bråttom därifrån.... Nu är det snart dags att sätta sig i paviljongen och äta en god middag. Jag har det fantastiskt bra just nu och känner en stor tacksamhet över att jag kommit en bra bit på Bättringsvägen... Sol och värme önskar jag er alla!

Trotsar den grå himlen och sätter mig ute. Det susar i träden och det är varmt. Ibland anar man solen och blå himmel i någon glipa i molntäcket. Som jag skrivit förut: man får vara glad för det lilla denna sommar ;) Det är i alla fall uppehåll! Lycka kan vara att man måste vattna rosorna för tredje dagen i rad! Och att det är torrt i gräset när man kliver ut på morgonen. ;) I morse såg vi äntligen en and nere vid sjön. En ensam hona. Koltrastarna hoppar omkring på gräsmattan. Stannar upp ibland och lägger huvudet på sned och drar upp en fet mask eller insekt ur jorden... Det finns fortfarande många, stora, röda smultron att plocka och vinbären börjar rodna. Det finns saker att glädja sig över:) Sönerna har "invaderat" gamla stugans kök. Där ser ut som en datacentral.;) Ibland går jag in där och "plockar". Papper, chipspåsar, tallrikar... Och vedpinnar som vovven strött ut över golvet... Kanske skämmer jag bort dem men att kunna gå och "plocka" är ett framsteg för mig på Bättringsvägen. Att orka sopa lite är ett framsteg, att duka är ett framsteg...;) Jag såg på Minneskonserten i Oslo i söndagskväll. Så fint och så värdigt. Att Bruce S var med gjorde ju inte konserten sämre;) "En världsstjärna med stort hjärta" som kommentatorn så riktigt påpekade. Vi avslutade kvällen, jag och maken med att se "Mamma Mia". För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men filmer som man mår bra av, som får en att sjunga och skratta kan man se om och om och om igen... Men kanske måste man varit med på ABBA-tiden för att riktigt uppskatta den? Just nu längtar jag efter en heldag med sol och värme, att sitta ute till sent på kvällen och se mörkret falla och tända ljus. Undrar om det blir av med ett dopp i sjön i år? Det känns ännu ganska avlägset. Men man ska aldrig säga aldrig! Sol i sikte! Just nu letar sig solstrålar fram genom molnen. Bättre sent än aldrig.;) Det kanske blir en fin kväll...

Sitter ute i solskenet och njuter av sommaren. Det blåser vindar som verkar komma från flera håll. Märkligt. Många fjärilar flyger omkring. Och en och annan slända. Den stora, vackra fjärilen jag skrev om häromdagen visade sig vara en Aspfjäril. Tack mina vänner som upplyste mig om detta! Nu kom det en glad hund utfarande på gården... med en sko i munnen... Jag startade denna dag med att titta på TV. Minnescermonierna i Oslo. Det har gått ett år sedan det ofattbara inträffade i Oslo och på Utöya... Mina tankar går hela tiden till Norges folk. Jag tänker på ondskan och våldet. Hur det uppstår. Hur främlingsfientlighet och fördomar har sitt ursprung i okunnighet och rädsla. Även hat och hämnd har sitt ursprung i rädsla. Våld föder våld. Våld är alltid ett misslyckande. Fred och kärlek är seger. Vi har alltid ett val och ett personligt ansvar. Vi måste våga se det som förenar oss. Se likheterna istället för att bli rädda för olikheterna. Vi bär alla ljus och kärlek inom oss. Sprid det till andra! Välj kärlek! Ett år har gått...vi kommer aldrig att glömma och de anhöriga kommer alltid att sakna. Varje liv är en oersättlighet. Den goda kampen för demokrati och allas lika värde fortsätter. Störst av allt är kärleken! :)

Har idag insett hur stor betydelse en lilltå har. Slog i högra "lilltån" igår utan att det blev någon märkbar skada. Så gör jag om det idag och denna gång gjorde det rejält ont. Nu ser tån ut som en liten potatis, av den blåa sorten... Och jag kan varken ha sko eller strumpa på. Tur i oturen att det är sommar! Gick barfota på gräset under förmiddagen. Eller rättare sagt, haltade fram. Det var torrt i gräset idag...innan regnet kom...igen.Saknar att inte kunna gå på kvällspromenad. Under en promenad igår hade vi sällskap en bit med en fågelunge. Den hoppade nästan fram, fällde ut sina vingar och lyckades flyga en kort bit på sin höjd 1 dm över marken. Om och om igen. Helt klart höll den på med att "övningsflyga". När den vilade pep den ynkligt och genast fick den svar av en fågel (mamman?)som "tjattrade" uppe i något träd. Ju närmare vi kom desto intensivare blev tjattret. Kommunikation! På hemvägen från sjön stötte vi på en annan fågelunge mitt på vägen. De lever farligt de där små liven! På tal om fåglar så saknar vi änderna nere vid sjön. Det brukar alltid vara en andfamilj där varje sommar. Tidigt på sommaren brukar andmamman komma simmande och stolt visa upp sina små "dunbollar". När ungarna blir större har det hänt att de kommit och gjort oss sällskap när vi badat. Ett år var det en som var ganska aggressiv. Den störtdök mot oss och klev upp på stranden och bet oss i tårna. (Se där kom "tåtemat" upp igen;) Inga änder i år. Men vi har sett en trana och flera gäss nere vid sjön. Varje sommar händer det något nytt! Nu har sönerna + hund kommit ut hit till torpet. Så nu blir det livat en vecka framöver...;)) Det ska visst bli varmare och soligare framöver... Säger de som "vet"... Vi får väl hoppas att det stämmer! :)) Var rädd om dina fötter och alla dina tår!;)

Inkommen efter en ovanligt tidig kvällspromenad. Efter en dag med sol och värme mörknade det och det kom en skur. Efter skuren kom solen fram igen. Luften kändes friskare. Dock har de kommit nu...myggen... Inte i stora svärmar men ändå... Små rackare som "inar" och sticks. Men ska inte klaga. Det är många år sedan vi hade besvär av mygg. Trots att vi bor i Norrland. ;) Värre var det de sista åren vi bodde i Uppland ;). Tro't eller ej ;) Lyssnade på Sommar idag. Mycket intressant. Sommarvärd var Björn Lindeblad, meditationslärare och föreläsare. Han gick från att vara finansvalp till ett liv som skogsmunk. Han var framgångsrik. "Lyckad men inte lycklig" som han själv uttryckte det. I 18 år levde han som munk innan han återvände till Sverige och fann kärleken. Det som fastnade hos mig var det han berättade vad en äldre munk sagt till honom en dag när Björn känt sig misslyckad: -"Det där självförbättringsprojektet la jag ner för längesedan. Vi har alla våra tillkortakommanden". Efter de orden kände Björn en stor frid inom sig. Vad jag önskar att jag kunde känna den friden också. Om vi alla kunde få känna att vi duger som vi är. Att vi räcker till. Livet är ju ingen tävling! Gårdagen var en jättefin dag. Solig och varm. Blå himmel. Det bästa med dagen var att en mycket god vän kom på besök. Nu fick vi "prata av oss". Så mysigt. Det gav energi. Vi tog en promenad också. Konstaterade då att det är så många fjärilar här. Och sorter som vi inte känner igen. Vi reagerade särskilt på en stor, vacker, svartvit fjäril som bredde ut sina vingar på vägen och lät sig beundras. Samma, eller i alla fall en likadan, lyckades maken fota när den förvirrat sig in i stugan en dag. (Maken lyckades få ut den sen). Nu hoppas jag att det lyckas med att fotot publiceras så att ni får se den. Det är ingen Sorgmantel. Har googlat den men inte hittat vad det är för sort...

Denna sommar måste man inte bara försöka fånga dagen man måste försöka fånga "solskensögonblicken" också... Eller måste och måste... Det står ju var och en fritt. Hörde något på radion idag som passar så bra nu: "Även om man har sol i sinne, kanske man kan sitta inne".:) Själv sitter jag just nu ute i solskenet. Då och då skyms solen av stora moln. Men än så länge inget regn i sikte... Har varit in en sväng till stan men är nu åter ute i torpet och lyssnar på fågelkvitter och trädsus. Maken och jag börjar och avslutar våra dagar här med promenader till sjön. Där är så stilla och vackert. Mycket av vattnet i marken, efter regnet, har torkat upp men i bäckarna rusar vattnet fram. Det inte bara porlar, det brusar. Låter som värsta "vårfloden"! Jag lyssnar då och då på "Sommarpratarna". Det är så intressant att ta del av andra människors liv och tankar. Kända som okända. Kan inte låta bli att fundera på vad man själv skulle prata om i ett sådant program :). Nu är väl risken inte så stor att just jag skulle bli tillfrågad men iallafall. Det är en kul tankelek. Vad i mitt liv skulle kunna intressera andra? Alla människors liv är ju som en bok, en väv... Vad skulle Du berätta om?

Öppnar dörren och går ut i den friska luften. Ovädret har dragit förbi. Solen lyser på träd och blommor igen. Gräsmattan är plaskvåt. Förutom fågelkvitter och droppandet är det nu så tyst. Och stilla. I över en timme blixtrade och dundrade det något förfärligt över mig här i torpet. Jag satt ensam här i stugan i skogen och kände mig så liten inför vädrets makter. Jag som aldrig brukar vara rädd för åskan upplevde det hela som skrämmande. Fönstren skallrade och strömmen kom och gick. Blixt och knall i ett. Regnet vräkte ner, men det kändes bara befriande.Jag fick inte panik men har nog aldrig känt mig så liten... Nu doftar det gott och dropparna på trädens blad blänker som guld i solskenet. Vänner på Facebook skrev uppmuntrande kommentarer. Det var ett bra stöd. Har aldrig varit så glad över att äga en iPhone som jag var idag! Att kunna kommunicera med andra i ovädret. Efter regn kommer solsken, efter mörker kommer ljus, efter dunder kommer tystnad... Jag sänder en tanke till dem som bl a i Småland, har drabbats av översvämningarna. Må solen nu skina och värma oss alla!

Med risk för att det blir ännu ett inlägg som publiceras i ett stycke utan radbyten, chansar jag och skriver... Det blir mitt andra inlägg idag... Det första bara försvann när det skulle publiceras... Livet är märkligt ibland. Trots det gråa, trista vädret och trots att suset i mina öron är värre än någonsin, kommer "den" plötsligt smygande, som en varm våg, ett pirrande i magen, en härlig känsla: GLÄDJEN! Den får mina mungipor att dras uppåt och kroppen att slappna av. Glädje är för mig förknippad med tacksamhet och förnöjdsamhet. Den skingrar inte de gråa molnen utanför mitt fönster men den skingrar orosmolnen inom mig. "Min glädje är som våren. Så varm! Den får blommor att slå ut i mina händer." Thich Nhat Hanh "Glädjen finns inte vid horisonten. Om vi sänker blicken ska vi finna den på närmare håll." Anne Swärd Nu hoppas jag att Glädjen stannar ett tag hos mig och att den smittar av sig till Dig! Delad glädje är dubbel glädje...som bekant:) "När du äntligen tillåter dig att lita på glädjen och omfamna den, då ska du upptäcka att du dansar med allt." Emmanuel

Äntligen! Kan jag blogga genom appen igen! Så mycket enklare för mig som ännu inte klarar av datorn... Har parkerat mig mig i en stol ute i solskenet. Det är bäst att passa på. Ska visst bli regn igen. Det har börjat blåsa en sval vind. Skönt för det är en tryckande värme. Igår kväll när vi kom ut hit till torpet var det nästan kusligt vindstilla. Vi hade fönstret öppet mot sommarnatten. Somnade och vaknade till fågeldrill. Så skönt för öra och själ. Vi nästan "flydde" ut hit till skogen. Det är hårdrocksfestival i stan, på ett ställe väldigt nära vårt boende. Jag har inget emot varken festival eller musiken men när det låter så högt så att man tror att festivalen är i ens eget vardagsrum, timme efter timme... Då känner jag att mitt gillande har en viss begränsning. Man kan ju liksom inte reglera ljudnivån själv.. Inglasade balkonger och stängda fönster hjälpte inte heller. Vänner som bor betydligt längre bort hörde också musiken. Det mystiska var att när vi kom ut hit igår hörde vi, genom stillheten och tystnaden, ljudet av trummor, på avstånd... Vi tänkte att antingen har vi ljudet fortfarande ringande i våra öron eller så har några grannar fest. Nu på eftermiddagen har det satt igång igen... Brukar aldrig vara sånt "ös" här ute i skogen...;)) Under morgonpromenaden njöt jag av den "vilda" blomprakten. Den blöta sommaren har medfört att det är väldigt grönt och frodigt i naturen. "Inget ont som inte..." Men nu får det gärna bli varmt och soligt... Jag har börjat läsa en bra bok: "Den vita liljan" av E Nemert . Handlingen utspelar sig på Sicilien på 1400-talet. Det är mycket kvinnokraft i den boken! Modiga, starka och kloka kvinnor som vågar utmana rådande normer. Och som söker sin sanning. Som vi alla måste göra. Söka vår egen sanning, det som är rätt för oss. Ett bra steg för mig på min resa längs Bättringsvägen är att jag åter börjat få kontakt med min egen intuition. Min inre kompass... Pratade nyss med min yngste son. Han hade mycket att berätta efter att under några dagar hjälpt sin farmor med att fixa till hennes nya lägenhet. Han hade ändrat sin dygnsrytm ordentligt. Tidiga morgnar och tidigt i säng. Så är det hos farmor ;). Kul hade han haft. Träffat många släktingar. Och jobbat mycket :) Mycket kroppsarbete! Nyttigt! ;) För den som för det mesta hänger framför datorn. Han tyckte själv att det var en skön känsla att "vara slut i kroppen ". Inte bara i knoppen ;) Undrar om det ska bli åska? Det är väldigt kvavt nu. Jag funderar på att ta fram penslar, färg och pannå. Längesedan jag målade... Livet är inte som en rak autostrada med skyltar och pilar som gör att du hela tiden hittar rätt. Livet är mer som en slingrande stig och ibland går du vilse, ibland måste du rasta en längre tid. Hitta din inre kompass och följa den... (Tyvärr går det inte att publicera bild...)