Som ringar på vattnet

Hörde Babben säga följande nyss på "Go kväll" : "Förra året bestämde jag mig att nu får det vara nog. Nu slutar jag dissa mig själv!"
Hon har kommit till insikt om att hon inte är perfekt men duger som hon är.
Underbara, kloka Babben!
Jag önskar att jag också kunde komma till en sån insikt rörande mig själv... Har en bit kvar...;) Varför är det så svårt att tänka positivt om sig själv? Att uppmuntra sig själv? Är det präglingarna och Jantelagen?

Hon pratade också om sorg. I samband med hennes fars och mors bortgång kände hon att det hade varit bra att, som förr i tiden, bära sorgband. För att utan ord kunna signalera att jag mår inte så bra nu. ( Babben använde något bra ord för detta som jag nu inte kommer ihåg...)

Efter gårdagens slaskväder blev det en ganska fin dag idag. Solen tittade fram och lyste upp tillvaron. Vid 16-tiden, när solen går ner, startar min gäspningsperiod som sedan håller i sig hela kvällen...
Hade en god vän på besök i söndagskväll. Beställde nya ljus genom henne. För nu är det verkligen "ljuständartid". Du vet: "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus."

Bilderna från monsterstormens framfart är sorgliga. Tänker särskilt på de stackars människorna på Haiti och så undrar jag hur de gått för de hemlösa, "uteliggarna" i NY...?
Återigen har vi blivit påminda om naturens starka krafter.

Men som sagt: Tänd ljus i mörkret! Dela också med dig av ditt eget inre ljus till dem vars låga bara orkar flämta. Dela med dig av dina drömmar, dina positiva tankar, ditt leende, din humor, din glädje. Du vet, det smittar! Och det är ingen farlig smitta...;)

Denna vackra höstdag tog jag ett jättesteg på Bättringsvägen. Jag travade iväg till min arbetslokal och jobbade 11/2 timme!!! Jag vet att det är söndag men när maken är tvungen att jobba alla dagar i veckan så tänkte jag att nu är det dags att göra honom sällskap. En stund! Jag har inte suttit vid mitt skrivbord sen i slutet av februari... Det kändes både främmande och väldigt bekant på samma gång. Detta var helt och hållet mitt val. Olyckskorparna kraxade i mitt huvud: "Var försiktig! Annars får du ont i nacken igen. Tänk om det är för tidigt?"
Jag tog det lugnt. Kanske får jag ont. Men jag får vila flera dagar nu. Hur som helst så var det värt att ta detta steg. Måste ju våga pröva... Ett litet steg i taget, men ändå ett stort framsteg! :)

Sen tog maken och jag en långpromenad längs å och kanal. Studerade nybyggena och fascinerades över hur fort det går att bygga nu för tiden. Vi har bara varit borta några dagar och det har hänt massor! På ett av byggena ser det lustigt ut. Där har man byggt taket först! Nej, det "svävar" inte i luften, det ligger på grunden. ;) Snart kommer de andra delarna till huset och så pusslar man ihop det...

I morgon kommer det nog att snöa. Blötsnö. Men man ska väl inte klaga. USA:s östkust förbereder sig för rejäl storm. Tyckte att det var intressant att läsa om vad deras rekommenderade katastrofkit bör innehålla:
Kopior på viktiga papper
Ficklampor
Batteriradio
Extra batterier
Lista över mediciner
Kontaktinformation
Första hjälpen-kit
Mat och förnödenheter, även till husdjuren
Papper och penna
(Källa Aftonbladet Reuters)

Jag funderar på vad vi svenskar skulle tänka på i första hand? Datorn? TV-spelet? Micron? Knappast radio eller pennor och papper... Första hjälpen-kit? Det räcker nog inte med plåster?Och hur många har batteriradio nu för tiden? När det gäller att överleva är det "gamla grejer" som kommer till heders.
Hoppas att stormen lugnar ner sig i god tid innan den når land...
Och jag drar en suck av lättnad över att jag bor där jag bor. Vad är väl blötsnö? Det kunde vara värre. Mycket värre.

Vintertid igen då! Den här gången klarade sonen av att ändra de digitala klockorna på spis och micro utan problem. Och dvd:n visar ju vintertid året om! Skulle den plötsligt slå om till sommartid nu, ja då spökar det...:)

Nu flyttar fåglarna. Några stannar kvar. Tack och lov.

Rättelse från förra inlägget: "Medkänslans månad" menade jag. Inte "Medkänslans gåva"...;))

Hemma igen efter flera dagar i Göteborg. Det låg lite vitt på marken igår kväll... Det är borta nu.Solsken idag, kall luft och det blåser kraftigt. Löven på gatan hoppar, virvlar och dansar. Virvlar ända upp hit till fönstret på tredje våningen. Höstvindar... Det tar i så fönstren skallrar ibland. Det viner runt knutarna... Höstvindar...

Jag vaknade med en känsla av och en tanke på allt jag "borde" göra... Resväskan stod där, fortfarande fullpackad och liksom ropade: "Töm mig, nu"! Blommorna ropade att de var törstiga och solen stod lågt på himlen och lyste upp alla dammiga platser och vrår. När jag öppnade badrumsskåpet började jag nysa av allt damm som var där. Ut med alla burkar, flaskor, kammar, tuber... Konstaterade att ett flertal var tomma! Och väldigt dammiga... Det verkar vara främst sonen som tycker att "någon" annan kan slänga... Det är bra med sopsortering men inte okomplicerat. Står ibland med en flaska eller burk eller tub i handen och funderar på var ska jag slänga denna? Hälften glas, hälften plast och omöjlig att rengöra???

Jag har gjort mig av med några "borde" idag. Inte alla. Sparar några "borde" till senare...;)

Ibland funderar jag på hur det står till i mitt "huvudkontor"... Vet inte om det är åldern eller stressen men jag "tappar" namn ibland. Och tråden...Så här kan det låta när jag ska berätta något:
-"Du vet han som var gift med den där vackra tjejen som var med i den där roliga filmen. Hon som förut var gift med han, du vet, han som är så rik, vad heter han? Han med de stora öronen... Dem bodde i något tjusigt slott i England, tror jag. Jag tror hon är dotter till, vad heter han nu då, han är så känd, åh, att jag inte minns...han, pappan alltså spelade huvudrollen i den där TV-serien...."
Någon som känner igen sig?

Jag kan inte låta bli att skratta åt detta. För egentligen är det ju inte så viktigt att minnas kändisars namn och namn på filmer. Huvudsaken att man kommer ihåg sina näras och käras namn. Och det gör jag. Än så länge...;)

Nu mörknar det ute. Det är fredagskväll. Det vita vinet står på kylning. Det blir gott till kycklingen. Tända ljus och mysa i höstmörkret medan vinden tjuter där ute.
I morgon är en annan dag...

Är ensam en stund i min mors lägenhet. Passar på att "botanisera" i hennes bokhyllor. Hittar en massa mysiga böcker. Tittar och bläddrar och läser. Fastnar för vissa citat, dikter och kloka ord. Vill så gärna dela med mig. Men de är så många! Får göra ett utval. Följande ord måste absolut vara med:
( ur "Det är aldrig kört!" Argument, Kristina Reftel)

"Jag önskar dig tillräckligt mycket sol
för att ditt liv ska vara ljust.
Jag önskar dig tillräckligt mycket regn
för att du ska kunna uppskatta solen.

Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka
för att du ska bevara livslusten.
Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg
för att även små glädjeämnen ska verka stora.

Jag önskar dig tillräckligt många vinster
för att du ska få allt du behöver.
Jag önskar dig tillräckligt många
förluster
för att du ska uppskatta allt du har.

Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden
för att du ska klara av det slutgiltiga avskedet."

Jag älskar de där orden! De är så kloka. Och kärleksfulla. Att önska tillräckligt... För det är det är väl så att för mycket av det goda visserligen kan vara helt underbart men man tappar kanske perspektivet. Mycket vill ha mer, brukar det heta. Följden blir kanske att man aldrig känner sig nöjd med någonting och inte längre kan uppskatta det lilla, nära och vardagliga. Det vi tar för givet...

Vi samtalar mycket min mor och jag. Om sorg, skuld, förlåtelse, tro, tillit... Det är läkande. För oss båda, tror jag.

Från lägenhetens köksfönster blickar jag ner mot villaträdgården på andra sidan vägen. Det är en underbar, gammal,välskött men ändå lite vildvuxen trädgård. Charmig och vacker. Nu i höstskrud. Kan stå länge och titta och njuta...

"Jag tycker mer och mer om blommor.
De talar till mig samtidigt
om livets flyktighet
och om evigheten."
- Dom Helder Camara ( ur "Tusen skäl att leva")

Jag "döpte" september månad till "Hoppets månad". Så här i slutet av oktober känner jag för att kalla oktober för "Medkänslans gåva". Dels av privata skäl, dels för att vi, svenska folket, har skänkt och samlat in mycket pengar till bl a "Världens barn". Hoppas att det också blir ett bra resultat för Rosabandet-kampanjen. Gåvor från vår medkänsla. :)

"Om du vill vara lycklig en timme,
ta en tupplur.
Om du vill vara lycklig en dag,
åk och fiska.
Om du vill vara lycklig ett år,
ärv en förmögenhet.
Om du vill vara lycklig en livstid,
hjälp någon annan."
- Kinesiskt ordspråk

Jag önskar dig tillräckligt...;))

Vandrar genom storstaden. Gata upp och gata ner. Solen skiner äntligen och himlen lyser blå. Det är stilla. Inte en vindpust i den annars så blåsiga staden. Går in på kyrkogården. Stilla och tyst. Praktfulla träd i höstskrud. I villaområdet beundrar vi de charmiga husen och de blommor som ännu blommar i trädgårdarna. På avstånd hörs de blå spårvagnarna gnissla. Vi stannar och tittar på kul graffiti. Som lyser upp en grå, ful mur.
En oktobersöndag i Göteborg.

Maken och jag kom hit igår. Maken ska jobba och jag ska hjälpa min mamma med lite "ditt och datt". Och hålla henne sällskap.
Vi möttes i dörren av en glad hund. Min systersons och hans frus hund. En härlig mix mellan fransk bulldogg och shih tzu. En "bullshit" med andra ord ;) Väldigt go hund :)

På kvällen pratade vi gamla minnen. Om personer vi tappat kontakten med. Det är mysigt att minnas ibland. Att minnas tillsammans. Och undra. Vart tog de vägen? Vad gör de nu? Lever de? Minns du hur de såg ut? Hur deras hem såg ut?

"Livet - det är inte de dagar som gått utan de dagar man minns."
- P A Pavlenko

"Kan någon dra sig till minnes en tid då det inte var ont om pengar och tiderna inte var hårda?"
- Ralph W. Emerson

Jag sänder er alla solstrålar från Göteborg!

I dag hittade jag följande dikt i en bok som heter: "Plommon till alla barn." Det är Edith Södergran som diktar.
Den passar så bra just idag, en grå oktoberdag:

" De nakna träden stå omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga silvervita fåglar upp."

En vän delade med sig av följande ord från Moder Teresa:

"Every time you smile at someone
it is a action of love,
a gift to that person,
a beautiful thing.

Peace begins with a smile."

Höstmörkret har lagt sig över stan nu. Maken är på hemväg.
Jag tänder ljus och kryper upp i soffan. Tänker på alla nära och kära. Dem jag har kvar här i nutid. Och dem som gått till ljuset men ändå finns här med mig. På ett annat sätt.

"Någon gång i nattens djup
blir sent till tidigt."
- Martin A. Hansen

Sov gott!

Det är inte ofta man ser politiker uttrycka känslor. De håller liksom masken i alla lägen. Centerpartiets Annie Lööf var i TV-studion hos Hubinette igår. Hon höll masken även om Karin H försökte pressa henne på om hon inte mår dåligt ibland. Om hon känt att hon nog inte klarar partiledarrollen. ( Undrar om Karin skulle ställt samma fråga till en manlig partiledare?) Medan Annie fortfarande satt kvar kom nästa gäst in, Alex Schulman. Samtalet fortsatte att handla om huruvida politiker blev mänskligare om de visade mer känslor. Om de t ex skulle "vinna" eller "förlora" på att bryta ihop i TV, som Gunde Swan gjorde nyligen. Till slut sa Annie något om att hon "i alla fall brukade gråta när hon såg sorgliga, romantiska filmer"... Hm... jag vet inte vad det här gav tittarna men lite intressant var det...
När jag ibland vågade slå över till Kanal 5 och försiktigt titta på fotbollsmatchen Tyskland - Sverige insåg jag att något totalt oväntat höll på att hända. Tyskland ledde med 4 - 0 och läget kändes totalt hopplöst. Tyska publiken såg nöjda ut, de få svenska, däribland Reinfeldt, såg bedrövade ut. Så hände "undret". Det blev 4-1, 4-2, 4-3 och till slut 4-4!!! Det slutade oavgjort men för svenskarna var detta en Seger! En bragd! Reinfeldt fick glädjefnatt och Tysklands Angela Merkel som satt bredvid honom slog i hop händerna och skrattade! Om hon skrattade av chock, överraskning eller glädje vet jag inte men Reinfeldt förklarade det med att "hon är en vänlig människa". Det var i alla fall härligt att se toppolitiker visa känslor!!! :)

Hemma hos mig är det förkylt. Jag laddar nu med nässpray, näsdukar och te med honung. Och hoppas på det bästa...

Några ord ur "Till Bokmalin":

"Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare".

Efter ett samtal med min mamma funderar jag, igen, på det här med tacksamhet. Efter hennes makes död gick hon runt och delade ut rosor till grannar som ställt upp och stöttat så fint under makens sjukdomstid. Även hemtjänsten fick extra tack och idag lämnade hon en ros till en sjuksköterska
på läkarmottagningen. Det tycker jag var så fint! Att kunna känna tacksamhet även när man sörjer och mår dåligt, det är Stort! :)

Jag tror inte att det kan bli gråare väder än vad det är idag. Grått molntäcke, grått regn, grått dis, grått vatten...
Dessutom har jag satt på mig en grå tröja idag. En varm och go grå tröja...

För att inte bli helt grå till sinnes plockar jag fram skrattet. Först genom att titta på Solsidan och Hellenius hörna på TV 4 play. Sen slår jag upp min "skrattbok", "Gamla tanter lägger inte ägg".
Läser om barns tankar om kroppen i kapitlet "Kroppens mysterier". Fascineras av barnens tankar och skrattar och ler, mitt i allt det gråa. Vill dela med mig av några citat:

"Skillnaden på tantkroppar och manskroppar är att tantkroppar har flera hemliga rum i bägge ändar."
- Mikael, 6 år

"Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern."
- Stina, 9 år

"En kropp är en sådan där grej som man flyttar omkring tillsammans med hela tiden."
- Tor, 7 år

"Knäskålarna är som två sköldpaddor som ska skydda knäna mot överfall."
- Ville, 5 år

"Det är en dålig kroppsvana att bryta skelettet."
- Erik, 7 år

"Nerver är något man blir nervös av att ha."
- Ida, 6 år

"Öl gör ofta att kroppen blir väldigt osymmetrisk."
- Herman, 9 år

"Min mamma är i alla fall väldigt söt, för hon har så väldigt långa tuttar."
- Mia, 4 år

Ja, det var några kärleksfulla citat mitt i det gråa. Visst blir man lite varm inombords? Ljusstänk i mörkret :)

Jag var ut en sväng till torpet igår. Inte fullt lika grå dag som idag, lite regn, alldeles stilla och tyst var det när vi vandrade ner till sjön. Regndropparna gjorde ringar på vattnet. De nästan nakna träden speglade sig i sjön. Tyst, nästan andaktigt tyst och stilla var det...
Lite magiskt...som om tiden nästan stod stilla den också...

Sitter vid köksbordet med en mugg varmt te och en kanelbulle efter en kylig höstpromenad. Tittar ut genom fönstret mot ån. Solens strålar glittrar på åns vatten. Det ser precis ut som stjärnor som glimmar och gnistrar. Kan inte fånga det på bild men tar i alla fall ett foto.

Jag vill berätta om en busshållplats...
När vi flyttade in i vårt boende var området "nybyggarland". En bussförbindelse fanns med i planerna. Så efter ett tag fick vi en busskur! Men ingen buss... Busskuren stod där ny, ren och fin och började snart användas som "parkbänk med tak". Men ingen buss kom förbi. Efter ytterligare en tid blev busskuren, som så mycket annat, nerklottrad och såg inte längre så fin ut... Folk började undra. Varför ha en busskur men ingen buss? Ska kuren rengöras eller se ut så där? Vid förfrågan svarade kommunen: -"Vi ska ta bort den för det är ingen buss som ska gå där, vi har inte råd med den turen." Efter en lång tid monterades kuren ner och transporterades bort... Ganska snart dök det upp busshållplatsskyltar med busstidtabell...!
Nu skulle vi tydligen ha en buss här iallafall! Och jo då, snart rullade det gula bussar på gatan och stannade vid hållplatsen.
Nu hade vi buss men ingen busskur :)) Historien slutar inte här... En vacker dag stod en ny, fin och ren busskur på samma plats som den gamla...
Man kan ju undra hur kommunen resonerade??? Och hur mycket detta kostade??? En märklig historia är det hur som helst...
"Det ordnar sig nog med is bara vi får skridskor", som min pappa brukade säga... :)))

Efter städning blir det nu snart något gott att äta. Maken står vid grytorna och visslar. Tvättmaskinen brummar, diskmaskinen likaså. Solen har gömt sig bakom molnen. Det börjar mörkna. Dags att tända ljus!

Kom ihåg: "Varje solnedgång är ett löfte om en soluppgång."

-"It smells like snow" säger maken och tittar allvarligt på mig. -"Och den här gången menar jag verkligen det, jag skämtar inte", fortsätter han. Vi är på kvällspromenad i den svala, klara höstluften. - "Nej, inte än, tack", svarar jag. Och tänker att maken läst för många indianböcker i sin barndom och sett på tok för många indianfilmer. Men när jag känner efter så måste jag hålla med honom. Det är en speciell doft det där när det är snö i antågande... På kvällen konstaterar jag att han kan ha rätt. På väderkartan för tisdag finns det regnmoln och några snöflingor. Kanske inte här vid kusten men i inlandet... - "Men det är några dagar dit så prognosen kan ändras", tröstar meteorologen och ler glatt i rutan...
Hoppas det, tänker jag...

Ingen snö idag, solen tittar fram ibland. + 8 grader.
Jag håller mig inomhus och vilar huvud och kropp efter en lång rad intensiva dagar. Jag har ingen dipp eller känner av något stort bakslag men jag har behov av tystnad och lugn och ro. Det underliga är att jag samtidigt är lite smått rastlös... Funderar på om jag inte snart ska försöka börja jobba lite igen? Med betoning på lite. En timme då och då...

Roar mig med att läsa veckotidningar. I nästan alla intervjuer finns det med en liten ruta med lite samlade fakta om personen. Förutom namn, ålder, familj och boende också "favoriter" av olika slag och meriter och aktuell med osv... Allt kortfattat. Jag undrar ofta hur de kan välja. Risken är inte så stor att jag skulle bli intervjuad men kan ändå inte låta bli att leka med tanken... En människa kan ju inte presenteras så kortfattat, egentligen... Alla människor är ju så mångfacetterade.
Nu leker jag lite:
(Efter namn o dyl)
Gör: Utbränd. Bloggar ibland
Favoritmusik: hm...kan inte välja, har så många, så jag svarar fågelkvitter...
Senast lästa bok: oj...jag har så många påbörjade... Men det var troligen en bok om andlighet eller en kriminalroman...kanske...
Favoritfilm: kan inte välja...sorry...
Favoritfärg: havsblå...eller turkos...eller svart... eller...äh, det skiftar...
Sportar: räknas promenader? Och qigong?
Favoritmat: lax...tror jag...
Favoritdryck: vatten, vin, tranbärsjuice, te, glögg mm mm
Mest stolt över: mina barn!
Säger ofta: vart la ja jag nu den där grejen du vet?
Aktuell: ???

Jag är helt klart ett virrigt intervjuoffer... ;)) Men det gör inget. Mitt "jag" kan inte fångas i en liten ruta. Inte du heller! Men lek gärna den här leken ...;)

Trevlig helg! :)

Idag är det den första internationella flickdagen!!! Behövs den? Självklart!!!
75 miljoner flickor i världen saknar grundläggande utbildning... 75 miljoner! Detta behöver uppmärksammas. Flickors rätt till utbildning är verkligen värt att kämpa för. Flickors utbildning leder på sikt till större jämställdhet, möjligheter till försörjning, lägre barnadödlighet, bättre hälsa...mm. En möjlig väg ut ur fattigdom.
Särskilt aktuellt och påtagligt blir detta när man läser om 14-åriga skolflickan Malala som blev skjuten i huvudet av talibaner i Pakistan. Som hämnd för att hon kämpade för barns rättigheter...

Jag tror att det går att förändra världen. Med gemensamma krafter och globala lösningar. Den här dagen är ett positivt framsteg! Världen behöver flickor!

Jag kände mig lite ensam idag när både min mor och min son reste iväg. Det blev så tomt och tyst och jag blev lite rastlös först. Men nu känns det bra. Att vila efter en intensiv period. Solen tittar fram mellan molnen och en vän hörde av sig och meddelade en glad nyhet. :)
En sån där nyhet som får en att bli alldeles varm i hjärtat. Den där känslan av att vara lycklig över en annan människas lycka - den är speciell :))

Jag är inte särskilt intresserad av kemi men blev ändå fascinerad av årets Nobelpris i kemi. Inte för att jag förstår så mycket men det där med "hur cellerna pratar" och receptorer i kroppen som kan manipuleras för att bota sjukdomar, det låter spännande. Fysikpriset till två "partikeltämjare" låter också intressant. Tänk att vi idag kan både styra och mäta kvantpartiklar...

Litteraturpriset gick till en kines vars böcker jag aldrig läst. Det låter lite mysko när Peter Englund säger att författaren Mo Yan skriver med "hallucinatorisk realism"... Hm... ???

I morgon är det insamlingsgala för Världens barn. Den tänker jag inte missa.

Snart kommer maken hem...hoppas jag, så att vi kan äta tillsammans innan han ska iväg på hockeymatch. Ibland tycker jag att hockey är kul och spännande men ibland blir jag rädd. I tisdags skadades en hockeyspelare svårt. Otäcka bilder visades och både spelare, tränare, kommentatorer och fans chockades. Matchen avbröts. Ord som: "det finns sånt som är viktigare än hockey" uttalades... Så sant så sant... Jag är tacksam över att mina söner inte spelar hockey. Det räcker med de skador man riskerar att få i innebandyn...
Den skadade hockeyspelaren mår tack och lov bättre nu.

"Var tacksam över livet,
för det ger dig
möjligheten att älska,
att arbeta, att leka
och att se upp
mot stjärnorna."
-Henry van Dyke

Nu är det soligt och skönt på balkongen igen... Man får vara tacksam över de soliga ögonblicken :)

En bra dag. En glad dag. För mig. Idag har jag gjort något som jag skulle gjort för längesedan men inte orkat tidigare. Det känns bra :). Bättre sent än aldrig...

Idag orkade jag dessutom trava iväg till arbetslokalen. Där möttes jag av en jätteglad hund! Vi hade inte setts på länge och att mötas av en sån glädje är minst sagt välkomnande. Man blir alldeles varm när man ser den glädjen. Glädjeskutt och glädjeskall :) Och en blöt glädjepuss! Underbart!
Jag tror att hundens matte också blev glad även om hon inte fick samma glädjefnatt. ;)

Idag har jag också förstått att min blogg kan vara till "nytta". Fick ett sådant rart tack idag från en läsare och kär vän. Mina ord om stress och om min egen utbrändhet har betytt något extra för henne.
Så glad att kunnat vara till nytta och hjälp.

Jag hoppas att Din dag också varit en bra dag!

"Blotta känslan
att leva
är glädje nog."
-Emily Dickinson

Så känner jag nu och den känslan vill jag dela med mig av till dig!

Sitter på balkongen och njuter i solskenet denna fantastiskt vackra höstdag. Blundar och vänder upp ansiktet mot solen och låter solstrålarna värma ansikte och kropp. Plötsligt hör jag fågelkvitter. Jag ser inga fåglar men jag hör. Om man blundar och bara lyssnar kan man få en känsla av vår :)
Men det är inte vår, det är höst. Och gudomligt vackert med alla höstnyanser på löv och bär.
Varför finns det inte så många sånger om hösten? Om skönheten. När jag jobbade inom barnomsorgen minns jag att vi sjöng om "Herr Kantarell" så många gånger att man nästan tröttnade på den ;) Minns också att jag skrev en ny text till "Björnen sover" om lövens höstfärger... Målade flanellografbilder att sätta upp på tavlan också. Löv, löv, löv... Det var då det. Nu finns det förhoppningsvis nya barnvisor som handlar om hösten. Undrar om man fortfarande använder flanellograf? Eller är det för "stenålders"?

Huvudet är plötsligt fullt med höstminnen. Hur jag och mina gymnasiekompisar brukade gå till Engelska Parken i Uppsala och "toka" oss. Sparka och hoppa i lövhögarna! Hur kul som helst! Det skulle jag inte våga göra nu. Risken är väl stor att man skulle bli tagen för "en galen tant"... Men innerst där inne är jag fortfarande en tonåring som har lust att dansa i lövhögar...;)

Maken och jag tog en rejäl långpromenad idag och njöt ( i stilla lunk ) av den vackra höstdagen. Snart ska vinterdäcken på men ännu så länge är det lite "brittsommar".

Önskar att solen lyser på er alla! Minns att solen går upp för Dig!

Har min mor på besök. Vi pratar och tar långa promenader i området, längs med ån och in i stan. För första gången på månader befinner jag mig plötsligt i affärer. Det går skapligt. Jag får huvudvärk av alla intryck men berömmer mig själv för att jag tagit dessa steg på Bättringsvägen...:))

Vi tar en sväng ut till torpet också. Jag, min mor, maken och yngste sonen. Plötsligt upptäcker vi att två av tre fågelmatare/foderautomater är borta. En ligger på marken men den tredje är totalt borta! Ekorren känns först misstänkt. Men så ser vi att marken runt träden är nertrampad och "någon" har grävt och bökat ett stort hål i marken. En liten buske är avgnagd på grenarna... Efter en bra stund hittar sonen en liten bit av fågelmataren en bra bit längre ut på gräsmattan... Vem är "tjuven"?? Älgen? Rådjuret? Räven? Björnen? Fågelmataren satt högt upp... Vem har bökat i jorden? Gnagt på grenarna? Lyckats få ner en fågelmatare och tagit med sig den? Någon som gillar frön...
;))

Vad hösten är vacker nu! Löven är fantastiska! Gult, orange och rött lyser upp tillvaron! :))

Såg på Facebook att denna oktober innehåller 5 måndagar, 5 tisdagar och 5 onsdagar. Detta inträffar en gång vart 823 år... Kanske onödigt vetande fast ganska kul vetande...:))

Trevlig helg!
Stockrosen i torpet hade till vår förvåning slagit ut :) Bättre sent än aldrig...;)

Kanske var det inte meningen att mina ord skulle publiceras och läsas? Jag vet inte... Vet bara att mitt nyss skrivna inlägg plötsligt bara inte fanns längre... :( Raderades ut? Försvunnen i cyberrymden? Var det någon utomjording som stal det?? Hm...hur som helst så känns det snopet och irriterande...

Jag hade skrivit ett inlägg med mina tankar kring höst och åldrande. Om att det trots gråa oktoberdagar går att se naturens skönhet även i vissna löv och åldrande träd. Om svårigheten att se skönheten i åldrande människors ansikten och kroppar. Att det inte anses vackert att åldras naturligt. Att vi alltid möts av budskapet att du inte får åldras, inte duger som du är, att du måste göras om, se ut som någon annan, se yngre ut än vad du är... Hörde på radion om en kvinna som skrivit en bok om faran med skönhetsoperationer. Om att många ångrar sig och andra blir beroende. Lika farligt beroende som t ex alkoholism. "Var nöjd med ditt utseende och din kropps små egenheter" var hennes budskap. :)

När naturen går till vila och samlar kraft för uppvaknandet till våren ska vi människor fortsätta vara lika aktiva, pigga och fyllda med energi som resten av året. Helst dygnet runt. Inte undra på att vi blir sjuka när vi ska vara tiptop hela tiden. Jag tror inte att vi blir sjuka av mörkret och kylan, jag tror att vi blir sjuka av stressen, kraven, alla "måsten". Vi tar oss inte tid för vila och återhämtning. Att bara vara.

Njut av naturens skönhet. Leta efter det vackra runt omkring dig. I andra människors ansikten och i ditt eget väsen. I ditt hem och i andras hem. ( Man måste inte byta ut inredningen mot något nytt varje gång en ny trend dyker upp!) Njut av tända ljus, musik, samtal, ensamhet, gemenskap, din hobby, bra TV, film, böcker, sköna promenader. Svep in dig i en varm pläd och drick något varmt. Kryp upp i soffan och bara var dig själv!
Läste om någon som tyckte att hösten var en nystart! Kanske det... Nya tankar, nya drömmar, nya projekt.... Kanske projektet vila och hitta balans i tillvaron?
Kanske projektet Våga vara dig själv?

"Så vackra
lönnbladen blir
när de vissnar."
-Shiko

Var glad över att du är Du! Du är vacker! Du är underbar! Du räcker till! Du är unik! Du duger som du är!

"För varje år som går -
nya linjer och veck i vår kropp.
Som ett minne
av alla nya steg vi gått,
alla nya upptäckter vi gjort"
Ur Stillsamheter

En stilla undran: varför är det så vackert med trädens årsringar men inte med människors "årsringar"? Fåror, fläckar, rynkor, grått hår...?

"Naturliga ting
åldras vackrast"
Ur Sällsamheter

Inget fel med att piffa upp sig! Men man mår nog bättre om man gör det för sin egen skull och efter egna behov istället för att tillfredsställa andras behov.
Kom ihåg att andra tjänar pengar på att du tror på din egen oduglighet!
Trender kommer och trender går men Du är alltid Du!

Så blev de här orden ändå skrivna och kanske publicerade ...