Som ringar på vattnet

Kväll i trädgården

Kvällen går omkring och plockar färger,
stoppar varsamt ner dem i sin säck.
Gräsets gröna och lavendelns blåa
- snart ska alla färger vara väck.

Vallmorött och rosenrött försvinner,
bladen mörknar på var gren och kvist.
Gula liljor svartnar, och kastanjens vita låga slocknar allra sist.

Kvällen tänder andra ljus i stället.
Stjärnorna som blundat länge väcks,
och i mörkret lyser kattens ögon,
och i mörkret lyser min reflex.
- Britt G Hallqvist

Sista augusti bjuder på både värme och sol och regn. Det är tom klass 1 varning för rikligt med regn.

I kväll är det lysnatta på öarna och längs kusten här. Massor med marschaller ska lysa upp den mörka augustinatten. :)
I stan får vi vänta till nästa helg med att tacka sommaren och välkomna hösten.

I kväll tänker jag roa mig med att se och lyssna på Jill Johnsson på TV. Country är väl inte direkt min musiksmak men Jill hon är så bra :) Jag har sett och hört henne live. Snacka om karisma! :-)

Under långpromenaden idag passade jag på att plåta ett speciellt träd och en speciell sten... Naturen är fantastisk! Det finns så mycket att se och uppleva i en "helt vanlig" skog...
Och allt det vackra, roliga, magiska - det finns där för Vår skull! :-)

Hej utomjording! Enligt forskare är vi alla utomjordingar från början. Vi är från Mars...Jodå!
Enligt forskare vid The Westheimer Institute för Science and Thecnology
i USA finns en av de avgörande byggstenarna för liv bara på den röda planeten. (Källa: Aftonbladet, Sky News) Bevisen tyder på att liv började på Mars och kom till jorden med en sten, en meteorit.
För ungefär 3 miljarder år sedan...
Fascinerande! ;)

Jag tycker att det är synd att nästan alla Science Fiction-filmer handlar om hotet från rymden. Om ondsinta varelser som vi måste bekämpa med vapen. Varför detta behov av att skildra krig? Om vi nu inte är ensamma i rymden, varför tro att de andra är fiender? De kanske är våra vänner? De kanske är som E.T allihop? :)

"Eftersom jorden befinner sig i rymden, är vi alla rymdvarelser."
- Tomas di Leva
<3

Augusti närmar sig sitt slut. Det känns i luften att hösten är på ingång. Men september kan vara en helt underbar månad! Enligt prognosen blir det varmt och soligt i början av nästa vecka :)

Jag vill ta farväl av denna sommar med ett stort varmt TACK! Du var underbar!
Det finns säkert dem som av personliga skäl klagar på denna sommar men de som klagar på vädret är nog sådana som vill vara missnöjda...

Tänk att vi har så lätt för att hitta det negativa! Trots att en massa positivt finns runt omkring oss hela tiden ;) Och nu tänker jag på "klagandet", inte på sorg...
Jag hade ett tag en "tacksamhetsbok". Varje kväll skrev jag ner 5 positiva saker som jag upplevt under dagen, 5 saker jag var tacksam över. Det var inte alltid så lätt, särskilt inte de dagar jag hade "missnöjesmössan" nerdragen över öronen. Men övning ger färdighet, som bekant. ;)

Sommarens 5 positivaste saker:
Solen
Värmen
Vännerna inkl familjen
Båten
Upplevelserna

Det var mina personliga skäl att vara tacksam ;) Egentligen finns det väl en massa till men den listan blir för lång att skriva :))
Hur lång blir din lista?

"Om du vill känna dig rik, räkna alla de saker du har som inte kan köpas med pengar"

Ha nu en fin helg alla rymdblommor ;))

Torsdag 29 augusti

Hemma i stan med en hund som undrar vart hans "herre" tog vägen klockan 6 i morse... Och borde han inte komma hem nu??
Det är ju inte så lätt att förklara för en hund att hans nuvarande husse åkt till Småland med arbetskamrater för att fiska kräftor...återkommer i morgon kväll....:-(
Tack och lov kommer yngste sonen hem i kväll. Då blir det en glad jycke som dansar omkring här i lägenheten.

Några långpromenader blir det dock inte. Både jag och sonen är förkylda. Halsont, hosta, huvudvärk....
Det är lite märkligt men jag förstår ganska tidigt att en förkylning är på väg att bryta ut. Först blir jag väldigt törstig och väldigt trött. Sen sätter "orosfabriken" igång. Ni vet den där som tillverkar orostankar om allt möjligt på löpande band...
Sen kommer de typiska förkylningssymptomen....
Som ett brev på posten, dvs det kommer inte alltid men för det mesta ;)
Kropp och själ hör ihop :)

Efter att ha bott i torpet i skogen nästan hela tiden under tre månader känns det som en liten omställning att vara tillbaka i stan igen. Det är mycket ljud här. Hunden som ligger på spänn hela tiden eftersom han väntar och väntar, reagerar på minsta lilla ljud. Tack och lov så skäller han inte ;)
Det skulle bara vara för mycket....

Läst några bra citat jag vill dela med mig av:

"Livets svåraste fråga är om livet har någon mening.
Svaret är: upplev livet som meningsfullt och och du ska finna frågan meningslös"
- Dag Hammarskjöld

"Det finns ingen stig.
Stigen skapas av dem som går där"
- Japanskt ordspråk

"Att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt. Det betyder att du valt att se bortom bristerna"
- Gerard Way

"En del ger sina bekymmer simlektioner istället för att dränka dem"
- Mark Twain

Jag tänker inte gå och dränka mina bekymmer men jag tänker meditera och låta bekymren flyta ifrån mig. Bort, bort längs bäckens vatten. Bäcken blir en å som blir en älv och sen kommer vattenfallet och mina bekymmer virvlar bort....
Tankens kraft :) Ibland fungerar det, ibland inte. Det finns bekymmer man rent handgripligen måste ta itu med. Men det meningslösa oron kan man kanske släppa med tankens kraft :)

Måndag 26 augusti
Såg att texten blev lite konstig i början av gårdagens inlägg. Vet inte vad som hände vid publiceringen?

Det var kallt när vi tidigt i morse tog bilen in till stan. +5 grader. T o m jag lyckades pallra mig upp ur sängen kl 5.30 ;) Skrämde nästan slag på vår lokalgranne när jag dök upp på jobbet redan kl 7! Det var inte igår!
Eller..slag och slag...förvånad blev hon i alla fall :)
Sonen skulle med tåget till Stockholm. Sen fick han sitta still i Tierp ett par timmar. Förseningar som följd av kopparstölder! Världen är galen ibland...

Betydligt varmare blev det sen under dagen. +23. Man tackar :)

Förra sommarens favoritord var: "uppsprickande molntäcke"
Denna sommars favoritord:
"en svalkande bris"
Säger en del om olikheterna....

Nu är jag hemkommen efter en mycket lång promenad i skogen tillsammans med make och hund. En underbar promenad. Jag älskar skogen! Solen värmde skönt och lyste upp allt grönt. Mossor, gräs, blad, barr. Allt fick liksom ett "guldstänk" över sig. Vi vandrade längs den skogsväg vi så ofta gått förut. T o m joggat längs med förr på den tiden vi var hurtiga ;)
Det är så lugnt, tyst och vackert i skogen. Man blir liksom nästan andäktig. Pulsen lugnar ner sig. Vi talar lite tystare.
Visst, vi tänker ibland: undrar om det finns någon björn eller varg här just nu...Ett sådant möte vill vi inte ha...
Men det kom ingen ;)
På tillbakavägen gick vi in på grannens tomt och plockade äpplen. Vi pallade inte, vi hade fått lov ;)
Nu ska vi äta lite. Hunden är helt slut. Men han njöt av att vara i skogen. Så mycket dofter!

Fredag 23 augusti
"Hösten är försenad", säger meteorologen. Och jag tror henne så gärna :)

Solen står lägre nu. De höga granarna och tallarna skymmer den på morgonen. Kanske ska en del av dem fällas i höst. Tyckte ägaren. Sorgligt men samtidigt...ja, i augusti skulle gården bli soligare...Troligen ber vi honom ta ner vår stora, ståtliga gran på vår tomt också. Den är fin men breder ut sig lite för mycket. Annan växtlighet blir lidande. Förändringens tid? Kanske. Eller så händer inget detta år. Kanske först till våren....

Det är så tyst och stilla. Lagom varmt och skönt. Jag vilar för att klara av en bilresa till goda vänner i morgon. Jag längtar...:)

Hittade denna söta dikt i en poesisamling:

"Vem tassade i gräset?
Å det var bara regnet.
Vem släckte alla ljusen?
Å det var bara natten.
Vem knackade på fönstret?
Å det var bara fågeln.
Vem smög omkring på taket?
Å det var bara katten.
Vem står på lur vid grinden?
Å bara rosenhäcken.
Vem har tänt ljus på vinden?
Å bara morgonsolen.
Å är det bara solen!
Å är det bara solen!
- Inga Tell
:))

Trevlig helg önskar jag er alla! Ta vara på ljuset. Ljuset där ute och ljuset inom er :)

Och så bjuder jag på ett par leenden med Gunilla Dahlgrens lilla fruntimmer:

https://cdn1.cdnme.se/2449527/7-3/pic_52176b5ce087c32fa39261a1.jpg" class="image">

Onsdag 21 augusti

Idag kom äntligen min beställda tavla till mig. Mycket märkligt att det funkade först vid tredje utskicket...Vart tar all post vägen som inte kommer fram till adressaten??

Vi tog en båttur på sjön idag. Förhoppningsvis inte den sista turen denna sommar. Fast man vet ju aldrig...
Det var varmt men mulet. Väldigt speciella moln. Riktigt vackert.
Ut på sjön! Det ger mig alltid en härlig lyckokänsla. Frihet. När jag betraktade det mörka vattnet, skummet efter båten och alla de fina öarna började jag nynna på en gammal refräng: "Lugnare vatten, makligare sjö, och i horisonten Lycksalighetens ö.."(Kjell Höglund)
:-)
När vi började närma oss land körde inte maken in på vårt vanliga ställe. Ett trångt och dyigt ställe. Han körde in på andra sidan bryggan för att sen dra båten runt till sin plats. När vi var tillräckligt nära för att gå i land på bryggan ville hunden, i vanlig ordning, hoppa först. Det gjorde han...men baktassarna sköt ut båten och ...plums, sa det, så hamnade hunden i vattnet. Det är inte djupt där men han var tvungen att simma några meter. Och till sin egen stora förvåning gjorde han det! I och med att han var kopplad drog han båten med sig en bit! Det såg för dråpligt ut! Hunden som alltid vägrar bada och undviker varje liten vattensamling simmade nu som den vattenapportör han egentligen är ;)
Men han såg mycket förvånad ut när han kom upp på land! "Vad var det som hände?" Änderna som simmade omkring oss såg lika förvånade ut de med...Tjattrade lite...Kanske blir de lite mer på sin vakt nu...den där "badkrukan" till fågelhund kanske inte är så ofarlig i alla fall..;)

I kväll är det Fullmåne! Typiskt att det är molnigt. Jag ville så gärna njuta av den vackra augustimånen...

"Var inte rädd, jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i augusti
Månsken i augusti "
- Lena Philipsson

Sov gott <3

Tisdag 20 augusti
Torpet

Om gårdagen var sländornas dag, är denna dag fjärilarnas dag. På förmiddagens långpromenad prålar och dansar gula och vita fjärilar framför oss på vägen. De är många och de är vackra men omöjliga att hinna plåta. De gula är citronfjärilar men de vita kan jag inte namnet på. De är i samma storlek som de gula.
Vi får se upp var vi sätter fötterna respektive tassarna. Det är många hoppande små grodor längs vägen och de verkar hela tiden vara på väg till andra sidan vägen. Det borde kanske införas övergångsställen för grodor? Gröna streck och små söta skyltar? Hi hi ;))

På tillbakavägen hör vi ett bekant skall vid brevlådorna. Det är Rolle, en fyrbent vän till vår hund. Rolle är en charmig tax. Så länge bara vår hund är kopplad funkar mötet bra men när även Rolle kopplas blir det ett virrvarr och fasligt rörigt :)

När Rolle och hans husse gått hem blir vi stående länge och pratar med ägaren till huset vid brevlådorna. Det var hans föräldrar som bodde där tidigare. Nu är båda döda och vi saknar dem fortfarande trots att många år gått. Sonen berättar mycket som vi inte visste förut och så lovar han oss att vi kan plocka äpplen och bär som växer på tomten. Han har så mycket av det hemma i stan, säger han. Jippi! På vårt gamla äppelträd blev det inte ett enda äpple i år så det här var välkommet! :)
Dessutom visar det sig att i huset hänger fortfarande extranycklar till våra hus. Det var så tryggt att närmaste grannen hade nycklar och kunde titta till torpet när vi bodde långt ifrån. Men vi hade för oss att vi redan fått tillbaka dem...

Det finns hjältar! Jag tänker förstås på 23-årige Sehran som inte tvekade en sekund när han såg en berusad man ramla ner på spåret på T-centralens tunnelbanestation i Stockholm. Sehran hoppade ner på spåret och lyckades med hjälp av en annan man få upp den skadade. Sehran kom till Sverige för drygt ett år sedan. Då rapporterades det om "spårtjuven", som stal från en man som ramlat ner på spåret på samma sätt och sedan lämnade mannen som blev påkörd och fick bestående skador. En av anledningarna till att Sehran direkt hjälpte till var att han ville visa att alla invandrare inte är som "spårtjuven"...Visst är Sehran en hjälte! :) Källa: Nyheter24
<3

Solen värmer skönt. Maken grillar och vi äter ute idag :) Jag är så tacksam över att jag får ha det så bra som jag har det!

I morgon kväll är det fullmåne....

Augustimåndag. Så ljuvlig. Soligt och varmt. Blå himmel med bara små molntussar. En varm svepande vind. Sländorna flyger högt men djupdyker plötsligt i min närhet. Det verkar nästan som om de vill säga: "Ser du mig?"
Jag har den stora förmånen att få uppleva denna dag i torpet. Inget akut på jobbet och ryggen behöver nog vila lite till.

Sommaren dröjer sig kvar...:)
Jag kanske minns fel men jag tycker att det alltid var fint väder vid skolstarten. Både under min egen skolgång och under mina arbetsår i skola och omsorg. Alla förväntningar. Pirret i magen. Nya böcker, nya pennor, kanske ny väska...nya och gamla kamrater, nya och gamla lärare...klassrummet var renstädat och luktade gott....
Allt andades glädje och möjligheter :)
Så minns jag det. Och jag hoppas att alla får uppleva samma känsla...Mina tankar går idag till alla de elever som känner skräck inför skolan. De mobbade och utstötta, de icke sedda...

"Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet.
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet.
Men skulle jag försöka,
då tror jag att det kom:
'Låt inte någon finnas till
som ingen tycker om'.

Om människor är ringa
och fattiga - än sen,
om bara de blir älskade
åtminstone av en.
För rikedom och ära,
det låter kanske bra,
men kärlek är i alla fall
det enda vi vill ha."
-Anna Greta Wide
<3

Talade nyligen med en vän som hade fått ett sorgebud. Några dagar senare kom dessa ord till mig. Har tvekat att dela med mig av dem, känt att det är lite naivt att rimma om allvarliga saker. Men nu kom de här orden till mig i "rimmad form" så...här är de:

Till mig kommer orden
Vi som ännu går på jorden
Vi som sörjer,
Vi som saknar
Vi som drömmer
Vi som vaknar
med en smärta
i vårt hjärta...
Vi som ännu trampar på
Måste gå, måste gå
Många frågor, inga svar
Ett liv att leva för envar
Ditt liv är här och nu
Du ska leva för att Du är Du!
Meningen med livet?
I ditt hjärta står det skrivet
Lyssna på ditt hjärtas slag
som för dig vidare dag för dag
De som till ljuset före gått
har nu lyckan och livet förstått
Så ta till dig orden,
Gör det bästa av din tid på jorden
Le mot dina vänner
Och mot dem du ännu inte känner
Unna dig många skratt
Det är livets skatt
<3

Var rädda om varandra!

Söndag 18 augusti

Nu ska jag skriva en sak som jag tänkt men glömt:
Bra gjort Emma Gren Tregaro! Att måla naglarna i regnbågsfärger var en fin protest mot de ryska lagarna mot homosexuella <3 Tack för modet!Likaså att någon/några målade övergångstället vid ryska ambassaden i Stockholm i regnbågens färger ;)
Man kan tycka att idrott och politik inte hör ihop men sådana här små påminnelser om alla människors lika värde är väl ändå bara bra.:) ?

Sol, värme och ljumma vindar har det varit här i torpet hela dagen men nu blåser det upp ordentligt ibland och så vräker regnet ner en stund.

Igår natt var det stjärnklart och månen spred sitt starka vita sken. Jag gick ut på förstukvisten och beundrade de lysande prickarna där uppe. Det är så fascinerande. Jag kände mig så liten i detta oändliga stora. Samtidigt kände jag så tydligt att jag hörde ihop med detta. Jag är en del av "alltet".

Vid bryggan idag var det mängder med änder. De är alla stora nu. Det har varit så mysigt att kunna följa dem denna sommar. Från att de var små dunbollar till vuxna stiliga änder. Minst tre familjer har bott nere vid sjön under sommaren.
En del av dem var lite kaxiga idag. De retade varandra och en gav sig på en annan ganska hårt. Hoppade på den andra och tryckte med sin tyngd ner den under vattnet. Sen tjattrade hen en lång stund efteråt. Eftersom det inte går att se om det är en han eller hon så skriver jag hen. Ett användbart ord! Kan tillägga att den påhoppade inte verkade skadad men höll sig på avstånd en stund. Antar att det handlar om "ledarstrid" eller revir.
Vi tackade för föreställningen och gick hem :)

Den vackra stjärnhimlen var svår att plåta men rönnbären ställde gärna upp. Det är rikligt med rönnbär i år. Det var det inte förra året och då blev det ändå en rejäl vinter... Tvärtom i år? Tyvärr Bondepraktikan, du stämmer inte längre! ;)

I morgon är det måndag. Ny dag, ny vecka, nya möjligheter :)

Lördag 17 augusti
Vi kämpade emot i det längsta, jag och maken. En dag till och sen nästa dag också...men till slut gick det inte längre....vi var tvungna att byta ut "kortbyxor" mot jeansen igen....;) Vädrets makter... Jeansen känns trånga och skaver...men man vänjer sig ;))
Maken och sonen har åkt iväg för att köpa ny TV. Har den gamla gått sönder? Svar: nej...Men ni förstår den är 7 (!) år gammal! Då "måste" den bytas ut! Så klart! Eller? För den manliga delen av familjen är det en självklarhet. Den kvinnliga delen, dvs jag, förstår ingenting. Jag är nöjd med den gamla. Förstår mig ändå inte på alla dessa nya finesser...Kan jag se "mina" program är jag nöjd. Hopplöst omodern och tekniskt omedveten som jag är.
Men jag har satt villkor: den nya får inte vara för stor! Jag ogillar att en TV dominerar i ett rum. Att man kommer på besök och det första man ser är den stora TV:n... Vi får väl se vad de kommer hem med...;)
Mer nödvändigt är en ny soffa och ett nytt soffbord... Båda är utslitna. Soffan är direkt farlig för ryggen och soffbordet håller på att äta upp sig självt...Det ska bli nytt där också men TV:n är mer akut för nu, just nu, är det extraerbjudande... Och jag böjer mig för majoriteten ;)
Nu har "grabbarna" kommit hem. Med ett "jättepaket"... Förvånade konstaterade de att apparaten var 2000 kr dyrare i affären än på webben....Efter påpekande fick de den för webb-priset. "För det är alltid webb-priset som gäller!" Så då vet ni det. Kolla alltid webben först! :)
Har ni sett bilder på olinguiten? Forskarna har hittat ett nytt rovdjur i Ecuador och Colombia. Den ser ut som en blandning mellan nallebjörn och tamkatt. En söt lurvboll som helst äter frukt :)
Moder Jord slutar aldrig fascinera. Vi trodde väl att allt var upptäckt redan men icke :)
Nu är kaffe farligt igen. I stora mängder kan det förkorta livet... Vad ska man tro? Nyss var det nyttigt med kaffe...
Och bananerna är besprutade även innanför skalet...
Men det finns ju ekologiska alternativ!
"Det finns inget så farligt som att leva. Man kan dö av det", som min pappa brukade säga.
Sommaren är inte slut! Nästa vecka stabiliseras vädret och det blir sol i hela landet och temperaturer omkring + 21 grader. :) Låter perfekt tycker jag som gärna väntar med höstmyset ett bra tag till!
Så summan av kardemumman:
Njut av solskenet, ät ekologiska bananer och drick högst 4 koppar kaffe om dagen så ordnar sig nog det där med livet :)
Och visst ja, kolla alltid på webben först! ;))
På promenad:

God dag!
Solen gick upp idag igen - för dig!
Även om du inte ser den...;)

Här där jag är syns solen tydligt. Den skiner från en klarblå himmel och värmer skönt. Kan vara sommarens sista soliga dag, spår meteorologerna och varnar för regnoväder...:(Det har folk tagit på allvar. Alla som kan ligger utfläkta och avklädda och lapar de sista strålarna. Och glass verkar gå åt som smör i solsken ;)

Själv gick jag hem från jobbet när nacke och rygg sa stopp...denna förbaskade värk!
Jag vet, jag klagar för mycket...

Skrev några rader om det där....

"Hur kan du vara slut?
Du ser ju så pigg ut...."
Jag vet att du inte kan förstå
Det syns inte utanpå
men det värker ändå
det smärtar och bränner
det onda jag känner

Jag kämpar och jag ler
värken ingen ser
som tandvärk i hela kroppen
från tårna till knoppen

Jag måste få vila ut
Även om jag inget gjort är jag slut
Av värken blir man trött
Tack för all omtanke jag mött

Höga krav jag på er ställer
när ni måste stå ut när jag gnäller
Men det kan faktiskt lätta
att få om värken berätta....
:)
Detta är mina ord. Men jag tror att många känner igen sig....<3

Vi gjorde en välgärning idag. Äldste sonens barstolar har länge stått och tagit plats och samlat damm i vår arbetslokal. På väg till någon second hand-butik. Stora och höga är de. Måste ha släpvagn, konstaterade vi och på den vägen var det. Men vi hade blicken för långt bort. I samma kvarter som jag jobbar finns en secondhand-butik som drivs av "Fas-3:are". Maken frågade dem om de ville ha....Vips! Så var stolarna borta! Två glada tacksamma kvinnor kom och bar iväg dem! :)
Ibland så ser man inte längre än näsan räcker och ibland har man blicken alldeles för långt bort i fjärran ;))
Nu ska jag lapa lite sol på balkongen :)

En sak är säker: Väder - det blir det alltid!

Solskenet kom tillbaka och värmer oss nu så skönt igen. Regnovädret har dragit sig norrut. Jag läser om allt det ställt till med under sin framfart. Hoppas att solen snart lyser på alla igen. :)

Under promenaden med hund och make idag avvek vi från vägen och tog en liten genväg på en upptrampad stig genom gräset. Började fundera på alla dessa vägar och gångvägar man planerar och bygger i nya bostadsområden. Oftast raka linjer. Men det uppstår alltid andra icke inplanerade stigar. Stigar som går "tvärs över", upptrampade av människor. Vi vill ta snabbaste vägen, vi vill ta genvägar!
Det är inte alla som gillar detta. Vän av ordning skakar på huvudet. "Så gör man inte."
Det är precis som i livet, tänker jag.Vi följer inte alltid de stora inritade vägarna. Vi hittar våra egna stigar och viker av åt annat håll. Vi trampar upp nya stigar och vi får våra efterföljare. Till besvikelse för andra, t ex föräldrar som stakat ut vår väg för oss. Men vi har friheten att välja. Ibland är genvägar nödvändiga, ibland är genvägar "senvägar". Men varför ha så bråttom? Att vika av från den asfalterade "riktiga" vägen är nyttigt ibland. Ett äventyr. Kanske det är här guldskatten ligger?
:))
Min väg, Bättringsvägen, har verkligen inte varit någon utstakad, färdig väg men den är nu väl upptrampad. Nu vågar jag t o m släppa kontrollen och tryggheten och vika av på en ny, främmande stig ibland. Lite försiktigt...undrande vilka och vad jag ska få möta. Kanske är jag den första att trampa genom gräset, just här?

Min väg är inte alltid din väg men ibland möts vi :)

Må din väg gå dig till mötes :)
<3

Måndag 12 augusti
Vaknade för sent för att komma tidigt till jobbet. Men när jag väl var där var det full rulle direkt. Kul!
Kul var det också att träffa de två vännerna, den tvåbenta och den fyrbenta i lokalen bredvid. :)

Jag har länge gått och väntat på något som jag beställt. Något personligt. Idag kontaktade jag personen som skulle skicka. Hon har redan skickat den, för ett bra tag sen...Hon skickar en ny under veckan. Men nog blir man fundersam. Vart tar de där breven och paketen vägen som aldrig kommer fram till mottagaren...? Kära Posten, vad sysslar ni med?

Det märks att semestrarna börjat ta slut. Svårt att hitta p-plats. Mycket trafik och många röster hörs utanför mitt fönster. Den och den grannen är hemma igen.
Skönt! Nu börjar allt bli som vanligt igen :) När man vilat från vanligheten ett tag är det skönt att hamna i den igen. :)

Av de jag hört så verkar alla vara nöjda med den här sommaren. Inte så roligt med översvämningar men i övrigt så...

Nu skiner solen över staden igen :)
Sov gott alla, när det blir så dags :)

Följande inlägg ska ha följande rubrik:
Den 10 augusti 1985!!!
Det och inget annat!!!! Svårt och förvirrande det där med siffror för mig som bekant ...hi hi

Det började inte som det "skulle" den där lördagen 10aug för 28 år sedan. Jag hade ju läst "allt"som fanns att läsa och gått på kurs om graviditet och förlossning. Nu hade jag gått över tiden nästan två veckor och hade fått tid för "igångsättning" på måndagen. Hade haft kraftiga förvärkar i flera veckor.
Så inträffar det som inte fick inträffa. En blödning! "Kom in genast" sa barnmorskan i telefon. "Du måste ligga ner men du får inte ta ambulans."
Oroliga blivande föräldrar fick efter undersökning reda på att inget var akut, här skulle födas "normalt". Nu skulle vi praktisera allt vi lärt på kursen. Men inga kurser eller böcker kan beskriva hur det känns att föda barn. Hur det känns att ha dubbla värkar, en stor kraftig "våg" och en mindre hela tiden i tolv timmar. Men det är samtidigt en positiv kraft i det hela...fortsätt...vidare, vidare...förutom då jag plötsligt kände att "nej, nu räcker det, nu vill jag åka hem".
Radion var på i förlossningsrummet och någonstans i fjärran uppfattade jag nyheten att trubaduren Fred Åkerström var död.
Den blivande pappan hjälpte mig att andas. Han andades nog mer än jag för han var alldeles hes efteråt! Överhuvudtaget skötte han sig mycket bättre än vad jag gjorde tydligen för när sonen äntligen var född sa barnmorskan att "pappan varit så duktig"..men jag då?
Jag såg inte när sonen kom ut. De hade dragit fram spegeln så att jag skulle kunna se. Men när det var dags hade jag en barnmorska som låg på min mage och spände bandet och tryckte för "nu skulle det här barnet ut"!
Lyckan när man äntligen får möta sitt barn, titta och känna, den går inte att beskriva i ord...<3
Nu är min son en stilig man på 28 år som snart ska bli pappa...
Varje barn är ett mirakel <3
Nu har våra vänner från Gotland varit här och åkt igen. Det känns tomt efter dem! Saknar dem så...
Solen tittar fram idag igen så nu börjar det kännas som "vanligt" igen denna sommar. Tänk vad bortskämd man är :) Tacksam för alla solstrålar!

Bilden visar en av alla de vackra pilträden i Avesta

https://cdn3.cdnme.se/2449527/7-3/pic_52061af49606ee4846687622.jpg">https://cdn2.cdnme.se/2449527/7-3/pic_52061af49606ee4846687622.jpg" class="image">

"Regnet det bara öser ner..." Eller inte riktigt så nu men under natten. Gräsmattan är plaskvåt. I övrigt så var det väl bara positivt med regnet efter en långvarig torka.Men nu får det gärna ljusna. Ni vet favoritorden från förra sommaren: "uppsprickande molntäcke"...;)

Ibland är det lärorikt att kolla Expressens nätbilaga. Något under rubriken Hälsa fick mig att reagera. "Högkänslighet ger dig möjlighet att njuta mer." Att vara högkänslig är ett personlighetsdrag.
Högkänslig alltså, inte "överkänslig". Hela mitt liv har jag fått höra att jag är för "överkänslig". Ofta sagt med en föraktfull ton. Uppemot en femtedel av oss är mer eller mindre högkänsliga enligt psykoterapeuten och forskaren Elaine Aron.
Högkänsliga personer har svårare att filtrera intryck och bearbetar intrycken på ett djupare plan. De är kreativa, intuitiva, begåvade människor med stor inlevelseförmåga. Där ser man! :)
Det här förklarar mycket om varför "jag är som jag är". Mitt behov av vila och tystnad. Att jag är full av idéer och älskar att skapa. Mitt behov av ordning och reda. Och min intuition.
Det här är ju inte egenskaper som uppskattas i dagens stressiga samhälle. Vi är "jobbiga" har jag förstått. Men samtidigt är det ju just dessa egenskaper som behövs för att stressa ner och undvika kaos...Eller?
"Det är en form av intelligens att vara högkänslig", säger coachen Ihren Abrahamsson.
Om vi bara får balans mellan vila och aktivitet så kan vi njuta av våra känslor.
Vi som har förmågan att känns in, njuta av det lilla, ser det andra inte ser... Nu är jag så glad! Att jag är en HSP! ( Highly Sensitive Person) :))
Källa: Expressen

Överkänslig?
Känslighet är fint, det är bra!! <3

Ha en fin och känslosam helg alla :))
Nu väntar jag på "Gotlandsfrämmande" :)

Det är "fixardagsväder". Mulet men uppehåll. :)
Maken röjer ute, jag röjer inne. Det låter mer om maken än om mig. Iklädd arbetsställ, hjälm, hörelskydd röjer maken i skogskanten. Det behövs! Hårt arbete men han ser ut att trivas. Det är ju ett arbete där man snabbt ser tydliga resultat!

Min röjning märks mindre men är också nödvändig. Kläder, skor, böcker, tidningar, glas, muggar, bananskal mm har en förmåga att breda ut sig och ligga/stå på fel ställen efter en lång rad heta solskensdagar... När jag röjer hittar jag spår efter sommarens aktiviteter. I gamla stugans sovrum ligger det skumgummibitar...från en sönderbiten kudde...det svartvita kuddmonstret var igång för några veckor sedan...Sonen och jag gav upp när hunden för femtioelfte gången angrep min huvudkudde. Vi bestämde oss för att ignorera honom. Vi gick ut ur rummet och stängde dörren efter oss. Det brukar hjälpa... Inte denna gång. Efter en stund kikar sonen in för att kolla läget. Jag hör honom stöna ett "o, nej"...Sen ser jag....hela min säng och hela hunden är täckt av små små gula skummgummibitar!!!
Efter utskällning av hund kommer dammsugaren fram. På golvet ligger en gulprickig hund och skäms. Son och make har svårt att hålla sig för skratt. Jag skrattar inte, jag är förbannad! Tydligen sög snabeldraken inte i sig alla bitar, konstaterar jag nu. Och skrattar lite åt minnet...;))

Idag har hunden bestämt sig för att följa mig även om jag springer från hus till hus. Han tittar på mig och jag ser vad han tänker: "Kan du inte vara stilla på en plats en längre stund så att jag kan få sova i lugn och ro"...

I morgon kommer gäster. Ser fram emot detta. :) Ytterligare en anledning att få ordning på torpet. :) Även om gästerna har "sitt boende med sig" - husbil! - vilken praktisk uppfinning! :)

Jag känner att jag försöker bli vän med mig själv idag. Med en kropp som värker och en bristande energi. Men ska ju inte fajtas med värken man ska acceptera läget, säger de som vet. Lättare sagt än gjort säger jag... Men visst underlättar det om man kan tänka: "Okey, det är så här det är just nu"...
Sluta fred med sig själv...så svårt...

I skogen lyser det rött :) Lingontid.

Augustinatt är väldigt svart. Särskilt här i skogen i torpet. Efter ett ordentligt åskväder, blixt, dunder och knall är det åter tyst och stilla. Går snabbt i det blöta gräset över till gamla stugan för att sova. Svart natt. Stilla. Tyst. Hinner tänka, "vad gömmer sig där i skogen?" Allt det där jag inte ser eller hör... Rädd? Nej, inte här i torpet. Jag är lugn här. Känner ro här. Det vilar någon form av välsignelse över torpet. "Något" eller "någon" skyddar oss....
På väggen vid min säng hänger en gammal broderad bonad: "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är."
Kl 00.30
God natt!

Kan inte sova. Vänder och vrider på mig. Täcke av, täcke på. Vänder på kudden. Nej, inte bra. Puffar till kudden. Nu då! Nej...Hör klockan slå där nere. Klockan blir ett. Halv två. Men visst har jag väl slumrat till i alla fall? Eller? Klockan slår två. Rätt som det är sitter hunden i min säng. Nej, gå ner! Han tittar oförstående på mig och lägger sig ner, tung som en mjölsäck. Okey, en stund då...efter en kvart har jag kramp i benen. Maken vaknar och manar på hunden att lägga sig i hans knäveck istället...till slut funkar det, hunden faller ner med en tung suck hos maken. Klockan slår halv tre...både hund och make snarkar gott...

Jag springer och springer. Klättrar. Hoppar. Öppnar dörrar och stänger dörrar. Letar. Pratar med människor om konstiga saker. Försöker få upp en toalett ur en väska!!...
Vaknar med ett ryck. Vill inte drömma mer! Ryggen och nacken värker. Sätter mig upp. Huvudet känns tungt som bly...Maken och hunden gick upp för längesedan...

Ute är det stilla. Känns tungt i luften. Molnigt. Efter frukost tar vi en promenad till sjön. Sitter stilla och filosoferar. Blank vattenspegel. Det kan inte ha kommit några större mängder regnvatten igår under åskovädret. Båten behöver inte ösas ur.Någon har klippt vass. En andfamilj ligger stilla i strandkanten. Det är "mittemellanfamiljen" som ligger där. Ungarna är halvstora, fortfarande lite duniga. Mamma and bevakar oss. Ungarna ligger tätt intill varandra. Ser inte ut att vilja vakna ännu. Först ser det ut att vara bara två ungar. Men det är fyra. De ligger så tätt, så tätt. :)

Make och hund åker in en sväng till stan. Jag blir kvar. Plockar lite, sopar lite.
Värken i rygg och nacke blir värre.
-"Vad är det vi håller på med?" undrar kroppen.
-"Jag vill bara göra det som måste göras, det där som gick som en dans förr", svarar mitt ego.
- "Måste?", undrar förnuftet.
- "Snälla ta det lugnt", säger själen. "Vila, tids nog så...."
- "Tack", svarar kroppen och sträcker ut sig en stund i soffan....

Klockan är 12.57. Solen tittar fram. En stor del av dagen återstår ...:)

Visste du att
- ungefär 8 av 10 unga i Tanzania kan läsa
- fattigdomens sjukdomar i Vietnam har besegrats så att det barn som föds idag har en beräknad medellivslängd på 75 år
- i Bangladesh har det skett ett familjeplaneringsmirakel. Sedan 1970 har barnadödligheten sjunkit, och antal födda per kvinna har rasat från 7 barn till nu knappt 2.5 barn
- motsvarande siffra i de andra muslimska länderna är, 3, 5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 i Iran ( lägre än i Sverige)
- antalet födda barn per år i världen slutade öka redan 1990.
Visste du? ;)
Dessa positiva siffror är det inte många som känner till. De flesta tror fortfarande att världen ser ut som den gjorde för 30 år sedan. Men vårt bistånd har hjälpt!!!
Källa Hans Rosling DN
Ännu ett exempel på att de positiva nyheterna inte når oss....
Tänk vad fortsatt bistånd kan göra om det riktas mot dem som behöver det mest :)
<3
Världen har förändrats till det bättre ...också :) Allt är inte negativt :)
Tack och lov!

Har just varit en sväng ner till sjön. Änderna har blivit stora nu. De låter sig inte längre skrämmas av hunden. De vet att han är en "badkruka".
Jag satt med fötterna i vattnet och plaskade. Vi skrattade åt mina fötter. De är nämligen randiga! Det syns tydligt att jag gått mycket i sandaler denna sommar...hi hi...
På hemvägen plockade och åt vi några solmogna hallon. Jättegott!

Ikväll får vi nog sitta och äta inomhus. Det har börjat blåsa en kraftig vind. Det mulnar på och man vet inte...det kanske blir regn...

Tänker idag speciellt på de av mina vänner som inte mår bra, har värk eller är deppiga. Styrkekramar till er <3

Ibland händer det märkliga saker. Ni har kanske läst om familjen som skulle åka in på BB men inte fick ta ambulansen? De hade ingen egen bil så de måste kontakta en vän för att låna hans bil. Men bilen måste tankas innan de kom iväg. På vägen till sjukhuset började kvinnan att föda. Maken släppte blicken från vägen och tittade på sin fru...tappade kontrollen över bilen som snurrade flera varv och voltade ner i ett dike.
Under dessa sekunder föddes barnet...Innan räddningstjänsten kom dök otroligt nog en brandman och en läkare (änglar?)upp och tog hand om mor och barn.
Mamman har idag ont i kroppen och är trött men ändå glad att allt gick så bra. Och barnet mår bra! :)
En nästan otrolig historia....;) Ur verkligheten...

Idag vilar jag ryggen för att kunna orka på en liten resa i morgon :-)
Jag har min vana trogen, överansträngt mig :-(

Varmt idag också. Hunden flämtar i värmen. Längre promenad får vänta till kvällen.

Nu har jag hittat en kul app där jag kan leka med mina bilder. Göra collage mm. Det är hur kul som helst :-)

I morgon går solen upp igen - för Dig!

Ordningen är återställd. Sönerna har åkt hem till sitt. Nu är det bara jag, maken och hunden kvar i torpet igen. Hunden är trött men har ändå gett oss anledning att skrika "nej" och "tyst" :)
Här har varit en riktig "skallkonsert" under eftermiddagen. Grannhundarnas skall har ekat mellan gårdarna och vår hund ville också vara med ;)

I huvudet har jag Mando Diaos version av Gustaf Frödings Strövtåg i hembygden. Älskar den!

"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs."
<3

Söndagskväll. Augustikväll. Ännu ljus och varm. Det känns gott. :)

"Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna klädet.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder."
Psalm

Inför veckan: "Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord utan korta, lätta ord, som 'Vad sägs om lite lunch?' "
- Nalle Puh

Idag är det värmebölja över landet. Jag klagar inte. + 31 här i stan. Fläktar lite nu på kvällen. Blir kanske tropisk natt denna natt också?
Det var varmt att gå på stans Stadsfest på förmiddagen. Inget folkvimmel precis, de flesta låg nog på badstranden. Men väldigt gott med en strömmingsmacka. :)

Gårdagen var väldigt speciell. Vi drog till Avesta. En mysig och fin liten stad! Med en jättestor Dalahäst!
Att träffa min vän efter ett långt uppehåll, det var en härlig och varm upplevelse :) Hon var sig lik. Riktiga vänner hittar man direkt tillbaka till. Som om man setts igår fast det är flera år sedan sist. Och man har så mycket att berätta och så många minnen att dela.

En härlig upplevelse var också Avesta Art. Utställningen i det gamla järnverket. En upplevelse utöver det vanliga! Mycket lärorik historia blandat med fantastisk och spännande konst och installationer. Det var roligt, skrämmande och spännande. Glaskonsten var det mest fascinerande. Vi hade väldigt roligt när vi knappt hittade ut från en korridor som var som en labyrint med speglar....och när vi spelade med pinnar på grejer av järn och plåt...( där fick man utlopp för..jag vet inte riktigt vad men bra kändes det iallafall :-) )
Jobbet i järnverket måste ha varit väldigt hårt. Mörkt, hett, tungt, farligt,smutsigt...
Vi har fördelen att leva idag när vi kan roa oss men också förundras. Heart & Brain heter årets utställning. Avesta Arts grundtanke är: "Viljan att vara ett unikum där samtidskonst möter industrihistoria och naturvetenskap ,i harmoni eller kontrast."
Detta var ett äventyr! Rekommenderas!

Till sist: Vänskapsband - det är viktigt,det är vackert <3

Vi har rena rama Vattenfestivalen här i Torpet i dag! Dels för att det regnar, små skurar varvat med stora skurar varvat med lite sol. Dels för att rörmokaren varit här och fixat. Ny pump och ny bottenventil och Rinnande Vatten. Jippiii!!! ;)🎈🎉
Nu slår vi klackarna i taket och ropar Hurra!!!
Som bonus har vi nu också en kran på utsidan av huset så att vi slipper dra slangen genom fönster t ex.

Lycka just nu är: Vatten!!!
"Vatten, vatten, bara vanligt vatten" :))

Den nya pumpen har dessutom ett dovare och mjukare ljud. :)

Nu tänker jag sluta dansa regndans för nu är det blött så det räcker, tycker jag. Det har utlovats sol och värme! Må det stämma ;)

Det är ju Pridefestival nu och jag bara måste citera Mark Levengood:
"Det finns plats för oss allihopa på jorden, ju mer olika vi är, desto roligare blir det. Låt dig vara den du är, låt mig vara den jag är."
<3

Snart är våra söner här. Då ska de få visa mig Instagrams alla finesser. Bäst att fråga äldste sonen, den yngste tycker inte att Instagram är något för folk i min ålder ;) Kanske har han rätt för jag förstår mycket lite av det tekniska...;)

Men en bild på Stockrosen har jag lyckats få till. Ganska nöjd, faktiskt. För en kvinna i min ålder så...;)

https://cdn1.cdnme.se/2449527/7-3/pic_51fa6587ddf2b36befd96033.jpg">https://cdn3.cdnme.se/2449527/7-3/pic_51fa6587ddf2b36befd96033.jpg" class="image">