Som ringar på vattnet

Jag summerar snabbt detta år i mina tankar. Det blir några ord som sticker ut:

Hund, båt, återförening, stora steg på Bättringsvägen, barnbarn, konserter, änglar....:-))

Summan av kardemumman blir att 2013 var för mig ett mycket bra år!:-) Det är nästan så att jag inte vill att det ska ta slut ;-)

Såg på Årskrönikan på TV igår. Och slogs av det faktum att det var så mycket jag glömt. Oj, var det i år det, tänkte jag flera gånger. Syrien och Filippinerna är ju fortfarande aktuella katastrofer men det var så mycket annat...Det är väl så det är, den ena katastrofen avlöses av den andra och sen en ny igen och hjärnan hänger inte längre med, kan inte ta in all info.

I alla fall inte min hjärna...

I Sverige hände det också en hel del både otäckt och en del positivt. Programmet upprepade fler gånger den "stora nyheten" att Anders Borg klippt av sig "tofsen"....;-)) 

Nu måste jag packa för livet i skogen. Solen letar sig in genom fönstren. Snön lyser med sin frånvaro. Det blir ett grönt nyår.

TACK alla ni som läser min blogg! Tack för att ni finns! Tack för detta år! Hoppas att ni följer med mig under 2014! Ni är så varmt Välkomna!!!!❤️

Nu önskar jag er alla ett gott slut och ett Gott Nytt År!

Jag hade lite små funderingar på vad detta inlägg skulle handla om. Och det var inga änglar inblandade i det. Men ibland så kommer bara orden, från "någonstans" och "kräver" att bli nerskrivna...ja, så det här inlägget handlar om änglar;-))

Det är först under detta år som jag på allvar börjat intressera mig för änglar. Andra skulle väl kanske kalla det för att jag öppnat mig och närmat mig. Skeptiker som jag är så vill jag inte bara ha teori, jag vill ha upplevelser. Och det har jag fått. När fler och fler änglar började dyka upp på mina målningar började jag förstå att "det här är kanske nåt" i alla fall ;-)

Förut har änglar för mig varit något som Bibeln berättar om. Något "heligt" som bara visade sig för vissa utvalda. Något som flög omkring och vaktade barn så att de inte ramlade ner i ån, som på gamla tavlor. Men sen då, när barnen blev vuxna? Och så alla dessa bokmärksänglar! Så vackra! Och så fanns det där med "änglavakt" som det stod om i tidningarna. Något diffust och märkligt.

Men ändå...finns de? Är det inte bara några sagofigurer, gamla skrönor och vidskepelse?

Efter detta år så Vet jag att de finns :-)

Jag vet inte hur de ser ut och det bryr jag mig inte om. Jag kan ana deras ljus.

Jag har inte hört deras röster men jag har hört viskningarna.

Jag har inte tagit dem i hand men jag har känt deras närvaro.

För en del låter detta som svammel och flummeri. För mig och många andra är det verklighet. 

Allt kan inte förklaras. Allt ska inte förklaras :-) Men det kan upplevas :-)

Kom änglar 

Vaka över oss

Vaka över min familj

Vaka över min släkt

Vaka över mina vänner

Kom änglar

Hjälp dem som fryser

Hjälp dem som svälter

Trösta dem som gråter

Håll om dem som sörjer

Kom änglar

Sänd helande ljus till de sjuka

Sänd helande energi till de orkeslösa

Sänd lugnande ljus till de oroliga

Sänd sövande ljus till de sömnlösa

Kom änglar

Var oss alltid nära

Låt oss ana ert ljus

Låt oss känna er energi

Fyll oss med glädje och hopp

Kom änglar

Tack för att ni finns

Hjälp oss att öppna ögon och hjärta

för att finna och se det osynligt synliga

❤️

Jag har inte blivit lyckligare men jag har blivit tryggare. Kanske rentav lite "stöddigare"...hi hi....

Och som ett svar på vad som hände med barnets skyddsängel när barnet blev vuxet, föll mina ögon på dessa rader:

"Minns du den ängel vit och god

som fordom vid din vagga stod?

Han följer än idag din stig,

han varnar och beskyddar dig."

- Zacharias Topelius

Tänk om han hade rätt, han Zacharias? Det vore väl underbart? ;-))

Nu ska jag dammsuga och torka golvet. För sista gången detta år ;-))

Och som ordspråket säger;

"På ett rent golv dansar änglarna om natten" :-)

❤️

Vilodagen. Orkar ingenting. Vill mycket men orkar intet.

Eller jo, när hunden smäller upp sovrumsdörren och kräver att jag ska vakna, då kliver jag upp. Äter frukost och klär på mig. Sen vilar jag. Går på promenad med hund och make. Efter det måste jag vila. Efter företagets söndagsmöte lägger jag mig och vilar. Snart middag. Sen vila...

Så är mina dagar ibland.

Igår började jag måla igen. Prövade mina nya färger och penslar. Härligt! 

Väldigt bra julklapp. :-)

Såg att idag är det demonstration mot rasism i Karlstad. Några släktingar till mig går med i tåget. Heja dem! :-)

Jag minns när jag bodde i Uppsala och var med i demonstrationståget mot kärnkraft. Det var härligt. Man kände att man gjorde något viktigt. Och att man var en del av något stort.

Dagen därpå sa min chef, föreståndarinnan på vårdhemmet där jag jobbade, att "pöbeln gått förbi nedanför hennes paradvåning".

Stolt berättade jag att jag var en del av den "pöbeln"...;-)

Det har varit många rubriker om "änglavakt" på senaste tiden. Om hemska olyckor där bilar blivit totalt förstörda men passagerare undkommit utan några direkta skador...

Man blir glad och tacksam varje gång det slutar så <3

Nyår närmar sig. Jag tycker om nyår. Det är gott att summera året som gått och med förväntan se fram emot det nya. Som att öppna en dörr till nya möjligheter. En nystart. Spara det gångna årets positiva minnen och släppa det jobbiga och negativa. 

Nyårets tolvslag är ju egentligen som vilket tolvslag som helst men ändå lite magiskt :-))

Min mamma kämpar på. Syrran berättar att mamma varit ute och gått en sväng i solen idag :-) Bra gjort!

"Livet har sina goda stunder" :-)

Jag önskar er alla många goda stunder❤️

Efter god middag hos min syster åkte vi hem igår kväll. Mamma lämnade vi nu i min systers och mågs omvårdnad. Där får hon det bra. En bra säng stod uppställd på nedervåningen med utsikt mot den vackra julgranen. En drottninggran. Så fantastiskt fin! Doftade gott. Klädd med vackra prydnader. Alldeles lagom. Så vackert!

Även om kroppen värker så är jag väldigt tacksam över att resan och juldagarna med mamma gick så bra! Trots allt. Jag tvekar inte en sekund om att änglarna var med oss. Stort tack också till alla er som sände tankar och styrka till oss! Det behövdes <3

När jag tackade sonen för att han hängt med sa han att det bara varit kul. Skönt med omväxling. 

Det är bra att resa bort ibland!

Denna jul blev inte som "vanligt". Bra att man inte är beroende av att allt ska vara som det alltid har varit. Det måste vara bra tråkigt att ha ett sånt beroende. ;-)

Mycket att göra denna dag. Packa upp är inte lika roligt som att packa :-) Tvätta gör jag i morgon men tömma väskorna vill jag göra idag. Lite jobb blev det också. Maken handlar. Kylskåpet är tomt. 

Många julkort fick vi i år. Det är så mysigt <3

Min Amaryllis blommar! 

Hunden är glad över att vara hemma. Och han är väldigt trött ;-)

Nu hör jag att det är slut på friden. TV:n är på. Hockey, hockey och hockey...;-)

Till er alla:

GOD FORTSÄTTNING!

Hemresa.

Tidigt upp och fixar till mig innan hemhjälpen kommer. När jag kommer tillbaka till sovrummet är mamma vaken och hon har inte ont! "Funderar på om du kan hjälpa mig att duscha", säger hon till min stora förvåning. "Javisst, men hur", säger jag. "I badkaret", säger hon. "Jag tror jag klarar det".

Jag är lite skeptisk men vill gärna prova. Det är lite chansartat och lite bökigt men det går bra! "Tack mina änglar", säger jag. :-)

Det finns inget som är så uppiggande som en dusch! 

Nu sitter vi i bilen på väg hem :-)

Det första stoppet är avklarat. I ett naturskönt område utanför Skara finns en fin rastplats. Hunden rastas och mamma och jag uppsöker handikapptoaletten. En man med cigarett har precis varit där. I handfatet ligger aska. När jag åter sitter i bilen känner jag att det luktar cigarettrök om mitt hår. Den lilla stunden på toa och lukten har satt sig i hår och kläder! Jag blir arg och funderar på hur man är funtad när man står och röker inne på en allmän toalett??? Äckligt!!!

Vädret är grått men det är varmt och uppehåll. Han kunde gott ha stått ute och rökt.

Jag vill inte döma folk men man undrar ju hur det står till med respekt och medkänsla hos vissa? Istället för att skicka onda tankar försöker jag sända goda tankar och hoppas att han kommer till insikt...:-)

I Laxö konstaterar vi att: här har det snöat! Det ligger snö på mark och träd. Riktigt fint :-)

MAX i Örebro fick bli nästa pausställe och matställe. Allt gick bra tills vi skulle därifrån.. Fel utfart, proppfullt med bilar överallt och en trasig buss som blockerar trafiken....(bussarna i Örebro är lilafärgade kan jag meddela. "Färgklick" tycker sonen, gräsligt tycker jag) 

Nu är vi på väg åt rätt håll igen, tack och lov. :-)

Det börjar mörkna. Tomas Ledin sjunger fint om Höga Kusten. Trångt och fullpackat i bilen men trivsamt. :-)

Jag sjunker in i musiken en stund. 

Nu är det mörkt. Ingen snö som lyser upp i Hallstahammar. Trafiken är tät. Mamma och son sover. 

En vän har messat och varnat för snöslask i norduppland.

Västerås nästa!

Västerås är en stor stad. Jag tänker lite extra på de vänner jag har som bor här. Funderar på om jag någonsin kommer att stanna och hälsa på istället för att bara fara igenom på väg någonstans. Viljan finns men det har bara inte blivit av. Skärpning! 

Jag tänker också på den vän jag hade här när jag var ung. Han som inte orkade leva....

Ibland är livet för grymt...tyvärr...

"Normalt" brukar vi ta av upp mot Gävle här i Västerås. Men nu ska vi först till min syster i Norduppland så nu är vi på väg mot Enköping och Uppsala. 

En aldrig sinande ström av bilar åt båda hållen.

Mamma börjar bli trött på att sitta men här finns ingen plats att stanna...

Den vanligtvis breda vägen är på grund av vägarbete enfilig idag...

Enköpings lampor lyser som ett pärlband långt borta.

Mina ben har somnat. Längtar efter en bensträckare.

"Kör inte fortare än vad dina änglar flyger", messar min vän. 

Bensträckare i Enköping.Här är bussarna gula ;-)

Maken guidar oss lite. Han gick i skola här. Stan är välbekant för mig och min mor också. Här bodde min mormor och morfar och morbror med familj. En gång i tiden. Mycket är sig likt men en hel del är nytt och förändrat. Som i alla städer. Tiden står inte still :-)

Uppsala, stolta stad! Lyser upp i mörkret. Med dig har jag så många minnen. En lång och händelserik tid levde jag här.. Och här kan man snacka om förändringar. Jag känner knappt igen mig i stan längre. Det byggs och byggs och byggs och...

Men vi ska inte in i Uppsala. Vi ska ut på landsbygden. De djupa skogarna och smala slingrande vägarna. Syrran väntar med mat!❤️

Och därefter: Hem!

Borta bra men hemma bäst ❤️

Solen lär visst ha lyst i flera delar av vårt land idag. I Göteborg har den lyst med sin frånvaro. Men det har varit uppehåll i alla fall :-))

Under promenaden i Slottsskogen lät det "slof och slaf" under våra skor. Det är väldigt blött och lerigt. 

I morse dök det upp ännu en ny person från hemhjälpen. En festlig kille. En pratglad Göteborgare som kom in som en virvelvind här. Och försvann som en virvelvind igen efter att ha hjälpt till med det han skulle. ;-)

Vi fick oväntat besök idag. En kusin till mig dök upp med hela sin charmiga familj. Vi ses så ytterst sällan så det var så kul!

När saker och ting krånglar till sig måste man ibland hitta en lösning. Mamma hade behov av hårtvätt. Men hur tvättar man håret när man har flera revbensfrakturer, och fraktur på skulderblad och bäckenben? Och har badkar men ingen dusch... Jo, man sätter fram en stol vid handfatet och kollar om duschslangen från badkaret når fram till handfatet. Det gick! Och  mamma blev både ren och fin i håret. :-)

Ibland måste man tänka till, en gång till;-)

Nu packar vi för morgondagens hemresa. Och mamma åker med :-)

Ingen julotta denna juldag heller. Vi har sovmorgon till strax före 8. Jag måste upp och hjälpa mamma att vakna och få smärtstillande innan hemtjänsten dyker upp. Någon gång mellan 8-10. Det är bara andra dagen jag är med om detta nu men har redan fått en insikt i hur det är att vara beroende av hjälp. Och att inte veta riktigt när de kommer eller vem det är som kommer. Tur att hemhjälp finns och de två jag träffat hitintills har varit två trevliga personer. Men all denna ovisshet, att ha detta varje dag..lite otryggt också...främmande människor i sitt hem...att blotta sig så mycket...att tillåta främmande att komma en så nära...inte lätt...men nödvändigt...och som sagt tur att det finns hemhjälp! 

Jag tänker på alla år som min mamma jobbade inom hemtjänsten. Hon har hjälpt så många och nu är hon själv beroende av andras hjälp...

Den korta stund de är här hinner jag äta frukost i lugn och ro.

Men mamma är piggare idag. Rörligare. Jag följer med make och hund ut på promenad. Det är tyst och stilla idag och ett stilla regn faller.

Det är grå himmel. 5 grader varmt. Svarta nakna träd. Vattenpölar. Blå spårvagnar. Vi går en liten bit in i Slottsskogen. Möter mest hundägare. De flesta verkar ha stannat inomhus denna juldag.

Skönt att komma ut i friska luften, tycker jag.:-)

Juldagen är min favorit bland juldagarna. Det är den dagen man kan njuta av sina julklappar. Läsa eller bara bläddra i en ny bok, se en ny film, lyssna på ny skiva eller vad man nu fått i julklapp. Under min uppväxt bjöds det på stek på juldagen. Julmaten dök upp på bordet på Annandagen igen. 

Önskar er alla en god fortsättning på julen! Var rädd om dig!

Änglarna är med oss❤️

❤️❤️❤️

Dagen ljusnar utanför bilfönstret. Det var mörkt när vi lämnade hemstaden.

Dan före dopparedan....

Spelar mina nya skivor. Började med Marie Fredrikssons nya. Nu är det Lars Winnerbäck som är vårt ressällskap. :-) Hosianna!

Bilen är fullpackad. Hur ska mormor rymmas på hemvägen sen? Det får ordna sig! :-)

Efter regn kommer solsken. Nu skiner den in starkt här på oss i bilen. Vi tittar oss omkring på den totalt snöfria omgivningen. Och vi undrar vad det är för årstid egentligen? Liknar mest tidig vår...

Nu har Tomas Ledin också roat oss en stund med sin fina nya CD. Höga Kusten. Genast är jag där i tanken, i minnenas barndomsland. Tomas skildrar så fint det vackra landskapet och minnena och människoöden. :-)

Vi tog ett icke nyttigt mål mat i Örebro. Märker att jag är dåligt uppdaterad. McDonalds har militärgröna skyltar nuförtiden... "Det har dem haft länge", upplyser mig sonen om från baksätet. Och jag känner mig hopplöst "ute" igen...Fast det gör ingenting :-))

Trafiken tätnar nu. Vi passerar Laxå. Solen skiner. Det blåser kraftigt. Bilen "svajar" till lite ibland.

Passerar över Göta Kanal.

Molnnformationerna fortsätter att fascinera mig.

Hunden sover och sover. Han är trött efter helgens firande. Vi öppnade julklappar igår kväll igen. Vi besvärade inte tomten denna gång heller :-) Hunden älskar paket. När han rivit upp sina och ätit upp innehållet försöker han ta våra. Till slut stack han ner nosen i en tom papperskasse och sprang sen iväg med den till ett hörn där den pulveriserades ganska snabbt ;-) Han såg för rolig ut när han for omkring med kassen över huvudet!

Vi hade lite att plocka upp sen...;-)

Idag fyller drottning Silvia 70 år. Grattis och tack för ditt engagemang för barns rättigheter i världen! 

Jag har gjort ett "mode statement" enligt reklamen. Jag har nämligen målat naglarna! I glittrig silverlack :-) Det piggar upp lite.;-) Hi hi...

Skaraslätten är väldigt platt...

Vindkraftverken är många och ståtliga.  

Efter Skara kommer Vara...

Märks det att jag börjar bli lite uttråkad nu? ...

Det regnar lite...

Göteborg nästa!

Glad uppesittarkväll till er alla!

Skinkan avsmakad igår! God! :-)

22 december.

Nu har vi tagit oss igenom den mörkaste tiden. Nu vänder det. Mot ljuset. Mot ljusare tider. Långsamt men ändå :-)

❤️

Hej, vad det blåser idag!!! Det står nu klart att det blir en "brun" jul i år här. Jag kallar sånt väder för "Göteborgsväder" så vi har inget att förlora på att "vara där istället för här";-)

Man måste nog vara rejält norrut för att uppleva en vit jul.

Men det är bara att gilla läget :-)

❤️

Vi har haft "lill-jul" i helgen tillsammans med äldste sonen och hans lilla familj. Gott julbord på mysiga Axmar Brygga och julklappsutdelning utan tomte. Vi ville inte störa honom ;-)

Första julen som jag fått skriva: "från farmor och farfar" på julklappsetiketterna....

Nu har familjen åkt hem och det känns lite tomt....❤️

Vilka fantastiska manifestationer mot rasism det varit på flera ställen den sista tiden. Idag var det visst 16000 människor i Kärrtorp! :-))

Min stads stolthet bocken har brunnit ner. :-( Jag kan absolut inte förstå detta behov av att förstöra för andra...Vad tänker man med när man gör sånt? 

Detta år är jag tacksam att jag slapp höra och delta i diskussionerna om att det här med att bränna bocken är "tradition" eller inte. Om det är tradition så är det lika mycket en "tradition" att klottra på väggar och skräpa ner och krossa flaskor under festligheter...Tradition är i mina ögon, inte en ursäkt för att bete sig idiotiskt åt...

Så där, nu fick jag "ryta till" lite här på min positiva blogg :-)

Det vore roligare att vår bock var känd som världens största halmbock och inte för att den brinner....:-)

❤️

Tänd det fjärde ljuset. Sänd någon som behöver det en extra ljus tanke.

Var rädd om dig i julhetsen. Vi orkar olika. Glöm inte att julen inte bara handlar om materiella ting. Julen handlar om ljus i mörkret, frid och fred och glädje. Om gemenskap och om värme. ❤️

Mina tankar går idag speciellt till alla dem vars jular enbart är fyllda med besvikelser, missbruk, ensamhet, våld... Och tankarna går också till alla dem som arbetar och ställer upp för dessa människor! Vilka hjältar!❤️

Tänd det fjärde ljuset för alla de olyckliga. De som är utanför....

❤️

Änglaljus och änglafrid till er alla!

Det ljusnar....

20 december

Solen orkar sig knappt över hustaken. Men den skiner i alla fall!

Själv försöker jag ta mig upp i stående och gående och görande... Kroppen vill inte riktigt vara med idag. Själen vill men orkar inte riktigt heller. För mycket oro och ovisshet den senaste tiden och det är inte över än. Idag ska vi förhoppningsvis få veta hur det blir med mammas närmaste framtid och därmed också vår.

Jag lånar ett mantra från en Fb-vän: "Jag är pigg! Jag är pigg! Jag är jättepigg!" Det fungerar så länge man inte tittar sig i spegeln, säger hon. Jag tror henne....

Var till svärmor igår och åt mig mer än mätt av allt gott hon bjöd på. Regnet öste ner och det kändes lite overkligt att det är december och juletider. Men inomhus var det varmt och väldigt många tomtar. :-)

I kväll kommer äldste sonen med familj. Det känns härligt! Nu får vi fira jul! (Men mamma kommer att vara saknad. Hon skulle varit med oss nu)

Själva juldagarna vet vi ännu inte om vi ska vara "här eller där".....

Det är när det oplanerade händer och stressen drabbar en som jag märker att jag ännu är kvar på Bättringsvägen... Så skör!

Och det finns ingen reservkraft att ta av. Men en dag, ett ögonblick, ett steg i sänder...

Det ordnar sig nog :-) Jag har ju en underbar familj och en underbar syster :-) Vi får hjälpas åt :-)

Om ni undrar vad Tomten gör just nu så kan jag meddela att han inte jobbar i tomteverkstan ( det får nissarna göra) . Tomtefar sitter bekvämt tillbakalutad i en solstol i en rondell i Bålsta! Jag såg honom igår...;-)

I kväll är det dags för ett sådant där TV-program som får en att bli varm i hjärtat och även fälla en och annan tår. Det är dags för Svenska Hjältar-galan igen! <3

Nu vet jag vad som ligger framför oss. Vi får planera och packa för en lång resa...

Önskar alla en fin helg! Var rädda om er, ni är alla värdefulla!

Fick nyss en rapport från min syster som nu är på besök hos vår mamma. Mamma verkar vara vid gott mod men får nog stanna på sjukhus ett tag till.

I all denna julstress som nu råder kan jag inte låta bli att fundera på vad vi verkligen behöver för att må bra. Visst är det roligt att få gåvor. Saker som vi önskat oss. Lite extra glädje och glans. Ofta är det tanken bakom som gläder oss mest. Och jag är nog knappast ensam om att tycka att det är roligare att ge än att få?

Men om man tänker bortom alla dessa "grejer", vad behöver vi? I en Fb-grupp som jag är med i, fick vi "skänka" något som någon kunde behöva. Någon som inte mår bra, någon som är ensam och utanför osv.

Jag har tänkt vidare på det där och här är min "lista":

Ett stort rött paket med guldsnören fyllt med omtanke, styrka och varma kramar till den som sörjer och gråter.

Ett grönt paket med silversnöre fyllt med läkande ljus, lindrande smekningar och något som lockar till skratt till den som ligger på sjukhus under jul.

Ett vitt paket med rött snöre fyllt med energi, självkänsla och härliga insikter till den som känner sig utmattad och deprimerad.

Ett paket inslaget i guldpapper med hopp, tillit och förtröstan till den som är rädd och orolig.

Det här är ju bara tankelekar men ibland måste man stanna upp och tänka efter, känner jag. Vad är det vi verkligen "behöver", vi som har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet?

Ett stort vackert, glittrande paket till er alla fyllt med SINNESRO OCH JULEFRID! 

❤️

Man planerar och planerar om, pusslar och pysslar och så plötsligt så får man fram en färdig bild som ser riktigt bra ut. Sen ska julpusslet omsättas i praktiken. Det börjar bra. "Den kommer då, så fixar vi det sedan och det här passar ju perfekt och det är bokat ...osv..."

Verklighetens pusselbitar passar ihop och det börjar likna mallen. Man kan så smått börja andas ut!

Då! Händer det oväntade! Plötsligt är det en pusselbit som är försvunnen eller en bit som inte passar in. Man måste flytta några bitar, vända och vrida, "kanske kan göra så istället, eller kanske så, eller"? Plötsligt stämmer inte verkligheten med bilden....

Jag pratade med min mamma i telefon igår förmiddag. Vi avslutade med att förmana varandra att gå försiktigt för det är halt ute. Så går hon och trillar inomhus och slår sig så illa att hon måste åka in akut till sjukhuset. Revbensbrott bl a...Stackarn! Hon som skulle komma upp till barn, barnbarn och barnbarnsbarn under helgerna....

Nu får pusslet byggas om... Får börja med att skissa ny bild.... Det ordnar sig, det gör det alltid! Tack och lov hade vi planerat in att min syster skulle åka ner till mamma i kväll. Den pusselbiten passar in väldigt bra nu :-)

"Människan spår men Gud rår", brukade en beskäftig, "from" gymnasiekamrat säga så fort något oplanerat inträffat. Dessa ord ekar nu i mitt huvud. Suck.... Är detta verkligen Guds verk?, tänker jag...

Man får inga svar på sina "varför"..ändå dyker de upp hela tiden...

Men det blir nog bra...till slut...

Det var en konstig dag igår. Vädret var märkligt. Regnigt, blåsigt och + 9 grader kl 23. Den 16 december!

När jag nyss pratade med en vän konstaterade vi att vi båda hade en sån där "borde-inte-klivit-ur-sängen-i-morse-dag" igår. Det hände det ena jobbiga efter det andra. Såna där saker som att kylskåpet slutar fungera och att när man ska tvätta händerna blir man våt om fötterna för att ett rör gått av...Det är då man säger de där mindre väl valda orden. Inte för att det hjälper men det är skönt att få ur sig sin frustration ;-))

Idag är det grått och mulet förutom ett fint rosa skimmer på himlen på eftermiddagen. Det är nästan som om man börjar undra vad det är för årstid egentligen. Tidig vår? Fåglarna kvittrar och bäcken porlar ;-)

Månen lyste in på mig natten som var. Vitt ljus lyste upp i mörkret. Genom rullgardinen.

Och i natt är månen full....;-))

Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står

Hon lyst över världenes oro och strid

i nära tvåtusende år

När dagen blir mörk och när snön ligger vit, då skrider hon närmre, då kommer hon hit

och då vet man, att snart är det jul.

TREDJE ADVENT

15 december

Vintern som kom, snön som virvlade ner har nu regnat bort. + 3 grader. Regndroppar slår mot fönsterrutan. Det känns lite märkligt. Jag tröstar mig med att isfläckarna förhoppningsvis också regnar bort så att den förrädiska halkan försvinner. Jag har ju redan gjort min piruett och vill inte göra en till.

Julstämning får man fixa inomhus. Jag har inte vilat denna vilodag. Istället har jag flängt runt med dammtrasor och dammsugare. Vi har köpt en ny dammsugare. En "hundspecialare". Och katt.. Jo, det finns speciella dammsugare med speciella finesser och egenskaper för att suga hund- och katthår. Skeptiker som jag är trodde jag väl inte riktigt på den. Men jag kan nu säga att den var värd pengarna! Och så doftar det gott när man dammsuger med den! Bara det är ju värt mycket ;-)

Jag ska ta mig ett par vilodagar för kropp och själ nu. Innan gästerna börjar droppa in :-)

Läste nyss om två unga bröder som istället för utlovade julklappar skänker pengarna till UNICEF! Vilka hjältar!Vilka förebilder! Blir alldeles varm i hjärtat. Och får mig en tankeställare.....

Glöm inte att andas i julruschen! Stressa inte med alla "måsten". Julen handlar om fred och frid och glädje. ❤️

Mina julkort är skrivna och skickade nu. Känns bra. Jag gillar att både få och skicka julkort. En av de traditioner som jag vill hålla liv i. Men jag respekterar att andra inte vill eller orkar :-)

Nu ska jag bygga upp julkrubban. Måste nog damma först!

"Du är älskad där du går..."❤️

Under den magiska lucianatten dånade och tjöt stormen. Men mot morgonen hade den dragit förbi. Det blev så tyst och stilla. Och solen vågade sig fram. Plötsligt var det torrt på gångvägar och gator igen och det mesta av isen var borta. Vi var lite oroliga för hur det stod till i torpet. Efter en koll kunde vi konstatera att allt var som det skulle. Detta välsignade ställe!

Lucia föddes i Syracusa på Sicilien ca år 283 efter Kristus. Hennes familj var enligt legenden adlig och välbärgad. Lucia var varmt troende kristen och skänkte sin hemgift till de nödlidande efter att hennes mor tillfrisknat från en svår sjukdom. Enligt tidens sed var Lucia bortlovad som fästmö. Fästmannen kände sig lurad på hemgiften och angav Lucia som kristen för myndigheterna. De kristna var under den här tiden förföljda. Lucia blev arresterad och torterad men höll fast vid sin tro. Man försökte på olika sätt att döda henne men hon dog inte förrän hon fått sista smörjelsen. Detta var år 304. Lucia blev senare martyr och helgon inom katolska kyrkan med festdag 13 december.

Fascinerande berättelse men varför firar vi detta i vårt land? Svaret är att det gör vi inte. Vi firar Lucia för att skänka lite ljus i en tid av mörker. I den julianska kalendern som rådde fram till 1753, var 13 december vintersolståndet, årets mörkaste natt. Enligt folktron var den natten farlig och för att hålla sig vakna och vaka hela natten så åt man.

Vårt luciafirande kommer troligen från Tyskland där en flicka kläddes upp för att vara "Christkindelein", ett Jesusbarn med tända ljus i håret som föreställde en gloria. I Västsverige togs traditionen upp i de högre stånden. En kvinna klädd i vitt, med ljus i håret kom med förtäring till gårdens folk under vakan.

Källor: Bl a Wikipedia och Svenska Kyrkan

Visst är det roligt med våra traditioners brokiga bakgrund! :-)

Själv har jag ännu inte sett någon Lucia idag men jag ska se på TV sen. Tänker på alla luciatåg jag sett genom åren. Det blir många när man jobbar inom skola och barnomsorg. Jag minns ett år då jag jobbade på dagis med en 6-årsgrupp. Vi "fröknar " skulle överraska barnen med att lussa för dem på morgonen. Barnen lussade på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att vara stjärngosse som omväxling. Fixade med hemmagjord stjärna och strut. En av 6-åringarna, en kille, blev så paff när han såg mig att han började fnissa och efter ett tag hör jag honom viska: -"Vad ful du är." ... :-)) Min karriär som stjärngosse tog slut där...hi hi....

Fick kort på en liten söt tomtenissa idag. Barnbarnet förstås :-)

Trevlig Luciakväll. Tänd ljus i mörkret. Sprid ljus, det inre och det yttre.

Jag blir så glad sådana här dagar när man på kvällen märker att man orkat så mycket mer än vad man trodde att man skulle orka när man klev upp på morgonen :-)

Jobbat, sprungit runt på affärer, handlat massa julklappar och nu landat i soffan framför TV:n. Ser med ett halvt öga på hockeyn medan jag slår in julklappar. 

Jaha, det där var väl inte så märkvärdigt kan man tycka. Men om man är utbränd och har fibromyalgi så är det Stort kan jag säga! Det infinner sig en lyckokänsla och lite stolthet faktiskt ;-)

Att slå in julklapparna är nästan det roligaste med julförberedelserna tycker jag. Att välja papper, etiketter och snören...

Det här är "hemligheternas" tid också ;-)

"Dörren stängs för näsan din, det är bara roligt"....enligt den gamla visan.

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när en politiker försöker förklara vad han menade med ordet "bonnläpp". Det är inte en som bor på landet utan han menade "tölp" och det finns "tölpar" på Östermalm också....Hm...tillåt mig småle...Ibland är det nog bättre att man bara ursäktar sig och låter bli att förklara...det är inte alltid förklaringen är särskilt lyckad ;-))

Det blåser vansinnigt mycket här nu. Ännu värre är det längre norrut. 

Var rädda om er, vare sig det stormar kring er eller inte❤️

❤️

Mitt favoritord idag är: Försoning. 

Eftersom jag verkar ha någon märklig "var-tredje-dags-feber" hade jag möjlighet att titta på Nelson Mandelas minnesceremoni. Så många högt uppsatta ledare från jordens alla hörn samlade på ett ställe. För att hylla och visa sin vördnad för denne store ledare. En försoningens man.

Många tal blev det. Det enda som intresserade mig var Obamas tal. Och jag blev inte besviken. Vilken talare denne man är!

Många tal handlade om försoning. Att följa i Nelson Mandelas fotspår. Många ord. Stora ord. Både från män och kvinnor som lever som de lär och från dem som inte gör det. Sydafrikas nuvarande president möttes av burop. Obama fick ta emot det största jublet. Att se Obama skaka hand med Fidel Castros bror var ett historiskt ögonblick!

Försoning betyder enligt Wikipedia:

"När personer, organisationer eller länder som tvistar blir eniga igen. Ordet betecknar en genuin återvunnen samhörighet, inte bara att osämjan upphör. Detta kan också ge tillfälle till återupprättad heder."

Mandela sökte försoning. Så att gå i hans fotspår innebär att söka försoning. Att försöka försonas med sitt eget öde, sina egna begränsningar, sin egen personlighet och sin egen inre kraft. För att sen kunna försonas med dem som man "träter" med...

För försoning gäller ju inte bara för världens stora ledare. Vi måste ju börja i det "lilla"...

Inte lätt, tycker jag....men jag ska försöka...

Något jag, personligen, har svårt att försonas med är de människor som nät-hatar. Nu senast politiker som skrivit fruktansvärda saker om flyktingar. Hur kan man hata så? Hur kan man ha så kalla hjärtan???

Sydafrika kallas för regnbågsnationen för där får alla plats oavsett "kulör". Kanske Sverige också kan bli ett sådant land i framtiden?...Eller finns det för många kalla hjärtan här för det?

Allt är inte frid och fröjd i Sydafrika men det är bättre än när apartheid rådde. Hoppas att man fortsätter i Mandelas fotspår...

Mandela hade humor:

"I mitt land hamnar vi i fängelse först och sedan blir vi president."

Vila i frid, Nelson Mandela!❤️

Nobelmiddag är det just nu och den som vill kan vara med via TV. Här hos oss är det dock hockey som gäller. Fast jag kikade lite och konstaterade att Silvia är klädd i rött detta år. ;-)

Kom ihåg: känslan när man försonats är något av det bästa man kan få uppleva ❤️

Härliga söndag. Andra Advent. Jag kom sent upp även denna söndag. Frukost i lugn och ro. Svassade omkring i morgonrock en bra bit in på förmiddagen. Skönt. La i en tvätt. Sonen är hemma från Köpenhamnsresan. Han är inte rökare men kläderna luktade cigarettrök så att det riktigt stank. Det märks att man inte har rökförbud i Danmark på allmänna platser som restauranger....:-( Jag är tacksam över att vi i Sverige lyckats få tämligen "rökfritt". Men jag kan också förstå dem som har svårt för att sluta. Det är svårt med beroenden av alla de slag...

Vid lunch var det dags för promenad. Skönt kallt ute. - 9 grader och vindstilla :-) Hunden använde nosen som plog i snön. Vattnet i både å och kanal börjar frysa till. Det är fint vitt ute och det knarrar i snön när man går. 

Jag hade tänkt vänta en vecka till med att julpynta men jag ändrade mig. Maken var gullig och bar upp två stora julkartonger från källaren. <3 Långt ifrån allt som är i ska upp och på plats. Men några saker plockar jag fram. Så nu börjar det så smått se lite "juligt" ut här i lägenheten ;-)

Ljus och hopp till dig!

❤️

Stormen har dragit förbi. Vaknade till en vit värld. Snön ligger kvar. Solen försökte i morse att tränga igenom molnen.

Den lyckades och molnen skingrades. 

Men vilken förödelse Sven lämnat efter sig på många platser i vårt land...Stackars drabbade...

Min yngste son hade tur på resan med kollegorna till Köpenhamn. Flög tidigt i går morse innan flyg ställdes in och tillbaka i dag när alla avgångar fungerade igen :-)

Det är inte varje gång man blir glad och varm om hjärtat när man tittar på TV-nyheterna. Men igår blev jag det när jag såg ett reportage från ett litet samhälle i Värmland. Där har befolkningen med öppna armar tagit emot syrianska flyktingar. Man skänker kläder och leksaker och barnen får vara med i fotbollslag. <3

Tänk om det vore så på alla platser...

Att skapa gemenskap istället för utanförskap är nog rätta vägen? Eller?

Hunden och jag är ensamma hemma igen. "Hockeyänka" och "Hockeyvovve"...hi hi...Men det gör inget. Jag orkar inte vara social idag. Halsont och lite feber...som så många andra.... Det går över!

Vovven tycker dock synd om sig själv. Har lagt sig vid ytterdörren och väntar...Jag funderar på att säga det magiska ordet: Mat!!! Garanterat en lycklig svansviftande reaktion på detta! ;-)

- Anne Swärd

❤️

Ha en fin kväll!

Så här vintermysigt såg det ut på min balkong i går kväll.

Så kom då Sven...Jag önskar att han bara stannat en liten stund och bjudit på vackert nedsinglande snöflingor...fast då hade han ju inte varit Sven.... Sven han härjar omkring. Kraftfull, blöt, tjutande och stickig. Inte ens hunden vill vara ute när Sven domderar.

Jag tycker verkligen synd om alla som drabbats hårt av denna storm. Mycket förödelse i dess spår...

Bra med alla varningar denna gång. Man kan aldrig förbereda sig för allt men bättre med något än intet.

Hej då Sven! Du har härjat färdigt i vårt land nu, tycker jag ;-)

Önskar alla ett skönt fredagsmys! Var rädda om er!

❤️

Jag var inte heller där men jag såg snövallarna efteråt när man äntligen lyckats ploga. Och mina vänners berättelser är skrämmande nog för att jag ska vara tacksam över att jag slapp uppleva det på plats....Sven är förhoppningsvis av beskedligare sort :-)

I morgon, på "Sven-dagen" ska jag åter till tandläkaren. Nu ska det rotfyllas! :-(

Börjar drabbas av lite julstress. Tyvärr. De där "jag måste" slänger sig över mig. När jag tittar på kalendern och inser att det verkligen lackar mot jul och jag borde och jag måste!!! Stopp!!! Rensa!!! Vilka "borde" kan jag plocka bort? Vilka "måsten" är verkliga "måsten"???

Beställa julklappar i tid på nätet är ett måste. Men storstädningen? Nej, mamma får stå ut med lite damm i hörnen och dammråttor under sängen (änglarnas tofflor) när hon kommer upp i jul. Fönsterputsandet får vänta till i vår. Där försvann två "borde" ;-) Pepparkakor finns att köpa, lussebullar likaså. 

Julbord bokat före jul. Axmar Brygga. <3 Egna julmaten minskar vi ner på varje år, men skinka fixar maken och sillen köps i affären. 

Julglöggen är redan avsmakad, liksom julmusten. Gott :-)

Allting ordnar sig :-) En sak i taget...Och allt behöver inte vara sig likt år från år. Eller? Inte för mig i all fall. Nu har jag inte några små söner som bor hemma och kräver att just den tomten ska stå på just det stället som den "alltid" brukade stå på....;-)

Det blir alltid jul i alla fall...

Så jag lugnar ner mig lite. Vilar. Morgondagen kommer nog att ta på krafterna :-)

"Var dag har nog av sin egen plåga"

Visst står det så i Bibeln?

Var dag har sina egna möjligheter och glädjeämnen, skulle jag vilja tillägga.

❤️

Solen ligger lågt, även mitt på dagen. Sjön har frusit till ordentligt nu. Himlen lyser lite rosa i fjärran. Maken och hunden testar isen. Jodå, den håller. ;-)

Hunden är lycklig över att vara här igen. Går med nosen i backen hela tiden. Och måste pinka in revir, igen...

Maken och jag tycker också att det är skönt att komma ut till lugnet och tystnaden. Jag har blicken i backen en del jag också. Det är därför jag ser naturens konstverk i ett vanligt dike:

Så var det hockey på TV igen. Jag kikar väl lite ibland. Hunden ligger hopkurad på en kudde. Jag kanske ska tillverka julklappar? Eller ska jag fortsätta att läsa boken om änglarna? Eller ska jag....?

Alla dessa val! Ibland är de riktigt behagliga ;-)

Önskar alla en god natt!

❤️

Första advent vaknade jag sent. Gick upp och möttes av solens starka strålar genom fönstret. Och ljudet av en mycket kraftig vind. Åt frukost och strax efter det att maken satt upp ljusslingan på balkongen hörde jag en annat ljud. Ett ljud från en annan årstid. Ett surrande ljud...en stor, svart fluga flög förvirrad omkring i lägenheten!! När jag sent på kvällen la mig för att sova for den surrande flugan omkring i sovrummet....det var en märklig känsla att 1 december ha svårt att sova på grund av en irriterande fluga!!! :-))

Eftersom jag är en person som försöker tänka positivt (obs "försöker") så försökte jag att tänka att det kanske inte bara är negativt att ha en fluga på besök i december. Det kanske betyder något? "Någon" kanske vill säga mig "något"?

Jag googlade på "Djurens språk fluga" (Solöga) och läste följande:

"Tag bort det negativa inom dig och hitta tillbaka till din egen kraft. Din gåva är att vara kraftfull."

:-))

Hm....de där orden tar jag till mig! 

Besökte äldste sonen med familj igår. De hade julpyntat så fint i huset. Ljust, varmt och kärleksfullt. Och vi bjöds på glögg, pepparkakor, god lax till middag och utsökt vin till. Att få hålla barnbarnet var som vanligt lite speciellt och busa med hennes fina storebror förstås. Lilla Izabelle tyckte bäst om att vara i sin farfars famn denna gång. Där kom hon till ro <3

Det var så fint att se. 

När vi åkte hem var det stjärnklart men kolmörkt. Otroligt vilket kompakt mörker det kan vara i december! Märkligt väder, nästan storm och + 7 grader varmt, 1 december!

Vi tog en sväng förbi den nyinvigda bocken när vi återvände till vår stad. Svårt att ta kort från bilen med alla dessa lampor överallt men i alla fall;
Där är den!

Avslutar denna måndagsblogg med kloka ord från en vägg i min sons hus:

Trevlig måndagskväll!

Ljus, värme och kärlek

❤️