Under den magiska lucianatten dånade och tjöt stormen. Men mot morgonen hade den dragit förbi. Det blev så tyst och stilla. Och solen vågade sig fram. Plötsligt var det torrt på gångvägar och gator igen och det mesta av isen var borta. Vi var lite oroliga för hur det stod till i torpet. Efter en koll kunde vi konstatera att allt var som det skulle. Detta välsignade ställe!
Lucia föddes i Syracusa på Sicilien ca år 283 efter Kristus. Hennes familj var enligt legenden adlig och välbärgad. Lucia var varmt troende kristen och skänkte sin hemgift till de nödlidande efter att hennes mor tillfrisknat från en svår sjukdom. Enligt tidens sed var Lucia bortlovad som fästmö. Fästmannen kände sig lurad på hemgiften och angav Lucia som kristen för myndigheterna. De kristna var under den här tiden förföljda. Lucia blev arresterad och torterad men höll fast vid sin tro. Man försökte på olika sätt att döda henne men hon dog inte förrän hon fått sista smörjelsen. Detta var år 304. Lucia blev senare martyr och helgon inom katolska kyrkan med festdag 13 december.
Fascinerande berättelse men varför firar vi detta i vårt land? Svaret är att det gör vi inte. Vi firar Lucia för att skänka lite ljus i en tid av mörker. I den julianska kalendern som rådde fram till 1753, var 13 december vintersolståndet, årets mörkaste natt. Enligt folktron var den natten farlig och för att hålla sig vakna och vaka hela natten så åt man.
Vårt luciafirande kommer troligen från Tyskland där en flicka kläddes upp för att vara "Christkindelein", ett Jesusbarn med tända ljus i håret som föreställde en gloria. I Västsverige togs traditionen upp i de högre stånden. En kvinna klädd i vitt, med ljus i håret kom med förtäring till gårdens folk under vakan.
Källor: Bl a Wikipedia och Svenska Kyrkan
Visst är det roligt med våra traditioners brokiga bakgrund! :-)
Själv har jag ännu inte sett någon Lucia idag men jag ska se på TV sen. Tänker på alla luciatåg jag sett genom åren. Det blir många när man jobbar inom skola och barnomsorg. Jag minns ett år då jag jobbade på dagis med en 6-årsgrupp. Vi "fröknar " skulle överraska barnen med att lussa för dem på morgonen. Barnen lussade på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att vara stjärngosse som omväxling. Fixade med hemmagjord stjärna och strut. En av 6-åringarna, en kille, blev så paff när han såg mig att han började fnissa och efter ett tag hör jag honom viska: -"Vad ful du är." ... :-)) Min karriär som stjärngosse tog slut där...hi hi....
Fick kort på en liten söt tomtenissa idag. Barnbarnet förstås :-)
Trevlig Luciakväll. Tänd ljus i mörkret. Sprid ljus, det inre och det yttre.
❤️