Det är märkligt. Så fort jag har en "bra" period och känner mig som jag skrev senast "glad och tillfreds" så dyker det upp "problem"...Lika säkert som amen i kyrkan... Inte vet jag om det har att göra med att jag när jag mår bra automatiskt tänker: "jaha, nu är jag glad så nu får jag snart gråta"...Ni vet: "aldrig får man vara riktigt glad" ;) Är det typiskt svenskt? Att tänka så?
Eftersom det nu inte finns en "spara-knapp" att trycka på gällande känslor så blev jag ledsen när problemet dök upp. Efter tårarna tänkte jag: "Det måste finnas en lösning". Jag hade ju ett val. Antingen sörja eller leta efter möjligheter... Medan jag målade for en massa förslag och alternativ genom min hjärna. Jag lyssnade till känslan också. Hjärnan försökte få mig att tänka förnuftigt och logiskt. Mitt hjärta hade sitt alternativ. Det blev en strid inom mig. Och innebar ännu ett val....Och jag valde hjärtats väg... Vad allt detta egentligen handlar om kommer jag att skriva om senare. Det viktigaste just nu är det där med alla våra svåra val. Att inte fastna i problematiken. Att se möjligheterna.
Nu mår jag bättre. Det som var stort och svårt igår är idag ett konstaterande:"Så här måste det bli!"
En fras har ekat i mig hela dagen angående min sinnesstämning igår. Och jag kan inte låta bli att dra på munnen åt vårt svenska språk. :) "Jag slog mig ner i soffan och kände mig nerslagen." ( knäppt...hi hi)
Något som gjort mig glad? Ja! Att Kronprinsessan Victoria höll tal och delade ut pris på gay-galan! Det är historiskt och stort. :) Ett positivt ställningstagande från kungahuset. Ett steg i rätt riktning mot ett mänskligare samhälle.
Ännu en sak som jag blir glad av är den här tavlan. Den är helt tokig :)
