Jag minns så väl när jag var i yngre tonåren eller möjligen 12. Jag hade länge gått och tittat och trängtat efter en lila handväska som fanns på väskavdelningen i stans (Härnösand) stora affär (Prisma?). Till slut blev den min. Om jag fick den som present eller själv sparade ihop till den minns jag dock inte. Hur som helst så var jag så stolt över min väska. Ända tills mammas äldre dambekanta påpekade att jag var för ung för lila...? För ung? Jo, lila var en färg för äldre ogifta damer. Lila kallades "sista hoppet"... Sista chansen att få tag i en man, antar jag ;))
Men den lila färgen är ju så mycket mer!
Enligt Feng Shui är lila en lugnande och dämpande färg. Förknippas med intuition och medvetenhet. Lila symboliserar lärande, disciplin, själviakttagelse och självbehärskning.
Lila är en andlig färg. Och jag citerar: "Människor som klär sig i lila eller har det som favoritfärg är ofta artistiska, inspirerande och hoppfulla (!) inför framtiden." Ur Feng Shui för svenska hem. Agneta Nyholm Winqvist.
Se där, hoppets färg :)
Lila är en otroligt vacker färg, tycker jag. Men för kraftfull för mig i klädval och inredning. För mig står den för andlighet.
Ametisten är min månadssten. Så den har följt mig genom livet :)
I naturen är väl Syrener och Lupiner bra exempel på den lila färgens skönhet.
Jag är inte religiös. Men jag är en andlig sökare. Jag fann inte det jag sökte i kyrkan men jag började finna "något " när jag vågade söka inom mig själv och öppnade upp för livets möjligheter. Min barnatro har jag på sätt och vis kvar men bilden av Gud är annorlunda nu.:)
Gud är för mig en ljus kärleksenergi. Allt gott är genomsyrat av denna energi. Jag kan öppna mig eller sluta mig inför denna energi. Det är mitt och alla andras eget privata val :)
Så tror jag. Jag prackar inte på andra min tro. Varför skulle jag göra det? Och ingen ska komma och säga till mig vad jag ska tro på. Tro kommer inifrån. Från ens egna upplevelser. Vi kan dela med oss av vår tro men alltid med respekt för andras tro. Tron stagnerar inte i ett givet mönster, den utvecklas hela tiden. Det finns alltid något nytt att upptäcka! Om man vill...Så jag vandrar vidare på min andliga resa...:) Den går jämsides med Bättringsvägen. ;) Och den har ett lila skimmer över sig...Ibland vandrar jag ensam, ibland har jag sällskap av likasinnade och ibland träffar jag underbara, kloka människor som delar med sig av sina upplevelser.
Helt ensam är jag ju egentligen aldrig. Änglarna är ju med mig. Det känns tryggt. :))
Är jag flummig? Har jag fått solsting? Nej, detta är min tro. I alla fall just nu ;)
Okey, min tro kan inte bevisas vara sann i vetenskapliga termer men varför skulle den det? Det är ju min tro, min sanning i alla fall ;))
En favorit i repris:
En man på gatan pekade upp mot himlen och ropade: "Se, en ängel!". De förbipasserande skrattade åt honom och sa: "Det är bara moln, din idiot".
Tänk så underbart det vore att se änglar där andra bara ser moln, och så sorgligt att bara se moln där änglar finns.
(Ur Änglar Änglar Änglar)
