Det finns något magiskt över dessa ljusa sommarnätter. Ett magiskt ljus över sommarängar och stilla vattendrag. Mellan stenar och stammar. I den mjuka mossan. Stillhet och ljus. Inget skrämmande. Man kan liksom känna och höra hur naturen andas. Allt lever. Stilla ro. Älvornas dans, slöjornas dans. Daggen lägger sig. Daggkåpan sparar droppen i sitt blad ändå in till ljusan dag.
"Se, juni sträcker ut sin hand
och bjuder dig att komma
till näktergalens sommarland.
Härinne spelar en fontän
från midnatt och till morgon
och rycker dig i drömmar hän.
Så tveka ej! Där snigeln går,
berörs av månvioler
se torra löven år från år.
En tropisk urskog! Skön den är,
som grön med svarta stammar
dig väntar med sin svalka här."
- Bo Setterlind
"Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme,
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
speglar morgonsolens lågor.
Juninatt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav."
- Harry Martinsson
Jag är trött men jag vill inte sova. Jag vill vara ett med naturens andetag :)
Igår kväll visade hon upp sig och sina dunbollar, andmamman. Så stolt :)
