Som ringar på vattnet

Vi tar vägen ner till sjön. Hunden vet precis. Han drar i kopplet och svänger till höger. Precis där strax efter kurvan når den starka doften oss. Doften av tusentals utslagna Liljekonvaljer! Det är himmelskt!
Nere vid bryggan är det lugnt. Några fiskar slår i vattnet. Hunden flämtar i värmen. Så kommer en svag, lätt svalkande vind - skönt. En bra bit längre ut simmar ett stiligt svanpar.
Vårt urgamla äppelträd på gården blommar i vår! Så vackert.

Vi stannar ute länge i kväll. Njuter av värmen och solen. Att det redan är så mycket sommar känns märkligt. Men underbart!

Fågelsången är enorm. En stor kör!
Och så gökens koko som ett udda inslag.

Jag tänker så här på kvällen att när man ska sammanfatta sin dag borde man tänka positivt. Koncentrera sig på minst en bra sak som man gjort under dagen. Något bra man gjort för sig själv eller för någon annan. Så sover man kanske lite bättre ;)

Sov gott!

Inget går upp mot detta. Att vakna av solens strålar som sipprar in genom fönstret. Att öppna ytterdörren och låta värmen slå emot en. Att barfota trippa ut i det gröna. En skata hoppar omkring på gräsmattan. Hackspetten klättrar i trädet. Ingen jagande hund i sikte. Hunden är i stan ;)
Fågeldrillen är intensiv. I holken har ett fågelpar boat in sig. Göken gal i öst. Det blåser en ljum vind.
Jag slår mig ner på förstukvistens trappa och njuter av min frukost. En sen frukost, jag fick sova länge...
Jag mår så bra och är, slår det mig plötsligt, så lycklig! :)

Får man vara det? Får man skriva om sin lycka? När så många mår så dåligt? När våld och sjukdomar härjar i världen och skriks ut med fet text på löpsedlarna? När polarisen smälter och naturkatastroferna avlöser varandra? Förr blev jag nästan nojig av såna tankar. Att inte få unna sig lite lyckokänslor för att världen blöder...
Men efter förra årets personliga katastrof, min totala kollaps har jag lärt mig att för min del är lycka att kunna glädja mig åt det jag har, det nära, det lilla, det självklara. Det jag tog för givet. Nu vet jag att jag inte behöver jaga efter lyckan. Inte resa, inte bli rik, inte kämpa.
Lyckan bor hos mig. I mig. Jag tror att de lyckligaste människorna är de som har sinnesro.

För ett år sedan var allt svart för mig. Jag levde men inte mer. Dörren till dåtid var stängd och dörren till framtiden var också stängd. Jag satt fast i ett vakuum. Ljuset var för starkt, ljuden för höga, smaken för stark, allt smärtade och värkte och paniken var ständigt närvarande.Jag hade bränt ut mig på alla nivåer. Jag kunde inte gå, inte sitta. Inte sova. Det var ett här och ett nu i helvetet...

Men nu sitter jag här, ett år senare och njuter av livet. Visst finns det dagar när jag känner rädslan komma smygande, som om jag balanserade på kajkanten och när som helst kunde tippa ner i vattnet...men de dagarna då jag förvånat konstaterar "vad bra jag mår", de blir allt fler...:)

Jag blundar inte för världens bedrövelser men jag fastnar inte i dem. Jag deltar så gott jag kan i att göra vår värld lite bättre. ( Men jag kan nog göra ännu mer). Jag vet att ingen mår bra av att jag är olycklig eller mår dåligt.
Vad är då egentligen lycka? Om man ska tro reklamens budskap så "vet vi vad lycka är". Men, nej, lyckan kommer inifrån och den kan inte köpas... För mig kom den som en insikt, genom öppnade ögon och tacksamhet. Jag går inte omkring och ler hela tiden men jag finner då och då balans och inre harmoni. Och jag kan njuta mer av livets goda, det lilla och självklara som är så stort och speciellt. <3
Kanske är detta de sista stegen på Bättringsvägen...eller så vandrar jag vidare på den (för var och vad är egentligen målet?) med bättre balans och mer harmoni än tidigare...kanske finns det inget slut...? Det finns alltid mer att lära, alltid något att bli bättre på.
Kanske är Bättringsvägen ett annat ord för livsvägen? För så är det väl för oss alla. Vi lär oss gå, vi trampar på, vi snubblar ibland, stöter på hinder,ramlar i diket, kravlar oss upp igen, försöker springa ikapp tiden, går vilse, hittar rätt, vandrar ensamma, i par eller i grupp, glömmer att vila, kroppen säger ifrån, vi stannar upp en stund, vi får nya kunskaper, nya insikter....och hela tiden bär vi lyckan inom oss...även om vi inte förstår det.
Kanske är det sagornas, filmernas och Lottos fel att vi tror att lyckan ser ut på ett visst sätt. Något långt borta, nästan ouppnåeligt, om bara... när...då...

Jag fann lyckan längs Bättringsvägen :)
Hoppas du funnit eller finner din! Om vi känner oss lyckliga och tacksamma över det liv vi lever men ändå mår dåligt då behövs utrensning i kropp och själ. Det gör ont, jag vet, men är nödvändigt. Och det finns hjälp längs vägen. Du vandrar inte ensam...
Mod kan vara att släppa kontrollen en stund. Att bara vara och låta livet ske...

"Ta emot den utsträckta handen - en ängel leder dig rätt"
<3

Hittade ett par gamla solglasögon i torpet igår. Absolut inte trendiga men sonen satte villigt på sig dem ändå. "Ingen som ser." :) Han har inte skaffat nya sen hunden fick tag på hans egna och naturligtvis krossade dem...
-"Allt ser så konstigt ut", sa sonen. -"Det ser ut som på 70-talet."
( Han är född -93)
-"Hur då?," frågade jag.
-"Jo, men allt är liksom orange och grönt, precis som på 70-talet."
- "Men naturen har inte ändrat färg", påpekade jag.
-"Nä, men, det ser ut som på bilder från 70-talet."
Så bilden han har av 70-talet är att allt var grönt och orange... Och okey, det var ju trendigt då med sådana färger men jag tror att han också tänker på foton från 70-talet. Foton tagna med instamatic kameror...instuckna i plastfickor...de har gulnat ganska mycket...
Bilden av 70-talet...ja, mina minnen är nog också ganska orangea ;))
Om man sätter på sig ett par glasögon med rosa glas kanske allt får en ton av 80-tal....mintgrönt ...90-tal? ;)))
När samme son var liten undrade han om världen var svartvit förr eftersom TV-bilden var det....

Vi behöver väl alla se på världen och våra liv och våra minnen med "nya ögon" ibland. Allt är ju inte svart eller vitt...eller orange....livet är fullt av nyanser. Även grå nyanser då och då...

Färger påverkar oss väldigt mycket. Det vet inte minst reklammakarna.
Vi "ser rött".
Vi kan "komma på grön kvist".
Vi kan "feel blue."
Jag kan skriva hur mycket som helst om färger men fortsätter någon annan gång.
Ett tips bara: Välj de färger som gör dig glad och ha dem på dig och runt omkring dig! Vad än stylister och trendnissar säger. ;) Du vet vad som gör dig glad :))

Har hittat två positiva nyheter!
Haddile, 2 år, får uppehållstillstånd i Sverige! I alla fall i två år...

Vid Linnéuniversitetet i Växjö utbildas "bokhundar". De ska användas som pedagogiska verktyg för att öka läsintresset hos barn och även hjälpa dem med lässvårigheter. Studier visar att hunden har en lugnande inverkan på situationer där barnen upplever stress.
I USA finns över 15 000 hundar som används i läsundervisning. Men hundarna behöver utbildas. De måste lära sig att vara uppmärksamma. Metoden går ut på att barnen läser för hunden "som är kravlös och inte dömande". Detta är ett treårigt projekt.
Källa: GD

Låter underligt men är säkert bra. Tror jag. :)

På tal om färger så målade jag ett virrvarr av färger i helgen. Jag blir glad av den :)

Den här sommarvärmen kom nästan lite som en chock. ;) Från vårjacka till bikini på ett par dagar!
Förutom städ och promenader så sitter man ju som klistrad i solstolen ;)
Gött ;)
En av mina vänner har åkt till Mallorca. Då kom sommaren hit! Förra året åkte hon till Grekland. Den veckan var den enda riktigt soliga och varma veckan här den sommaren....Nu ska hon vara borta i två veckor....;) Hoppas att hon har det jättebra och att det vackra sommarvädret håller i sig även när hon kommer hem ;))

Man blir lite förvirrad: Vitsippor och Midsommarblomster blommar nu samtidigt...?

I brist på ekorre har hunden börjat jaga hackspetten....det går inte heller så bra...hackspetten är en fågel, den flyger, min käre hund...:)

Något nytt djur på gården? Ja, en grävling smet in under gamla huset i fredagskväll.

Mors Dag i dag! Grattis alla mödrar sv alla de slag!!! Ni är mer än guld värda <3
Och tack till Moder Jord som slösar så vackert med sin grönskande skönhet!
<3

Vi tog en promenad idag längd den urgamla vägen ner till ladan och den nu igenväxta ängen. Där vilar stillheten. Och den gamla stolpen och stenmuren minner om svunna tider....

Sommarvarmt!!! Knallblå himmel. Jippiii!
Vi sommaröppnar torpet!

Ut med mattor på vädring.
Sopar rent och torkar golv med såpa - det doftar underbart.
Innanfönstren plockas bort.
Öppnar dörrar och fönster och vädrar ut den unkna vinterluften och in med den varma sommarbrisen.
Vinterjackorna hängs undan.
Solstolar och andra utemöbler plockas fram.
Plockar en bukett med vilda blommor: vitsippor, gullvivor, violer, pärlhyacinter och styvmorsvioler.
Hackspetten jagar bort domherrarna från fågelbordet.
Gräsklipparen går varm.
Vi konstaterar vilka växter som överlevt vintern och vilka som inte har det.
Två knoppar på Pionen överraskar oss. Den har inte blommat sen 2006....

Det är tydligen ovanligt tidig sommar, läser jag. Och soligast och varmast är det längst norrut. Grattis Luleå! :)
Jag gillar när det är "upp-och nervända världen". Ibland.

Jag andas in allt ljuvligt. Känner mig nästan ett med naturen. Nu och Här, det är allt. Det är Livet. Det är Gott. Vinden smeker min kind. I kväll är det Fullmåne ;)
Känner att jag andas ut det jobbiga, det jag inte behöver och andas in det goda, det nya, det friska. Livsandarna vaknar.
Det är inte bara husen som behöver vädras ut...;)

- "Jaha, nu sitter vi här igen", konstaterar maken nöjt när vi åter sitter på bänken på bryggan nere vid sjön.
- "Ja, visst är det underbart", säger jag och blickar ut över det glittrande vattnet. "Tänk, det var ju alldeles nyss som vi var ute och gick på isen här."

Hunden njuter också. Lystrar till hundskall inte så lång ifrån. Han vet vem det är som skäller. Hans taxkompis. Undrar vad han förmedlar med sitt skall? ;)

Det är en varm och stilla fredagskväll. Skönt. Molnen har dragit förbi. Gräsmattan måste klippas. Sonen är på väg hem. Hackspetten hoppar omkring i trädet. Småfåglarna drillar. Blomningen och grönskan är bedövande vacker. Kan det inte alltid få vara så här? Man kan ju önska. Fast å andra sidan, om det alltid var så här, skulle man uppskatta det då? Tror inte det...

En ung vän till mig har fått sitt första barn. Jag har fått den fantastiska möjligheten att följa min vän genom livet. Från dagis och skola och upp i vuxen ålder. Så många förtroenden vi har delat. Sorger och glädjeämnen. Och nu är denna fina tjej själv mamma. Jag är så glad för hennes skull. :))
<3
Välkommen till världen du lille nye :-)
Jag hoppas få möjlighet att träffa dig någon gång.

Mina tankar går till Stockholms förorter. Till de boende, till polisen och räddningstjänsten... Och de andra goda krafterna... Det verkar vara med detta som med fotbollshuliganer. Några få förstör för många. Och tonen i debatten blir hårdare och hårdare. Och rasismen växer...tyvärr...

Störst av allt är kärleken! Glöm inte det!

"Jag sitter på en pinne uti ditt minne
Men om pinnen blir för kort, jag ur minnet ramlar bort."

"Om ditt hjärta brister,
laga det med Karlssons klister."

"Rosor äro röda,
Violer äro blå,
Smultron äro söta,
Du är likaså."

"Du är rosen, jag är törnet,
glöm ej vännen som skrev i hörnet."

"Först av alla i denna bok,
skriver en riktig kladdertok."

"Strö rosor på den väg du vandra.
Törnen strör så många andra."

En sån här regnig dag far tankarna iväg och plötsligt dyker det upp sådana här gamla verser. Kan bero på att jag har min mamma på besök och vi pratar en hel del om dåtid. Både hon och jag hade "Poesiböcker" där våra vänner fick skriva små verser. De ovanstående är de vi kom ihåg just nu. ;)

Vi pratar och pratar mamma och jag. Om allt. Det är mysigt. "Kommer du ihåg?" "Vad hette han du vet?" "Undra vad som hände sen?" Osv...

Vi hade ett mysigt firande på min sons 20 årsdag i söndags. Och dagen kunde ju inte slutat bättre. Tre Kronors VM-guld var ju både överraskande och kul :)
Ibland är det kul att vara svensk ;))

Vi tog oss en tur till torpet igår. Det hade hänt så mycket med blomningen sen sist vi var där. Gullvivor, Pärlhyacinter och Liljekonvalj!

Det är oroligheter i Husby. Sorgligt och oroväckande. Jag bodde ett tag i Rinkeby i slutet av 70-talet. Det var fascinerande med alla dessa nationaliteter som skulle samsas i detta område. Spännande butiker fanns det med för oss exotisk frukt och mat.
Lite oroligheter var det väl där då också men inte som nu. Jag var aldrig rädd, inte ens i tunnelbanan.
Det finns alltid en orsak till oroligheter. Det är självklart fel att visa sitt missnöje genom att elda bilar och ta till våld men nu måste politikerna lyssna och göra vad de kan. Svårt, men så här kan det ju inte fortsätta...Främlingsfientligheten växer, särskilt när SD utnyttjar situationen som ett argument för sin politik.
Jag hoppas och tror på de goda krafterna i samhället och på fredliga lösningar. Vi får aldrig ge upp hoppet!

"Glädjen i hjärtat
ska låta blommor av fred,
lycka och framgång
växa på jordens yta."
- Anonym graffiti

"Sluta aldrig hoppas
sluta aldrig be
sluta aldrig drömma
under kan ju ske"
;))

Jag må uppfattas som dum och naiv men jag Hoppas...Gör du?

Jag städar och städar. Maken handlar och städar. Jag städar lite till och sonen tycker att det är väl "onödigt". Men det är ju inför hans firande som vi gnor omkring och fixar och gör fint. Suck... Jag tror att han egentligen är tacksam men verkar ha vaknat på fel sida idag. Maten lagar en cateringfirma, tack och lov. Smart idé det där med catering :)

Man ska inte klaga på värmen när den väl kommit men under hundpromenaden konstaterade jag att det var en tryckande, kvalmig värme idag. Undrar om det ska bli regn? Åska?

På lilla balkongen fläktar det skönt. Helt underbart att sitta där och äta en lätt lunch: Melon! Jag gillar verkligen melon :)
Hunden sitter bredvid och hoppas på att få smaka. Sen tar han sin tillflykt in i rummet och lägger sig och sover.

Snart bänkar sig den manliga delen av familjen framför TV:n. Hockeyfeber ;) Jag som inte är smittad kollar bara lite. Kommer att nöta rumpan i soffan i kväll istället. Eurovisionfeber? Kanske...

Nu när det blivit officiellt på Fb så kan jag "avslöja" det här också: Min äldste son och hans fina sambo ska bli föräldrar! Jag ska alltså bli Farmor!!!
I oktober. Kan man längta till oktober i maj? Javisst ;)
Jag är medveten om att jag läckt hemligheten till delar av släkt och vänner men nu vet ni alla. Nu får ni hjälpa till att be för och hålla tummarna för att allt går bra!

Njut av våren! Eller ska man säga försommaren?

Maj. Pingst. Hänryckningens tid.
Uttrycket kommer tydligen från en dikt, Nattvardsbarn, av Esaias Tegnér. Ordet hänryckning betyder att "ryckas hän". Att bli begeistrad över något eller att bli inspirerad. Av musik, konst, kärlek... Jag blir just nu mest hänryckt av den vackra grönskan :) Det kan också betyda att komma i trans eller extas. Fullt så långt har inte min hänryckning kommit ;) Den är mer svenskt lagom. :)

Pingst är en kristen högtid som firar att Den Helige Ande gav sig till känna för Apostlarna i Jerusalem. Den kristna kyrkans födelse kan man säga. (Källa: Wikipedia )

Men varför inte låta oss hänryckas under helgen? Släpp prestige och tillknäpphet och ge dig hän över något du gillar! Låt oss ryckas hän!!! Allt lever upp igen! Varför inte vi? Lite lagom? :))

Hänryckt Pingst!!!

Den lilla Pingstliljan slog ut förra helgen
<3

Fick tips från min bloggportal att skriva inlägg varje dag. Okey...får väl försöka det då ;)

Liten positiv rapport:
Dagen har ökat med 11 timmar och 46 minuter sedan vintersolståndet.
Det känns riktigt bra!

Har ni hört om fotbollsspelaren Alejandro 5 år på Gran Canaria? En tränare och en domare hamnade i ett våldsamt ordkrig under en match. Då kliver Alejandro fram och separerar de vuxna männen och skriker: "sluta,sluta, sluta"! - "Jag sa till dem att ha roligt, inte bråka", förklarade Alejandro sen.
Hans föräldrar är stolta över honom och nu är han en riktig kändis i Spanien. Han har påmint fotbollsvärlden om att fotboll ska vara roligt! Vilken fin sportslig förebild! <3 ( källa: Aftonbladet )

Idag blev det lite jobb för min del. Känns alltid bra. Nu är det kväll. Solen skiner. Blir nog en kvällspromenad längs ån. Sen är det "Mello" som gäller. Kan bara inte låta bli att titta på spektaklet. Och skratta och gnälla och förfasa mig lite ;)) Under tisdagens semifinal satt jag mest och gäspade under låtarna men i övrigt var det kul.

Njut av våren! Naturen kläder sig i sköna färger för Din skull! Eller hur??
<3

"Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!"
Text: Evelyn Lindström

Den här sången har fastnat i mitt huvud nu. Jag går och nynnar på den hela tiden. :) Men orden om stadens gråa hus håller jag inte riktigt med om. Man behöver inte lämna staden för att uppleva våren. Den är fullt påtaglig här också! Det gäller bara att hålla ögonen öppna. Livet är rikt!

Om några dagar fyller min yngste son 20 år! Visst, tiden går fort, men om man tänker på allt som hänt under dessa år så tycker jag ändå att det känns väldigt längesedan han var liten. Nu är han vuxen. Lång, stilig, intelligent, klok, trevlig och självständig :) Allt känns bra!
Jag hoppas att när han blickar tillbaka på sin barndom minns den som en bra och lärorik tid. Gärna trygg och rolig också. Och att han förstår att vi, hans föräldrar gjorde så gott vi kunde ;)
Just nu har vi en bra kontakt och jag hoppas att det får fortsätta att vara så.
Som förälder gäller det att hitta balansen mellan att "lägga sig i eller låta vara". Att skapa ett ömsesidigt förtroende. Och villkorslös kärlek. Och vara mogen nog att släppa taget när det är så dags...
Det är inte lätt...jag har gjort så många fel och misstag...men livet är sällan som det står i "bruksanvisningen"... Jag tror mina söner förstår detta. Om inte nu så när de själva blir föräldrar ;)
<3
Jag erkänner gärna att jag är stolt över mina söner. Inte för att jag har fött och uppfostrat dem utan för att de är fina och underbara personligheter. För att de är precis som de är! <3

Idag har vi äntligen handlat blommor till balkongerna. Och några örter blev det också.

Kom ihåg: Varje solnedgång är ett löfte om en soluppgång!
Sov gott! Änglarna vakar över dig <3

Jag visste att den skulle komma men man hoppas ju alltid att man ska slippa denna gång, bara denna gång...Men idag kom den, värken, reaktionen efter "vårbruket" i helgen... Kratta och rensa rabatter...Så kul att kunna göra men men....Alltid lätt att vara efterklok...
Så Vila är ordet för dagen. Igen ;)

Vila eller snarare sova försöker också hunden att göra. Trött efter intensiva dagar i torpet. Har nästan aldrig sett honom se så förvånad ut som när han jagade ekorren och den försvann högt upp i ett träd. Där satt den och svängde med svansen och "knäppte". Nedanför stod den förvånade hunden och glodde. Han insåg ganska snabbt att han inte är gjord för att klättra i träd. ( "man är ju inte katt precis!")...
Själv satte jag mig på en stol i närheten och tänkte om jag kunde få en chans att fota Kurre Ekorre. Misslyckades totalt. ;)
Men lyckades få med herr och fru Domherre på bild.
När vi åkte hem till stan igen konstaterade jag att vi under fyra dagar sett mängder av djur: paret Trana är tillbaka, en räv sprang över vägen, humlor, fjärilar, råbockarna som fajtades, sädesärlor, ekorren, spindlar,domherrar, skogsduvor, bofinkar och en lång rad andra fåglar. Och så de mer tama djuren, hund och katt. Vår hund har två "polare" där. Av skilda storlekar, en Sankt Bernhards hund och en strävhårig liten Tax. Själv är han mitt i emellan i storlek. Drömmen vore att plåta dem alla tre tillsammans;)

När jag blir trött på och ledsen på alla negativa nyheter. När jag börjar tappa tron på en god värld och hoppet sviktar om fredliga lösningar går jag ibland in på "Good News Magazine" och läser. Hittade bl a detta:
Fredens Oas ligger högt uppe på en kulle mittemellan Jerusalem och Tel Aviv. Där bor 30 judiska och 30 palestinska familjer med israeliskt medborgarskap. Man tror på samlevnad, på samexistens. Som en lösning på Israel-Palestina-konflikten! Så småningom hoppas man att byn ska hysa 150 familjer. Hälften judar hälften araber. De tror att de kommer att fostra en ny generation som är medveten om Israel-Palestina-konflikten och som kommer att hitta fredliga lösningar. Man håller kurser om fred och det finns nu flera tvåspråkiga grundskolor i Israel.

Visst låter det fantastiskt! Det finns modiga människor! Det finns fredliga människor! Det är en lång väg kvar till fred men det är ett litet steg på vägen...
Freden i världen börjar ju inom oss alla <3

Här i stan hungerstrejkar 7 ungdomar (några av dem tonåringar) sedan elva dygn utanför Migrationsverket. En reaktion på att de ska avvisas från Sverige. Migrationsverket säger att de inget kan göra. De stödjer sina beslut på politikernas lagar. Vissa människor kallar ungdomarnas desperata kamp för utpressning...En stilla undran: vart tog medkänslan vägen? Funderar aldrig politiker och andra beslutsfattare på att "det kunde ha varit jag" eller "det kunde ha varit mina barn/barnbarn"...


"Mörker kan inte driva ut mörker; bara ljus kan göra det.
Hat kan inte driva ut hat; bara kärlek kan göra det.
Alla kan vara storslagna... för alla kan tjäna.
Du behöver inte ha en högskoleexamen för att tjäna.
Du behöver inte hitta subjekt och predikat för att tjäna.
Du behöver bara ett hjärta fullt av nåd, en själ alstrad av kärlek."
- Martin Luther King

Var rädd om dig! Din kropp och din själ. Och ditt hjärta...

Det bästa med torpet är att här alltid finns något att göra men nästan alltid aldrig något akut eller "måste". :)
Som just nu när jag sitter ute i solstolen och bara njuter av våren. Av fågeldrill, humlesurr, trädsus. Av vitsippor,sol, lätta moln....Hunden har klokt nog lagt sig i skuggan och sover. Sonen chillar i solstol och maken sitter på trappan och tar igen sig. Livet är lugnt och skönt. Just Nu. Just Här.
Jag känner mig Rik!

Tog med mig en bok ut. "Konsten att göra ingenting" av Lena Katarina Swanberg. Den är så bra. Vi lever i en märklig tid när man kan skriva en hel bok om detta ämne ;)) Skulle vilja citera hela boken men får nöja mig med några få citat. Och rekommendera er att läsa boken :)
Ett kapitel handlar om vår ständiga fixering vid prestation. Om svårigheten att ta det lugnt. "Det är gott för människan att stilla sig." "Tupplur är ett trevligt ord. Det betyder att man lutar sig lite." :))
Jag tycker om rubriken"Allt vi vet finns inte ord för." Och meningen: "Allt i tillvaron låter sig inte mätas."
Under rubriken "Konsten att strosa":
"Ha inget ärende. Bara gå."
I kapitlet om "konsten att leva långsamt" skriver hon om att människor förr reste utan brådska och stannade längre när de väl kommit fram. "När Karl XII kom hem till Stockholms slott igen efter sin vistelse i Turkiet och den berömda kalabaliken i Bender, hade han varit borta i närmare sex år. Och Carl von Linnés holländska resa varade i mer än tre år. Med vårt sätt att se levde kung Karl XII i exil och von Linné var bofast utomlands.
Men brådska var länge en otänkbarhet. Resandet måste anpassas till verklighetens villkor. Inställningen hos människor blev en annan när tid mättes i årstider, inte som nu i digitalt framplockade sekunder."

"I evighetens
perspektiv
är ögonblicket
som ett liv."
-Piet Hein

Tack Lena Katarina Swanberg för din fina bok!
Boken avslutas med detta citat av Carl Sandburg:
"Jag vet inte vart jag ska.Men jag är definitivt på väg."

Så passande ord för min livsresa just nu...och kanske för din?

Hunden har en förmåga att stilla sig och ta en tupplur....emellanåt...för att orka jaga ekorrar och gå på långpromenad och stjäla kuddar och....

Nu har de kommit! Sädesärlorna!!! De hade flyguppvisning på tak och gård idag. Som om de verkligen ville visa: "Vi är här nu!"

Kr. Himmelsfärds dag 2013.
Ingen gökotta för min del detta år heller. Hur skulle det gått till? Somnade inte förrän vid 4 i natt. Klev med andra ord upp ganska sent. ;)
Såg en buss i går som istället för "Ej i trafik" skyltade med "Tyvärr inte i tjänst". Ibland skulle man vilja ha en sådan skylt . ..En skylt som vänligt talade om att "idag är jag ur funktion"
. Tyvärr...

Men idag är inte en sådan dag. Just idag mår jag bra...

Jag, maken och hunden är i torpet. Igår kväll hörde vi plötsligt ett ovanligt ljud ute på gården. Det lät ungefär som om en elefanthjord sprang förbi. När vi tittade ut såg vi något väldigt speciellt. Djur var det men inga elefanter utan två råbockar som stångade varandra med hornen. Det är ju vår.... Det såg ibland ut som om de nästan fastnade i varandras horn. De frustade och stampade och kämpade. När hunden fick se dem genom fönstret började han skälla. Då sprang de ut i skogen igen. Hunden stod länge kvar och "muttrade". Maken och jag var förbluffade och tacksamma över att ha fått se ett sådant skådespel på nära håll! :)Tyvärr var det för mörkt för att fota eller filma.

Det är Maj månad. Fåglarna drillar och pilar mellan träden. Boar in sig i holkarna. Hörde Gökens ko-ko. "Västergök är bästergök" :)
Gården är full av vitsippor. Vårbruket är igång ;) I litet format men ändå. Jag har till min stora lycka orkat kratta och rensa i en rabatt. :) Till lunchens omelett plockade jag färsk gräslök.
Jag tycker att den bästa tiden är Nu! När allt lever upp igen och fortfarande är så där skirt grönt <3

Nu kommer solen fram igen. :)Hoppas att den skiner på er alla!

Undrar vilka som ska bo i lilla huset i vår och sommar?

Sitter längst ut på kajen och tittar ut mot havet. Mängder med måsar flyger omkring. Skränar och dyker. Det fläktar skönt här. Denna dag med sommarvärme. Jag andas in den ljuva luften och doften av hav. Livsandarna väcks inom mig. Sträcker på sig. Andas. Lever.
Hunden studerar förundrat måsarna. Men för att vara fågelhund är han ändå mysko ointresserad. Det är varmt.
Skönt att äntligen kunna gå ut utan jacka! Jeansen klibbar mot benen. Dags för tunnare brallor!
På tillbakavägen gläds vi åt alla båtar som är tillbaka i ån. Solen glittrar i vattnet. Björkarna har slagit ut. Vackra ljusgröna blad :) Den skira grönskan är den vackraste tycker jag.
Våren, denna tid, så full av mirakel!
Man slutar aldrig att förundras ;)

Jag vet, jag låter väldigt lyrisk idag. Det är jag också. :) Är rent av lycklig över att jag denna vår kan njuta av ljuset, färgerna, ljuden, dofterna...Allt det jag missade förra våren.

"Min glädje är som våren.
Så varm!
Den får blommor att slå ut
i mina händer."
- Thich Nhat Hanh

"Samma livsström
som flyter genom mina ådror
strömmar också natt och dag
genom världen och dansar
i pulserande rytm.

Det är samma liv
som spirar fram i glädje
genom jordens stoft,
i otaliga grässtrån
och bryter fram i väldiga vågor
av blad och blommor."
- Rabindranath Tagore

Jag har nog citerat ovanstående ord i tidigare inlägg men de tål att upprepas.

Hur långt har jag kommit på min resa längs Bättringsvägen kanske någon av er som följt mig undrar. Jag kan svara att jag kommit långt:) I alla fall så långt att jag känner att jag nu kan återuppta min avbrutna själsliga och andliga resa...

Hur ni än mår och var ni än befinner er på er livsresa hoppas jag att ni alla har möjlighet att njuta av Våren <3 Av Vårens Magi :)

De senaste dagarna har livet varit "gött".
I lördags hade jag bokat in ett möte med "Bossen". Jag och 55 299 andra... Och vilket möte! Friends Arena är väldigt stor men vinner inget skönhetspris. Ljudet kunde ibland vara lite bättre. Men i övrigt var allt så braaa! Maken och jag fick biljetterna i julklapp av yngste sonen. Platserna var perfekta!-Stämningen var i topp. 14 år sedan vi sist var på Bruce-konsert. Konstaterade att publiken bestod av både gamla som unga. Vågen gick flera varv medan vi väntade på att konserten skulle starta. Så kom han då, Bruce och E Street Band! Och som vanligt levererade de över all förväntan :) Detta var Fest!!!! Han är makalös han, Bruce!!!

Att komma till och framför allt från arenan är en historia för sig. Kan säga att det är inte lätt... Vi hade turen att bli lämnade och hämtade av äldste sonen men vi fick promenera långt genom Solnas gator innan vi hittade varandra. Tur att det var en varm kväll och uppehåll. Och att promenadskorna var på...

Igår var vi till svärmor och lämnade av yngste sonen som ska bo där tills han fått tag på eget boende. En massa god mat bjöds vi sedvanligt på :)

Idag har jag jobbat. Vilken ljuvlig måndag! Ute är det sommarvärme och naturen exploderar :) Fritidsbåtarna och färjorna är tillbaka i hamnen. Det doftar hav! Det känns bra. Det känns gött ;)

Apropå det tidigare inlägget om liv och död vill jag citera Bruce Springsteen:
Ur "We are alive"
"We are alive
and though we lie alone
here in the dark
our souls will rise
to carry the fire and light the spark
to fight shoulder to shoulder and
heart to heart

Let your mind rest easy
sleep well my friend
it's only our bodies that betray us in the end"
- Bruce Springsteen

Den fantastiske saxofonisten Clarence Clemons dog efter en stroke 2011. Visst saknas han i E Street Band. Hans fantastiska saxsolon! Han hyllades med ett minnesporträtt under konserten. Och en ny generation har tagit vid. Clarences brorson...:)

Jag tackar mina två underbara söner för att ni gjorde det möjligt att möta Bruce igen <3

Bilden är från albumet: "Wrecking Ball"

Jag önskar ibland att jag kunde ha en enklare syn på livet. Lite mer av "det är som det" och "det blir som det blir"... Att jag inte funderade så mycket på "varför" och "mål och mening". Mindre filosofisk och mer "vetenskapligt bevisat-tänk". Men jag är filosofiskt lagd, helt enkelt. Och så tror jag på så mycket som inte går att bevisa.... Jag gör det inte enkelt för mig...Men jag har så svårt för tanken att vi föds, lever och dör. That's it??? Att vi bara är några kroppar som går omkring ett tag på jorden för att sedan dö och ruttna bort. Att känslor och tankar och samvete bara är något "kemiskt". Att det inte finns någon djupare mening med våra liv. Att vi bara är här för att föröka oss?
Kroppar utan själ och ande?
Det är väl ändå att göra det för enkelt för sig att bara tro på detta? Tycker grubblande jag....
Alla som någon gång sett en död människa vet hur tydligt det är att det bara är en kropp som ligger där. Det som var personen är borta...Då om någonsin förstår man att vi har en själ också. Något som är vi. Något som fötts till jorden av en anledning, något som levt, älskat, hatat, trott, svikit, sörjt,skrattat... Bara en kropp? Bara något biologiskt? Knappast! Och den intressanta frågeställningen: vart tar själen vägen när kroppen dött? Och denna: varifrån kom själen när kroppen föddes?
Det är inte så att jag grubblar mig tokig på detta men det är när svåra och grymma saker händer som tanken på meningen med livet dyker upp. Jag kommer inte längre än till varför men jag vet, ja vet, att en dag kommer jag att få ett svar. Och om jag inte får det, ja, då var väl livet bara en kemisk reaktion eller något liknande. Förökat mig har jag gjort i alla fall ;))

Mitt upp i allt detta så har jag ju min tro på änglar. Flummigt kanske, vissa tycker. Inte vetenskapligt bevisat. Nej, men trots detta så vågar jag tro ;) Jag tror att vi alla har en skyddsängel som följer oss från vårt första andetag till vårt sista. När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag så många händelser där jag varit nära hemska faror men blivit "räddad". Ibland tar änglarna mänsklig gestalt. Ibland kan vi bara ana dem. Det händer att jag tvivlar på dess existens. När jag läser om barn som farit illa t ex. Då undrar jag vart skyddsängeln var just då? Men så är det väl med tro. Tro är inte att veta. Tro är tro. Det innehåller tvivel ibland.

Till min skyddsängel:
Led mig över stup och bort från faror.
Var mig extra nära när livet gör ont.
Hjälp mig att vara kärleksfull mot mig själv och andra.
Stötta mig när modet sviker.
Håll min hand när jag drar mitt sista andetag och ta mig med till varifrån jag kom. Till ljuset.
<3

Det blev lite djupt det här. Mycket om själen. Och om det andliga. Kroppen ska ju ha sitt också. Min näsa säger mig att snart är det dags att avnjuta en måltid :) Min älskade make har lagat mat och dukat fint.

I morgon bär det av till huvudstaden och Bruce! Rustad med öronproppar och förväntan... Det blir något för både kropp och själ det ;)

Trevlig helg! Gör något du mår bra av :)

Att vara i vårt torp i skogen är naturligtvis förknippat med ledighet. Så det är väl därför vi kopplar av och "slappar" när vi kommer hit. Som om tröttheten man förut hållit ifrån sig plötsligt kommer ikapp. Eller är det den lugna och tystna miljön och den rogivande skogsluften? Kanske en kombination?
Hur som helst så ligger jag, make och hund "utslagna" i olika sängar. Sover eller vilar. En brasa sprakar hemtrevligt. Ute är det växlande aprilväder. Våra söner firar Valborg "på riktigt". Som vi gjorde förr. Har man bott i Uppsala så vet man ju hur man firar Valborg...;) Men just nu känns det skönt att "bara vara". Tråkigt? Nej, bara mysigt.
Man börjar kanske bli gammal? När man nöjer sig med att plocka en vårbukett med vita och blå sippor och att smaska på räkor en valborgsmässsoafton? Men ibland är det enkla och lilla det som känns bäst. Det hade jag inte tyckt för några år sedan ;)

Varför Valborg? Denna tradition grundar sig på en hednisk högtid som funnits i Tyskland men som senare har sammankopplats med kulten av den heliga Valborg. Den heliga Valborg var en abbedissa som dog år 779. Valborgskulten som uppstod efter hennes död handlade mycket om att skydda sig mot häxor och onda andar. I Tyskland gjorde man detta genom att tända bål. (Källa Wkipedia)

Numera förknippar vi väl Valborgsmässofirande med att vi hälsar våren och ljuset välkommen tillbaka! :)
Så på med vita mössan! Skål för våren!