- "Jaha, nu sitter vi här igen", konstaterar maken nöjt när vi åter sitter på bänken på bryggan nere vid sjön.
- "Ja, visst är det underbart", säger jag och blickar ut över det glittrande vattnet. "Tänk, det var ju alldeles nyss som vi var ute och gick på isen här."
Hunden njuter också. Lystrar till hundskall inte så lång ifrån. Han vet vem det är som skäller. Hans taxkompis. Undrar vad han förmedlar med sitt skall? ;)
Det är en varm och stilla fredagskväll. Skönt. Molnen har dragit förbi. Gräsmattan måste klippas. Sonen är på väg hem. Hackspetten hoppar omkring i trädet. Småfåglarna drillar. Blomningen och grönskan är bedövande vacker. Kan det inte alltid få vara så här? Man kan ju önska. Fast å andra sidan, om det alltid var så här, skulle man uppskatta det då? Tror inte det...
En ung vän till mig har fått sitt första barn. Jag har fått den fantastiska möjligheten att följa min vän genom livet. Från dagis och skola och upp i vuxen ålder. Så många förtroenden vi har delat. Sorger och glädjeämnen. Och nu är denna fina tjej själv mamma. Jag är så glad för hennes skull. :))
<3
Välkommen till världen du lille nye :-)
Jag hoppas få möjlighet att träffa dig någon gång.
Mina tankar går till Stockholms förorter. Till de boende, till polisen och räddningstjänsten... Och de andra goda krafterna... Det verkar vara med detta som med fotbollshuliganer. Några få förstör för många. Och tonen i debatten blir hårdare och hårdare. Och rasismen växer...tyvärr...
Störst av allt är kärleken! Glöm inte det!
