Jag har varit "där"...

publicerat i Allmänt;
Andetag.
Ibland är det svårt att andas. Att ta djupa, långsamma andetag. Andningen blir liksom fast i halsen. Så är det när man mår riktigt dåligt....
Gråten. 
Gråten kan också fastna i halsen. Som en knut. Man önskar att man kunde gråta men det droppar bara några enstaka tårar. Man sväljer och sväljer. Kramp...
Plötsligt brister allt. Den snygga, hårda masken krackelerar. Tårarna sprutar. Kan inte stoppas. Hur mycket man än sväljer. Det gör ont men känns samtidigt som en befrielse...

Vi klarar inte allt, vi kan inte allt, vi orkar inte allt...vi har alla vår begränsning...och det är som det ska vara...men så svårt att acceptera !

Det ligger en styrka i att våga visa sin svaghet. Att våga visa sin mänsklighet. Att våga släppa kontrollen en stund. Att våga be om hjälp. Att våga tro på hjälp. Att våga ha tillit...Det är stora steg att ta och man orkar bara öppna upp en liten bit i taget...och det är också som det ska vara <3
Let it be....
Jag skrev det här från min egen erfarenhet. Jag mår själv bra nu men jag skriver detta till er som behöver just de orden. Jag har varit "där"....

Fredag igen. Yngste sonen kom just hem. Vi ska snart sätta oss till bords. Det blir en TV-kväll med räkor och ett glas vitt. 
Önskar er alla en fin kväll och sänder er alla en KRAM
❤️




Kommentera inlägget här :