Alla kommer vi fram till vägskäl under vår jordevandring. Det är lite knepigt det där. Att välja. Plötsligt har det dykt upp alternativ till den givna vägen. Det öppnar sig möjligheter samtidigt som man blir lite osäker. Man väger för och emot. Det finns så många "om" som man inte behövt tänka på förut. Vissa av oss är spontana och kastar oss direkt ut i osäkerheten, "en ny väg har öppnat sig, den tar jag!" Andra tvekar. "Jag vet vad jag har men jag vet inte vad jag får."
Det är då, när beslutsångesten sätter in, som man måste stilla sig och lyssna inåt. Känna efter. "Vad vill jag?"
Det finns oftast inga garantier. Ibland måste man våga chansa. Ibland är det dumt att chansa...
Allt handlar ju om att man är så rädd för att man kommer att ångra sig. "Jag valde fel väg att gå"...Men om man tänker efter så har man väl också tittat tillbaka och tänkt: "Vad bra att jag valde just den vägen."
Och samtidigt: "Varför öppnade sig plötsligt den här möjligheten?" "Finns det en speciell mening med detta?" "Handlar det om tillit?"
Lätt är det inte...om man är typen som behöver tänka efter...före...
Jag brukar försöka lite på min intuition... Eller magkänslan om man hellre vill kalla det så...ibland så funkar det, ibland inte... Men konsekvensanalyser funkar inte för mig. Jag får liksom inte stopp på tankarna, det blir för snurrigt och surrigt i huvudet helt enkelt...;)
När man sen äntligen kommit fram till ett beslut infinner sig en känsla av befrielse. Den där "nu-får-det-bära-eller-brista-känslan"..
Vare sig man väljer en ny väg eller går vidare på den gamla så krävs det mod. Mod att gå, mod att stanna kvar :-)
❤️
Att komma ut till torpet på eftermiddagen och det fortfarande är ljust, det är en underbar känsla. Solen sken idag. Det kändes lite vår....
Jag vandrar vidare på den väg jag valde när jag var som mest sjuk...Den väg jag kallar Bättringsvägen :-)
Vägskäl
Vägval
Mod
Lyssna
Gå i tillit
❤️
