Lördag med en grå himmel och en isande kall vind. Lördag med tid för promenad, varm dryck, tvätt, städ, utrensning, meditation, vila, samvaro,ishockeymatch mm. :-)
❤️
Fick en inbjudan till bröllop med posten igår. Kan man bli annat än glad? :-)
❤️
Nu har jag funderat och reflekterat lite extra igen. Något som slagit mig på senaste tiden är att vi alltmer söker de snabba lösningarna på problem. För vi har inte tid att vänta... Så vi vänder oss till "experter" och kräver råd och hjälp. Enkla råd och snabb hjälp. Betalar gärna, bara det löser sig snabbt.
Sådana här "lösningsmedel" kan vara:
En Nanny som fixar dina barns uppfostran på tre dygn (!)
Ett pulver/piller/diet som fixar dina viktproblem på nolltid
En "Gör-om-mig-dag" så att du snabbt hittar "din" stil (?)
Och så finns det ju alla dessa appar som kan lösa alla sorts problem. Snabbt! ;-)
Jag hörde någon säga: "Jag borde gå på den här behandlingen för mina besvär men jag har inte tid för läkning.".... Vi har inte tid för läkning...Inte undra på att vi blir sjuka! Och söker oss till snabba, lätta "lösningsmedel".
Det tar tid att läka...
Barnuppfostran tar tid, den pågår till dess barnet är vuxet...
Att gå ner i vikt tar tid. Det handlar om att ändra livsstil. Och det är många känslor inblandade i det.
Att få bli "omgjord" och stylad är naturligtvis en härlig kick. Som man ska unna sig om man vill. Men att sen själv hålla den stilen, tar tid att lära sig. Och det är ju bara ytan som är omgjord...
Helst ska vi tävla också. Vem går ner mest i vikt på snabbaste tid?? Ibland känns allt i livet som en tävling. Snyggast, skickligast, sexigast, smalast, snabbast, lyckligast, smartast, rikast....
Men livet är ju ingen tävling...Eller? ;-)
Jag tror inte på de lätta, snabba lösningarna. De kan fungera en tid, de ger härliga kickar men sen då?
"Jag har inte tid att vara sjuk", säger vi. Som om det var något vi valde att vara? Är det kanske just därför vi blir sjuka? ;-)
Är verkligen alla "måsten" verkliga? Är kraven dina egna?
"Att inte ha tid", kan ibland vara en flykt från något annat. Kanske en flykt från ett möte med dig själv?
Så var det för mig. Sen sa kroppen och själen ifrån. Med dunder och bång. Läkningen tog och tar lång tid. Den var och är tålamodsprövande. Men kris är utveckling. :-)
Var rädd om dig och din tid!
Lita på läkningen. Lita på att det som ska ske, kommer att ske, när tiden är inne. Hitta dina egna "lösningsmedel". Som du mår bra av. Lita på ditt eget omdöme och lyssna till den inre rösten. Var närvarande. Sök hjälp när du behöver det.
Skratta så mycket du orkar. :-)
Se där dök det upp några "lösningsmedel" från mig. Dock inga lätta och snabba, snarare svårsmälta men långtidsverkande. ;-) Men jag utger mig inte för att vara en "expert". Möjligen en glad amatör. :-)
"Kommer tid, kommer råd", sa man förr. Det kanske stämmer?
"Allt levande är lite brustet
ty genom sprickor och porer andas allt liv."
- Ruth Halldén
Må gott!
❤️
