Tro och Tabu

publicerat i Allmänt;
Det är sådant där "jag-hade-en-frisyr-när-jag-gick-ut-och-en-annan-frisyr-när-jag-kom-in-väder" idag. Attans vad det blåser! Det blåser kuling. Träden bockar sig nästan ända till marken och det går vågor på ån.
Utsikt från mitt fönster


Nu ska jag bli "djup". Och lite flummig kanske någon tycker. ;-))

Under makens "jubileumsfest" kom jag och några vänner under samtalets gång in på ämnet tro. En vän undrade om jag blivit "religiös" eftersom jag målade så många änglar på mina tavlor. Jag förnekade detta, så klart. Eftersom jag absolut inte ägnar mig åt någon religion. Ingen av oss gillade ordet "religiös", konstaterade vi. Men "troende" då? Jo, det var ett bättre ord. Fast jag sa att jag nog är en "andlig sökare". En annan konstaterade då att hon för sin del "funnit". Ytterligare en sa lite på skämt (?) att han brukar svara "frälst". Allt blev plötsligt så där "flummigt" och trevande som det ofta blir när man kommer in på sådana här frågor. Då konstaterade den klokaste av oss att "troende" är väl ett bra ord. För tro på "någonting" gör ju alla, fast tron är olika. T o m ateister har en tro. De tror på att Gud inte finns. (Ordet kristen tog vi också upp men det ordet har tyvärr blivit ett politiskt slagord i våra dagar...)
Min himmel igår kväll. Så vacker. Visst anar man en vacker mening, en mästerlig skapelse, en kärleksfull källa...❤️ Nej, jag tror inte på slumpen! Jag vågar Tro :-)

För mig är tro inget man finner och sen ingår i, i ett färdigt, statiskt koncept. Tro, för mig, är något som utvecklas hela tiden. Ett flöde av nya insikter. Det är därför jag "söker"...inte för att finna något färdigt koncept att pricka av, utan för att utvecklas och finna min egen kontakt med det som en del kallar Gud, universum, källan, skaparen... 
Skapelsen blir aldrig färdig, vi skapar alla vidare, tillsammans.

Jag söker mest inåt. Tron växer i mig. Om jag vågar öppna mig. Nya upplevelser. Nytt ljus. Nya insikter.
Störst av allt är Kärleken. ❤️

Vår egen äng ute vid torpet ❤️


Det är kul att samtala om tro. Fast känsligt. Många slår ifrån sig. Tro är så förknippat med religion och kyrka. Men alla tror ju på något. Vi tror att vi blir lyckliga av olika saker. Shopping, resor, motion, politiken, viktnedgång,lottovinsten, nya bilen, lyxvillan, alkohol, den perfekta partnern.....Vi dövar smärtan på olika sätt och Tror att det hjälper...vi Tror....För vi är människor...det är mänskligt att tro! Men oj, så tabubelagt att tala om....

Men jag önskar att vi pratade mycket mer om Tro. Lyssnade mer på varandra. Försökte förstå istället för att döma.

Gör gärna ett litet test: lägg märke till hur många gånger du använder ordet "tro" under en dag....;-))

Ibland kan jag vila tryggt i min tro, mitt andliga flöde...ibland är jag bara frustrerad och "kontaktlös"...då är det dags att meditera igen. :-)

Under en meditation befann jag mig visuellt vid en vacker strand, en oändlig strand...följande ord kom då till mig;

En lång strand utan slut
Har jag gått här förut?
Fotspår i sanden
En snäcka i handen
En varm vind
Som smeker min kind 
Solen värmer min rygg
Jag känner mig trygg
Någon viskar, men vem?
Välkommen hem
Här är början
Här är slutet
Inte mörkret
Bara ljuset
❤️

Tack alla som vandrar med mig ❤️



Kommentera inlägget här :