Lördagstankar

publicerat i Allmänt;
Vinden tjuter där ute. Solen skickar in sina strålar genom fönstren. Ända in till mig som ligger och vilar och hoppas att huvudvärken ska ge med sig.


Lycka:
Känner knappt igen mig i spegeln. Är nyklippt. Kort. Skönt. Tack min frissa! Du är bäst!

Lycka:
Har besök. Kärt besök. Söner och barnbarn. Mysigt!

Lycka:
Med posten igår kom en vacker ängel med ett fint budskap. Och ett kort med varma ord. Allt från en kär vän. Jag blev själaglad!!!! TACK!
Ett budskap till oss alla ❤️

Hunden har nu fullt upp med att hålla reda på en hel "flock" människor. Suck, inte lätt för en stackars hund som varit "enmanshund" under flera år ;-) Han försöker hitta en strategisk plats i lägenheten där han kan ligga och ha uppsikt över oss alla...

Det är lördag. Vad ska man titta på nu när "mello" är över? Hi hi...skojar bara... Det finns visst fler sätt att umgås på än att glo på TV? Man kan ju sitta i varsitt hörn och klicka på iPhones...hi hi...nej, det ska vi inte göra...men visst är det en märklig tid vi lever i....Min yngste son har svårt att förstå att det fanns en tid utan datorer och mobiler....Vad pysslade man med då?? Ja, vad gjorde vi då? ;-) Pratade mer med varandra, skrattade mer tillsammans? Jag tror ordet "tillsammans" passar bra för den tid som var...

När jag ser på min sondotter, nu 5 månader, kan jag inte låta bli att fundera på när vi människor börjar hata. I de små barnen finns inga tecken på hat. Hat verkar vara något vi planterar i varandra under livets gång. Att jag tänker just på hat beror på allt hat och våld som verkar växa i vårt samhälle. 
Kärlek är vårt naturliga tillstånd. Vi har det i oss från början. Det är vår kärna, vår källa. Var kommer då hatet ifrån? Väljer vi att hata? Hur kan vi människor hata andra människor som vi inte ens känner??? Är det kul att hata? 
Hat för mig är bara destruktivt. Att hata någon som gjort en själv något väldigt illa, den känslan kan jag förstå och har själv upplevt. Men hatet bränner sönder en inifrån. Det kommer inget positivt ur det...Att sen hitta likasinnade och hetsa varandra...Det skrämmer mig....
Om man aldrig fått kärlek som barn är det nog lätt att "hamna fel". Men alla som växt upp i kärlekslösa hem blir ju inte hatfulla vuxna...
Svårt det här...
Acceptans, förståelse, förlåtelse och kärlek är nog vägen ut ur hatet...om man vill...Vid närmare eftertanke tror jag att det handlar om självkänsla, att inse sitt eget värde, för självförakt är nog en grogrund för hat...

Nu blev det lite djupa tankar här. Blir lätt så när jag har tid att filosofera över livets varande.:-)

Jag är övertygad om att vi är fler som älskar än de som hatar. 
Störst av allt är kärleken!
Välj kärlek ❤️. 
Små fötter som nyss börjat sin levnadsresa :-)




Kommentera inlägget här :