Stark på mitt sätt

publicerat i Allmänt;
Jag mötte en kvinna i morse. Hon såg så trött och nedstämd ut. Hennes hår var okammat och ansiktet hade trötthetsrynkor. Ögonlocken såg svullna ut. Hon har nog inte sovit så bra i natt, tänkte jag.
Men hon får väl skärpa till sig då! Tvätta håret och lägga make up. Sträcka på sig och försöka le. Så blir hon nog fit for fight...
- Jag är så trött så trött, sa hon och suckade tungt. Det var en jobbig natt. Hade värk i kroppen. Kunde inte sova. Och så började jag grubbla och då blev jag ledsen och...
Kvinnan torkade bort en tår ur ögonvrån.
Vet inte hur jag ska klara den här dagen. Det är så många måsten. Och jag vill ju inte visa mig svag. Jag VILL vara stark. Jag VILL vara som alla andra. Jag VILL vara frisk och orka!!!
Kvinnan såg med ens väldigt trotsig ut. Det liksom blixtrade till i hennes ögon.
Ja, nog finns viljan där, tänkte jag.
Så slocknade hennes blick och hon hängde med huvudet.
Jag fick sådan lust att sträcka fram handen och klappa henne tröstande på huvudet. 
Men det kan man ju inte göra med en främling!
Men det var ingen främling...kvinnan i spegeln var jag....
Så jag kramade om mig själv och viskade: "allt är som det ska vara. Idag finns bara 4 måsten, duscha, promenera, meditera och vila! Och klarar du av en av dessa så är det stort!"
Kvinnan i spegeln log, lite...
Jag är Stark! På mitt sätt :-)

Ovanstående text publicerade jag i en grupp på Fb idag. Det var många som kände igen sig. Tack och lov är det mer sällan jag upplever detta nuförtiden. Det är faktiskt väldigt sällan :-) Men det finns dagar....
Kvinnan i spegeln har oftast sovit ganska bra och hennes ögon har en annan glans nu. Hon är inne i en tacksamhetsperiod där hon vandrar vidare längs Bättringsvägen. Fortfarande lite "svajig" men hon traskar på :-)
När hunden och jag tog vår morgonpromenad i sol och vind, ville han ta till vänster ner mot sjön men jag ville gå åt höger för att kolla...jodå, där bland kvistar och fjolårslöv tittade de upp: Blåsipporna!!!! Lycka!!! De flesta fick vara kvar men några tog jag med mig in. <3 Sen gick vi ner till sjön :-)

Fortfarande lite is kvar

På samma ställe på vår gård kommer dessa krokusar vår efter vår. De är som synes lite "vindpinade".Men fina ändå.

"Mars, april har knopp i håret..." som det sägs i ramsan. Och nog är det så. Det knoppas både här och där :-)

Var rädda om er alla ni dyrbara!
Och tack för att just Du ville läsa ❤️

Kommentera inlägget här :