Mitt val och min livboj

publicerat i Allmänt;
På vägen hem till lägenheten stannade vi vid ett rödlyse. En bit ifrån stod en äldre kvinna. En invandrarkvinna. I svart kappa och sjalett. Hon såg så liten och tunn ut. Och hon såg så ensam och rädd ut. 
Jag tänkte: klart att du är rädd. Här har du kommit till ett välmående demokratiskt land. Flytt från fasor som jag inte ens orkar fundera på. Och så möts du av förakt, utanförskap och till och med hat. Du får höra att "ni är för många", "vi har inte råd med er", "ni kommer bara hit och tar våra jobb och förstör för oss"...
Och jag tänkte: det är dig EU-valet handlar om...
Jag var rädd innan valet...jag är räddare nu....
Ett Europa som fylls med bruna fläckar...var tydligen vad många människor ville ha..
Vi har sett det förut...i backspegeln ser vi att det var starten på Andra Världskriget...

Man kan förhålla sig till valresultatet på olika sätt.
Skaka av sig det och tycka: "varför ska jag bry mig". Likgiltigheten, är det jag personligen har svårast att förstå mig på. Att inte känna ansvar för vad som händer i vårt land och runt om på Moder Jord...

Jag kan inte låta bli att undra vilket Europa de vill ha som inte röstade???

Man kan se det ur lite humoristisk synvinkel också (men med allvar i botten), som underbara Maria Wetterstrand: "Ska bli intressant att se hur alla de där politikerna som inte gillar utlänningar ska klara att samarbeta med varandra i EU."
Klockrent Maria!

Man kan också välja att plocka fram solglimtarna i valet. Partierna som kom och rörde om i grytan och förändrade det politiska landskapet i vårt land. Och nu menar jag självklart det gröna och det rosa!!! 

Men jag är fortfarande rädd...rädd för egoismen och främlingsfientligheten...och för likgiltigheten...

Inget barn föds rasist. Det är inte vårt naturliga väsen.

Vi formas av vår omgivning men vi väljer själva mellan rädsla och kärlek.

Och vi har personligt ansvar för våra val.

Min tanke med bloggen är ju att sprida positiva tankar. Idag är det svårt. Men mitt personliga val mellan rädsla och kärlek är KÄRLEK!  Så nu försöker jag att sätta mitt hopp till det goda i människorna. Och när jag gör det så blir jag lite mindre rädd. Och jag har ju en tro, en andlig tro på hjälpare som alltid finns där för oss. 

Störst av allt är KÄRLEKEN ❤️
Min livboj i livet är Änglarna ❤️


Tack Änglarna ❤️

Kommentera inlägget här :