Som ringar på vattnet

Nu är vi på hemväg från trevligt adventsfika hos äldsta sonen med familj. Två mysiga och livfulla barn stod för underhållningen ❤️

Vi snirklar oss genom Stockholm, via broar och tunnlar, förbi vägarbeten och brobyggen. Försöker ta kort, ett blir skapligt. 

Ljus och kärlek

❤️

Nu hänger stjärnorna uppe och lyser. Elljusstaken krånglar. Vill inte köpa en ny men det får nog bli så ändå. Adventsstaken står där med sina fyra vita ljus. I morgon tänds första ljuset. 

Ljusslingan då, undrar ni som följt mig några år ;-) Jodå, den hittades direkt men är inte uppsatt ännu....;-)

Har idag varit på julmarknad. Mysigt! Ingen snö på marken men fin stämning ändå. Adventstämning. :-) Mycket med folk, kransar, tovade tomtar, julblommor, bröd, kakor, julpynt, änglar, marmelad, krimskrams, hantverk....Jag smakade både god äppeljuice och afrikanskt, kryddat te. Jättegott! Vi köpte en box med äppeljuice med oss hem. Trängsel var det i en av mina favoritbutiker men folk var vänliga så det funkade ändå. Det ska ju vara trängsel på marknader! 

En krans, en blomma och liten burk marmelad fick också följa med hem.

De flesta försäljarna stod ute och de frös nog lite. Men alla såg ut att trivas. 

På hemvägen åkte vi förbi bocken. Den står där nu så ståtlig och grann. Världens största halmbock. Ett fint hantverk. 13 meter hög.

Under 47 år har den rests och 27 gånger har den bränts ner. Ett pyromandåd som av vissa kallas "tradition" men som gör de flesta Gävlebor både ledsna och förbannade...

Den har blivit världskändis för att den brinner. Satt Gävle på kartan. Hm..."ogillar"...Kan den inte få vara känd för att den är störst och finast?

Undrar naiva jag...:-) Som inte förstår varför det som är fint måste förstöras. För spänningens skull? Då har man inte mycket till spänning i livet.. Fast det kanske är jag som är gammal och tråkig...??

Hur som helst så invigs den i morgon :-)

Tvättar och skapar några hemgjorda julklappar. :-) 

Nu ringer kyrkklockorna. Det är helg. Och snart är det Advent.

Allt gott!

❤️

Vaknar med minnet av mardrömmen i mitt huvud. Delar av den är otäckt klara.

 En stor, kall och mörk sal. Med stora fönster. Någon sorts soldater tvingade folk att klättra upp till fönstren, öppna dem och hoppa ner...Folk stod på kö för att få klättra upp. Jag orkade inte att stå i kö utan började klättra på en vägg vid sidan om för att nå närmaste fönster. Högt upp fanns remmar att hålla sig i. Jag var inte rädd mest beslutsam, trots att jag visste vilket grymt öde jag var på väg mot. Väl framme fick jag vänta länge innan fönstret blev ledigt. Alla pratade om hur högt upp det var, flera våningar och ingen visste om någon överlevde. De flesta människorna var obekanta för mig, bara några var bekanta. Jag minns inte nu vilka det var. Det var jobbigt att hänga där på väggen men hörde röster som hejade på mig och tyckte att jag var smart och duktig. När det blev min tur kämpade jag med att få upp fönstret. Det var något galler för som man måste ta sig förbi. Jag blev svettig och nervös. Folk tryckte på. Jag såg människor hoppa men inte var de landade. Utanför fönstret fanns en avsats. Tveksamt gled jag ut på den. Försökte titta ner men såg inget. Jag satt där och funderade på hur jag skulle hoppa. Blunda? Hoppa rakt ut? Baklänges? Sträcka ut armarna och "flyga"? Nästa hoppare var på väg...jag närmade mig kanten allt mer...och ...vaknade

Jag hoppade aldrig....eller gjorde jag?

Beslutet tog jag med mig in i vakenheten. Beslutet kvarstår. Beslutet är mitt....

Frågan är: har jag något alternativ? Om jag inte hoppar, kommer jag då blir kvar där på avsatsen för alltid? Eller kommer nästa hoppare att knuffa ner mig? Ner, ut, i det okända. I det som både skrämmer och lockar...Vilka var soldaterna? Minns att en del människor hoppade med glädje, andra med skräck...

Naturligtvis symboliserar den här drömmen min egen tvekan rörande vissa saker i mitt liv just nu. Tillit till det nya och delvis okända...

Men det finns något annat också som oroar mig och många andra. Vårt lands framtid. Regeringskris? En granne sa innan han reste till Spanien för några veckor sen: "Det gäller att hålla sig uppdaterad om Sverige. Om vi har bytt regering."

Nyval, för att ett parti med rötterna i nazismen, absolut ska visa sin makt??? Jag är rädd, mycket rädd....Terror...Hur tänker dem? Är en parlamentarisk kris bra för landet??

Det beslutet är inte mitt....

Mitt personliga beslut rör positiva saker! Men även positiva saker kan både locka och skrämma. Man är ju kontrollfreak ;-) Vill ha kontroll på mitt hopp och veta hur och var jag landar :-)

Angående regeringsfrågan kan jag bara sända goda energier och be om kärleksfulla och kloka beslut. Om ansvar och respekt.

Och i morgon är det fredag igen då ;-)

Första Advent närmar sig :-) Mysigt. <3

Hoppas att ni inte är uppslukade av julstressen. Julen ska vara frid, fred och glädje. Och det är bara vi själva som kan sätta stopp för stressen. Det blir faktiskt jul vare sig vi stressar eller inte ;-)

Fridfull kväll

❤️

Jag kände mig frisk ( förutom den lilla förkylningen) när jag gick till doktorn idag. När jag gick därifrån började jag känna mig sjuk...;-)

Den nye, tillfällige, läkaren var inte intresserad av att "bara prata" och sen skriva ut mer medicin. Massor med frågor om sjukdomar i släkten. "Jag söker efter en sjukdom", sa han. Är inte utbrändhet en sjukdom, tänkte jag, men sa inget. Fibromyalgin tog jag försiktigt upp. Där blev det stopp! "Ja, det är som det är", sa han och la armarna i kors över bröstet. Skakade på huvudet. Slutpratat.

Lyssna på hjärtat och kolla blodtrycket. Hjärtklappning och lite för högt tryck. Måste kollas upp. Prover hos de trevliga sköterskorna på labbet. Väga och mäta. Hjälp! Jag väger för mycket! "Ja men du får dra av 1,5 kilo för kläderna", tröstar sköterskan. "Jo, men ändå"... En cm kortare har jag blivit också. "Så blir det", säger sköterskan. Och jag förstår att hon menar "med åldern".

Ni vet, med åldern växer man som korumpan, neråt...;-))

Får tid för "blodtrycksmätare" att bära ett dygn nästa vecka...

Jag är inte lättad när jag går ut i solen. Snarare orolig. "Kan jag ha diabetes? Högt blodtryck? Struma?"

Tankarna snurrar i huvudet och hjärtat bultar i bröstet.

Var det det här som var meningen med att få ny läkare? Att någon dold sjukdom skulle upptäckas? Vem vet? Inte jag. Inte än.

Jag får fortsätta med min medicin i alla fall. :-) 

En sak är i alla fall säker: här ska bantas! Och mediteras mera! Och yogas. 

Efter en promenad med hunden i den friska, kalla luften, mår psyket bättre. Och hjärtat beter sig normalt igen...:-)

Och idag är hostan nästan helt borta! Peppar, peppar ;-)

Det gör inget SOLEN att du bländar mig med ditt sken.

Det gör inget SOLEN att du lyser upp min bostad så att varenda smutsfläck syns. 

Du är så välkommen ändå, SOLEN!!!

Själv ligger jag utslagen i någon märklig förkylning. De vanliga symtomen som hosta, nästäppa, halsont och huvudvärk, känns ju så lagom roliga. Men värre är mattheten. Den däckar mig. Fy på den!

Aktivitetsarmbandet spås bli "Årets Julklapp"...!!!??? Det känns ju verkligen som en "nödvändig" pryl. Nu kan du hålla reda på hur mycket du har sovit och sen lägga upp det som info för dina vänner på nätet! ... Naturligtvis är det framför allt hur aktiv du har varit som ska visas upp. Hur långt eller fort du sprungit t ex... När du varit för inaktiv säger den till dig. Och den räknar kalorierna du tar in och "släpper" ut. Vilket ju är bra när man bantar. Sen kan du jämföra med dina vänner på nätet....För livet är ju en tävling, eller hur? ;-)

Självklart fyller det sin funktion för eliten och för motionärer! Men att ständigt lägga det på sin status...varför?

Priset verkar variera, lägsta pris (som jag sett) 400. "Fashionistan" får betala över 1000 för den "rätta".

Är det ännu ett skapat behov? Jag vet inte, det kanske blir en verklig succé. Men visst anar man en viss stressfaktor? Och måste vi alltid jämföra oss med varandra? (Man kan ju självklart ha armbandet ändå, utan att lägga upp resultat på nätet!)

Vi tävlar i allt nu. Har ni också märkt det? Bästa kock, bästa bagare, mästarnas mästare, bästa bantare, bästa artist, skönaste 30+, bästa bonde, bästa geni, sämsta bilföraren och hela Sverige syr! :-)

Vi kan gifta oss i TV också! Med någon vi aldrig träffat förrän på bröllopsdagen...

För äktenskap är ju lek och underhållning???

Nej, tacka vet jag Torgerd, 89 och Lars, 92, som nyligen gifte sig. Av kärlek <3

❤️

Kanske mycket negativt i bloggen idag? Trots solsken. Men det mesta är skrivet med humor i botten. ;-) Hi hi :-)

Även mitt "positiva jag" måste ibland stanna upp, skaka på huvudet och ifrågasätta...För själen och förnuftet mår inte bra av att smälta allt lättvindigt...

I morgon ska jag på årlig besiktning :-) På Hälsocentralen...När jag bokade tid fick jag veta att "min" läkare flyttat...suck...känns tungt att börja om med en ny. Att berätta om allt igen, hur det var då när jag gick in i väggen...

När jag frågade en vän om hon visste något om den "nya" läkaren, svarade hon: -"Det blir nog bra, han är populär hos äldre damer." !!! ;-)

Så det är "lugnt" :-)

Men det får inte vara lugnt för länge, för då väcker dig Aktivitetsarmbandet! ;-) Jippi, en pryl till som låter!!! Hi hi :-))

Allt gott!

Ljus, glädje och kraft

❤️

Trädet förenar himmel och jord via sina grenar och rötter.

Trädet är symbol för visdom, rikedom, styrka, skönhet och skydd.

Trädets frukt och frön skapar nya träd. 

Trädet är också symbol för odödlighet.

Eken kallas för "Trädens Drottning". Den har ett rykte om sig som läkeväxt. Ett bad gjort av ekbark är inflammationshämmande.

På med vinterjackan

Mössa, vantar, rejäla skor

Ut i novemberdiset

Vindstilla och blötsnö

Åns vatten flyter mycket stilla

Blöta vägar och blöta trottoarer

Snö på träd och buskar

Stans larm når inte hit

Påpälsade familjer på promenad

Hundens tassar lämnar spår i gräset

Kråkorna lämnar kraxande trädet

Stilla hav

Grått dis möter grått vatten

Flera nyanser av grått

Nakna trädgrenar sträcker sig mot himlen

De bruna fröställningarna får vitt täcke

Promenaden blir längre än vad vi planerat 

Novemberdis har sin egen skönhet

Hunden väcker mig tidigt denna lördagsmorgon. Alla andra är ju uppe! :-)

Efter frukost åker son och barnbarn hem.

Medan jag ställer tillbaka grejer på sina rätta ställen tänker jag på henne, lilla barnbarnet. Och jag saknar hennes skratt och hennes mjuka kind mot min kind. ❤️

Tekniskt omedveten.

Det är vad jag är ;-) 

Så fort det blir fler än en TV-dosa i min tillvaro så snurrar jag till det. Maken suckar och låter irriterad när jag säger att "det funkar inte". Och jag vet, det är inte i TV-dosorna som det inte funkar, det är i mitt huvud det inte funkar....

Jag stirrar förbryllad på alla knapparna men vet inte vilken jag ska trycka på. Rädd för att göra fel råkar jag, naturligtvis, höja ljudet istället för att byta kanal...

Men jag brukar lära mig till slut...lagom tills det dyker upp en ny dosa med många knappar på ;-)

Jag tror dosor kan föröka sig, men jag vet inte hur..

;-)

Pratade om bl a detta idag med en kär vän. Hon saknar också "tekniskt intresse". Och vi är båda såna där "jobbiga" personer som inte förstår varför man måste ha det "senaste" hela tiden. Vi envisas med att fråga: "Varför då?" Hi hi...såna är vi :-)

Har en liten dam på besök. En mycket söt sådan :-) Som trippar omkring här, lyckas balansera när hunden svischar förbi, har långa armar som når högt och som kan få ur sig väldigt höga ljud ;-) 

Två afrikanska korgar med greppvänliga lock förvandlas till perfekta leksaker. Den ena korgen är lite större än den andra. När det mindre locket hamnar i den större korgen ser hon först förvånad ut. Sen flyttar hon blicken till den mindre korgen och prövar att få i det större locket i den...Säg inte att små barn, i detta fallet en ettåring, inte kan tänka , testa och dra slutsatser!!! Vilka forskare barn är! ❤️

Ett barn som får utforska utan att någon vuxen är där och "rättar" hela tiden, det är ett lyckligt barn...tror jag :-)

I morgon är det fredag igen...

NAMASTE

❤️

Till frukost "bläddrar" jag mig igenom alla nyheter om krig, mord, olyckor, bränder, våldtäkter, naturkatastrofer, epidemier, risker, oväder....

Till lunch "bläddrar" jag snabbt igen. Det har kommit nya katastrofer, små och stora...nya faror...

På kvällen flimrar ännu mer katastrofer och faror framför mig på TV-skärmen. Och allt ska diskuteras och debatteras och analyseras. Man tycker olika, man har olika sanningar...

Hjärnan är full av detta efter en dag i mediabruset. Förutom alla personliga möten, ställningstagande, val, sorger, glädjeämnen...

Stackars hjärnan! Vad ska placeras var? Vad ska läggas tillgängligt i minnet och vad ska läggas långt inne i ett skrymsle? Tack och lov tar hjärtat hand om det som gått direkt dit. Men det i hjärtat som gör ont, hur bearbetas det? Och "skräpet", allt det jag inte kan ta till mig, inte göra något åt + all total onödig information...vart ska det ta vägen?

Hjärnan behöver hjälp! För mig heter den akuta hjälpen: meditation.

Lugna ner hel systemet. Andas. Andas rätt. Rensa hjärnan från alla intryck. Släcka bruset. Så att den inre rösten kan tala lugnande till mig. Så att jag kan höra. Eller bara tystnad, tomhet. I hjärtat känns det gott. Varmt. Avkopplad. Urkopplad.

Varför inte bara stänga av medierna? Jovisst, självklart! Men vi lever i en värld av uppkoppling. Vi ska ständigt vara uppdaterade. "Klart man hänger med". Det är liksom lite "fult" att inte känna till katastroferna, diskussionerna, politiska läget...

För mig är det en inlärd vana, ett inlärt måste...jag inbillar mig att det mesta försvinner av sig självt där inne i hjärnan. Går in och går ut. Input och output. Och visst är det så att vi lätt glömmer katastrofer eftersom det hela tiden kommer nya. Men farorna, terrorn i världen, de senaste forskningsrapporterna...de kanske finns lagrade där i kroppen? Och hur vet hjärnan vad som är min personliga sorg och vad som är världens när jag hela tiden matar den med allt elände?

Så jag mediterar. Jag, här och nu...för en stund.

Och så försöker jag tänka: det hjälper inte världen att jag ständigt är uppkopplad.

Men det hjälper världen att jag fokuserar på goda saker och händelser. Att jag sprider goda, positiva tankar och böner. Att jag försöker hjälpa dem jag kan hjälpa. Att jag försöker vara en medmänniska här i min lilla vrå av världen.

Det är inte samma sak som att nonchalera alla världsnyheter. Det är mitt sätt att få ordning i massmediakaoset och finna det jag ska fokusera på. Mina tankar och mina handlingar. I stället för panik... Eller likgiltighet...

Idag tänker jag fokusera på en glad nyhet. Gatuhunden Arthur som svenska laget i multisport-VM mötte i en bergsby i Anderna. Hunden följde med dem genom tävlingarna och vägrade att skiljas från dem. Laget vann inte guld men de vann en kompis. Nu ska, efter många om och men, Arthur få följa med till Sverige. Han får naturligtvis sitta i karantän men sen börjar hans liv som hund i Sverige. :-) 

Dessutom fokuserar jag på att städa inför morgondagens besök av son och barnbarn :-) En hel del grejer får nog flyttas lite längre upp...en ettåring på "utforskningsuppdrag" når ganska högt upp...;-) 

❤️

Ibland så möter man själar.

Inte bara en kropp, en yta.

Min egen själ möter en annans själ. Och på något plan så känner man igen själen fast man inte mött människan förut. Det finns någon sorts självklar kontakt. Något fint och djupt. Värme. Glädje. Godhet.

❤️

Då behövs inga artighetsfraser eller förklaringar, kontakten bara Är...

Man kan kalla det personkemi. Visst. Men jag tror att det är något både djupare och starkare än så...❤️

Nyss hemkommen från Hälsomässan i Falun. Gillar att gå runt och dofta på rökelse, känna på vackra stenar, beundra vackra smycken och tavlor. Hur människor klarar av att få behandlingar i folkvimlet förstår inte jag, men utbudet är fantastiskt.

För mig var mötet med två underbara tjejer det viktigaste. Den ena har jag mött förut, den andra bara på Fb. Så vackra själar! ❤️❤️

På hemvägen tog vi en extra sväng via Hedemora och Stjärnsund. Hedemora verkar vara en fin liten stad. Stjärnsund gav mersmak. Har hört att där ska vara så vackert och det var det även en sån här mulen novemberdag. Det kanska blir en sväng dit i sommar? Överhuvudtaget är det väl dags att se lite mer av vackra Dalarna... :-) Några tips? Utöver Rättvik, Mora, Falun och Leksand...;-)

Nu ligger mörkret över oss. För molnigt för att se stjärnor. Men dem finns där och blickar ner på oss. :-)

Hockeykväll för son och make. TV-kväll för mig och hunden. Nåja, iallafall för mig ;-) Ska krypa upp i soffan och mysa.

Ljus och kärlek

❤️

Så blev det fredag igen. Vissa veckor känns som om de bara består av måndag och fredag. Vet att det är något emellan men tiden bara flyger iväg. Eller så kommer den...tiden alltså....

En vän på Fb brukar skriva att "man ska göra sig en bra dag." Kan man det? Visst borde det fungera? Om man tänker positivt, styr det man kan styra och har tillit till resten? 

Det kan ju vara värt att pröva....?

❤️

NAMASTE

❤️

När jag vill jobba men kroppen säger ifrån...

...då tänker jag på ljuset...

För just nu gäller det att inse att ljuset finns där...trots det grå...trots mörkret...

Novemberljus är inte bara ett namn på en blomma. Alla månader har sin skönhet och sitt speciella ljus. Och det finns novemberljus! Men man måste vilja se, våga se...novemberljuset är inte så starkt och oftast så handlar det om ljusglimtar...

Precis som i livet, ibland måste vi fokusera oss på de ljusglimtar som finns :-) Och inte stirra oss blinda på mörkret...

Så jag försöker fokusera på ljusglimtarna som finns i min tillvaro. På balkongen doftar ännu lavendeln. Jag stryker handen över blommor och blad och tar med mig doften in. Hittar ett gammalt vykort när jag letar efter något annat i en låda. Ett vackert kort från en kär vän. Läser texten och blir lika varm i hjärtat som när jag läste det första gången. Tänder fönsterlampor så att det ska se inbjudande ut för maken att komma hem. Vilar och mediterar. Filosoferar....Plockar fram en tidning om andlighet och läser...ljusglimtar...de finns där..glömmer för en stund värken i kroppen <3

NASA har upptäckt ett infrarött ljus från de allra mörkaste delarna i rymden. Så kallade "föräldralösa stjärnor" som lyser starkare än alla galaxer tillsammans! :-)

Vi bär alla på ett inre ljus. Vi är alla ljusbärare. När allt känns mörkt och bär emot så finns det där ljuset ändå där. 

Ibland starkt, ibland bara som en liten låga. Men det slocknar aldrig helt. 

Jag tror att det är meningen att vi ska sprida vårt ljus till varandra. Lysa upp varandras dag och natt. Ett leende, ett varmt ord, tröst, gemenskap, ett meddelande, en gåva...det finns så många sätt att sprida ljus!

Några som verkligen sprider ljus är de människor som hjälper våra tiggare att få jobba eller sälja t ex bröd, istället för att tigga. Det händer på flera platser i vårt land. :-) Visst blir man glad!?

Ljus är hopp

Ljus är insikt

Ljus är glädje

Ljus är kärlek

Tänk...

att det alltid finns "någon" som har sett "något" eller "hört" "något" från "någon" annan som i sin tur hörde det från "någon" som visst läst det "någonstans" eller sett "något" program på TV om "någon" som....

Och självklart är det Sant! Och det som gäller "någon" eller "några" gäller givetvis alla som är som "dem"...

Finns det "något" som sprids lika lätt som fördomar? De kan starta som en antydan, en känsla av att...de kan starta ur rädsla, bekvämlighet, illvilja, missförstånd...och de växer snabbt...ett lösryckt rykte som tornar upp sig som en sanning. Och vi tar tacksamt emot. "Aaa, det var väl det jag trodde."

Fördomen stannar kvar, därför att vi väljer att tro på den. Bevis? "Ja men, det var ju "någon" som såg eller "någon" som sa." "Och förresten så vet man ju hur såna där är"??? "Eller hur?" Blink, blink...

Vem är "någon?

Fördomar fungerar som ett skydd, tror jag. Vi slipper engagera oss och vi slipper ändra uppfattning. Det är lättare att tro på fördomarna än att ifrågasätta dem. Rykten kan dementeras men fördomar nöts in. Det händer att fördomar besannas men oftast har de ingenting med fakta och verklighet att göra. Dessutom dömer vi ju utifrån oss själva: Alla som inte är som oss eller gör som oss är fel. Alltså: "annorlunda är fel"...??? Fast man får vara annorlunda så länge man är det i sitt eget land (och inte här!)...då är det ju bara charmigt och exotiskt :-) 

Hos Malou på programmet "Efter 10" var nyligen ett förälskat par. De var båda från Södertälje. Hon ursprungligen från Syrien. Hans fördomar om invandrare och t o m hat sattes verkligen på prov när han mötte henne och blev blixförälskad. Nu är de förlovade, han lär sig arabiska och har lånat ut sin lägenhet till hennes syrianska släkt...

( TV4 )

Kärleken...är störst! ❤️❤️❤️

Den spränger fördomar :-)

Jag ser framemot att få många av mina fördomar "sprängda" i luften :-) Pang!!! ;-)

Mot nya insikter och sanningar!

NAMASTE

❤️

Tidigt upp. Efter en god och stadig frukost kramar vi om mamma och tackar för fina dagar. Alltid lika svårt att lämna henne. Men vet att hon har så många goda vänner som ser till att hon har det bra. Och om några dagar kommer kärt besök. 

Dessutom kommer mamma upp till oss i jul.

Igår besökte vi kyrkogården där mammas make ligger. Där var så fint. Det känns konstigt att det hunnit gå två år redan...Märker att mamma fortfarande talar om "vi" och "oss" och "vår". Och jag pratar också i pluralis. "Ni"och "er"...

Maken och jag hade med oss en "platt-TV" till henne. Vår gamla, men för henne blev den som "ny". Ut med hennes ("deras") gamla "tjock-tv", en gammal trotjänare. Men TV-bänken passade inte till nya TV:n...så vi fick ta en tur till IKEA...:-)

Efter sökande, tittande,frågande, ihop-plockande, korvätande, ihop-pusslande blev resultatet jättesnyggt!! :-) (jodå, det fattades naturligtvis en "pryl" men det funkade ändå)

Solen sken upp vår resa ända tills vi svängde mot Sala i Västerås. Tacksam för det. 

Det grå, tunga molntäcket har nu spruckit upp lite när vi nu åker in i hemstaden :-) Känns välkomnande :-)

Nu håller vi tummarna för att Gefle vinner matchen så att vi kan se allsvensk fotboll här i stan nästa säsong igen!!! I den nya arenan...

Dagens datum är historisk. För 25 år sedan revs Berlinmuren :-)

En positiv händelse bland alla mörka. <3

Det finns ännu en positiv och historisk händelse som jag förknippar dagens datum med: en kär vän fyller år idag? Ålder? Äsch, ålder är bara siffror....;-) Grattis min vän!!!!

Borta bra - men hemma bäst :-)

Och i brevlådan hittade jag ett paket...fyllt med kärlek ❤️

Att packa med sig handskar är bra när man reser till ett regnigt och kallt Göteborg. Men de bör inte vara omaka och inte heller bara för vänsterhanden... ;-)

Tur att mamma har ett extrapar att låna ut...

Det har visst kommit snö även i Mellansverige. Men här lyser snön med sin frånvaro. Och det gör mig inget. Jag är väl märklig men just nu vill jag ha "grå november". Helst solig och varm november förstås. Vinter, får det bli i December...

Men i jämförelse med många andra är jag inte förvånad över att det snöar...Det "brukar" göra det i vårt land ;-)

TV:n står på. Vi gäspar. Åt reklamen. Konstaterar att rynkor är det värsta man kan ha. Måste till varje pris förhindras. Inte ens skrattrynkor är bra. Men man kan fortsätta skratta om man använder en viss antirynkkräm! Hurra! Men seriöst, tror reklammakarna att vi går på vad som helst?? 

Jag fick nyligen ett mejl med reklam för ännu en hudkräm. "Vill du se ung och fräsch ut?" Ja, tack, gärna fräsch men måste jag se ung ut? ;-)

Jag är proppmätt. Som alltid när jag besöker mamma och bjuds på så god mat :-) 

Det är nog dags att gå ut i det grå på promenad. 

Vi pratar, samtalar, mycket jag och mamma. Om allt. Med åren har vi fått lite fler gemensamma åsikter och erfarenheter. Så det blir inte några direkta diskussioner och det känns bra. Man kan ha givande samtal i samförstånd :-)

Hunden är trött och sover och sover. Jag sov gott hela natten trots fullmåne ;-) Men jag drömde väldigt konstiga drömmar...

Nu ska vi ut och testa en "dra-maten" som kan "gå" i trappor...?

Och ja, det kunde den :-)

Mamma är otrolig på att våga testa nya maträtter. Nu håller hon på att laga något med quorn. Ska bli väldigt spännande att äta :-)

Det var en liten betraktelse från ett grått Göteborg. Blöta löv ligger packade på gångvägar och trappor. Det är fint men man får akta sig så att man inte halkar. I morgon blir det åktur i och omkring stan :-)

Natten mot onsdag: om man blundar och lyssnar så kan man tänka att det är ett lätt "sommarregn" som slår mot fönstret...;-)

Hi hi...drar täcket upp till öronen och tänker: "sov nu, snart ska du ut och resa!"

Nästan allt är packat, nästan allt är klart....

Maken snarkar redan. Hunden likaså....

Morgon. Men vad är det som kommer i luften? Snö? Vinden ligger på från havet, solen tittar fram mellan molnen och jo, det är lite snö i luften...men snöflingorna hinner förvandlas till vatten innan de når marken...

Lunchtid: Påpackade och inpackade. Iväg. 

Heby, Sala, Västerås...Gråa moln...fler löv kvar på träden här än hemma...

Arboga...uppehåll för inköp av "resegodis" :-)

Många vindkraftverk här "nere". Inga skönheter men mäktiga på något sätt. Jag gillar vindkraft :-)

Fåglar samlar sig i plogformation. Högt upp mot himlen. Lycklig resa och välkomna tillbaka när vi alla tinat upp i vår :-)

Nästan halvvägs: Laxå

Hundpromenad vid Borosjön. Det är kallt och blött. Vi huttrar i vinden.

Men skönt att sträcka på benen.

Medhavd matsäck äter vi i bilen.

Finnerödja står det på skyltarna. Jordgubbar! Ett minne dyker upp, ett "jordgubbsminne"...jag och maken på besök i Danmark, underbara Jylland...varmt, soligt, sommar...vi sitter och tittar ut över havet och mumsar på solmogna jordgubbar...minns att jag var väldigt lycklig då :-)

Tillbaks till verkligheten. Grå november. Det mörknar ute. Mycket trafik. Mycket tung trafik...

Och jag är lycklig nu också. :-)

Helt mörkt nu. Och ihållande regn. Att vara ute och gå i detta väder utan reflexer är förenat med livsfara! Ni syns inte!!! Jag var själv ute och gick igår kväll. Mörkklädd och dumt nog utan reflexer. Jag skulle ju bara... Mötte en cyklist på cykel utan lysen...vi höll på att krocka.

Så Reflexera Mera! Mycket Mera!

Passerar Alingsås. Ringer som vanligt mamma och meddelar att nu är vi i Alingsås! Så har vi alltid gjort genom alla år. Så hinner hon lagom sätta på potatisen :-)

Göteborg! Nu ska vi "bara" svänga av vid rätt ställe och "bara" hitta parkeringsplats ;-) Det brukar ordna sig...till slut...

Göteborg fyller mig alltid med ett förväntansfullt pirr ;-)

Sov gott!

I morgon är det torsdag

❤️

Jag vet att jag kanske hakar upp mig på oväsentligheter men jag kan bara inte sluta undra över vissa galenskaper här i världen...

Varför bygger Turkiets president ett lyxpalats med 1000 (!) rum??? Det kostade 2,5 miljarder och har en yta på 200 000 kvadratmeter...Vad ska man med 1000 rum till? 2,5 miljarder...tänk vad man kunnat göra för dessa pengar, rädda massor med liv, ge alla hemlösa ett hem...

Gör han detta "bara för att han kan"? För att skryta?? Tänk om han öppnade rummen för flyktingar? Men så blir det nog inte....;-) 

Du galna värld!!!

Helt galet är också att en liten flicka kan komma tvåa i en skönhetstävling när hon fortfarande ligger i sin mammas mage..."miss ultraljud"....!!!

Nej, nu räcker det med galenskaper för idag! :-)

Åter till den nära och mindre galna verkligheten. En god vän undrade vad jag gör för att stå ut i novembermörkret. Bra fråga! Måste tänka efter. Förutom att tända ljus och ta promenader även i "dåligt" väder... Jo, jag vilar så mycket jag kan. Mediterar. Pysslar inomhus. Tar fotbad. Läser. 

Förr tyckte jag inte om November. Tyckte att månaden enbart var grå, kall och "halkig". Men på senare år uppskattar jag även November. Vackert frostiga dagar. Skönt att vara inomhus och "pyssla". Man "får" vara trött....och blek ;-)

Så länge det inte är snökaos och halka så är jag nöjd :-)

( Men om någon "skänker" mig en solresa söderut så sticker jag bums)

Ska förresten "söderut"...till Göteborg...knappast en "solresa" men ändå....:-)

Till sist vill jag säga att jag tycker att Amanda Jenssen är en helt underbar människa. Varför kalla henne "utomjording"? Det är så skönt med människor som är som hon. Vackra med ett varmt inre ljus som lyser igenom. Äkta! Unik. Jag föll totalt för henne under Idol. Och hon slutar aldrig leverera bra låtar. :-) 

Så tycker jag. Andra tycker inte som jag. Fast det är många som gör det :-)

Till sist bjuder jag på en hjärtlig pepparkaka. Oemotståndligt god ;-)

❤️

❤️