Som ringar på vattnet

Jag hade glömt hur kul det är att gå i en leksaksaffär ;-) Vi har äntligen anledning att besöka leksaksaffärer igen, jag och maken. Vårt barnbarn fyller ett år på fredag och på söndag ska vi fira henne och hennes bror som nyss fyllt fem. <3 

Det var många minnen som dök upp när vi var i affären. "Titta, sån där hade våra söner"...;-)

Lite kommer känslan av den egna barndomen tillbaka också. Den mysiga, pirrande känslan av drömmar och önskningar som kanske kunde slå in...;-)

Den vackra, varma höstdagen lockade ut oss till torpet på eftermiddagen. Vi tog en annan väg dit än den vanliga. 

Tack hösten för att du kommer till oss. Du brer ut dig framför våra ögon med din färgprakt. 

Du låter löven dansa och göra sina piruetter i vinden.

Du doftar så jordigt gott och din luft är hög och skön att inandas.

Ditt mörker lägger sig som ett täcke omkring oss på kvällen och påminner oss om vårt behov av vila.

Ljus och kärlek

❤️

Estonia...

20 år sedan. Maken var som vanligt tidigt uppe. När han kom in i sovrummet för att säga "hej då" berättade han snabbt att en färja gått till botten i Östersjön. Orden gick långsamt in i mina sömniga öron. "Vad? En passagerarfärja?"

Jag kunde inte somna om. Tassade nerför trappan och slog på TV:n. Förstod efter en stund att det ofattbara hänt...men varför? Vad hände? 

Ja, vad hände egentligen...ingen har kunnat svara på det...historierna och teorierna är många..Som alltid när katastrofer händer vill vi veta orsak och vem som är "skyldig"...men ingen tog på sig ansvaret...Hur kunde hon sjunka så snabbt?

Ordet bogvisir är för alltid förknippat med Estoniakatastrofen...

Jag kände ingen som var med, tack och lov, men jag ingick i den kollektiva chocken. Jag har många gånger funderat på att om jag mist en anhörig då, hade jag velat att kroppen bärgades eller skulle jag sett havet som en gravplats? Jag tror det senare men man kan aldrig på förhand veta hur man reagerar i såna situationer. 

Jag vet att det finns anhöriga som ännu inte fått frid inom sig eftersom de aldrig fick en kropp att begrava...

Säkert togs både "fel" och "rätt" beslut i kaoset efteråt. 

Nu ligger hon där på botten, färjan Estonia. Och hon tog sin hemlighet med sig i graven. 

En viktig sak har katastrofen lärt mig: att alltid läsa utrymningsplanen och ta reda på utgångar vare sig jag är på en färja, ett flygplan eller på ett hotell... 

En sådan underbar hösthelg vi fick! :-)

Varm och solig. 

Idag har vi "höstat" i torpet. In med alla utemöbler, på med innanfönster och rens av stuprännor och lilla "fågelhuset". Sen en rejäl långpromenad i skogen. Å, vad gott det doftar av höstlöv och jord :-)

Och sen fortsatte "the never ending story"...vi åkte till Mio och kollade soffa och soffbord...igen ;-) Beslutsångest? Vi? Nja...kanske det ;-)) hi hi...

Varför är de snyggaste sofforna så obekväma? Undrar jag...;-)

Vi köpte lite annat som det var "omöjligt" att bara gå förbi. En snygg hushållsvåg t ex. Och varför måste en våg vara "snygg"? Varför inte? Okey, jag köpte den inte bara för utseendets skull, behövde en ny, den gamla är sönder.

NAMASTE

❤️

Det som inte syns...

Förutom att jag kan se lite trött ut över ögonen är det sällan min värk i kroppen syns utåt. Jag biter ihop,ler och kämpar på. Precis som alla andra med kronisk värk. Men vi önskar ibland att det syntes för det är så jobbigt och svårt att förklara för andra hur det känns.

Jag är trött nu. Så förlamande trött. Som man blir efter eller i samband med ett skov. Skulle kunna sova ett dygn i sträck om inte värken fanns där och höll mig vaken...

I politikers ögon är jag lat. Jag är samhället till last. Förra regeringen satte en tidsgräns för hur länge man får vara sjuk. Precis som om alla sjukdomar vips bara försvann efter en tid. Nu ska du jobba! Punkt. Slut. Och om du inte kan jobba...Utförsäkrad...Om jag inte varit gift och inte hade eget företag hade jag nog levt på gatan nu...

Ingen politiker har sett min och andras kamp för att "komma igen". Vi vill nämligen vara "normala" och "friska" och vi vill faktiskt "jobba"!!!

En ny regering håller på att bildas, förhoppningsvis en mer "mänsklig"...återstår att se...

Läste idag ett upprop från en massa läkare angående en humanare sjukförsäkring. Uppropet var skrivet 2011...men uppdaterat igår.."Sluta straffa våra patienter" SvD

Det blev lite argt och negativt inlägg idag. Kan tyckas. Men att försöka förklara och belysa kan kanske medföra något positivt? :-)

Idag är jag tacksam över att jag orkat gå en härlig långpromenad i det sköna vädret. Nu vila. Läsa. Läser: "Det man minns" av Thomas Bodström. En härlig bok även om den till stor del handlar om Thomas mors sjukdom, Alzheimers.

Står och blickar ut över kalhygget. Något rör sig därute. Nu ser jag, det är familjen rådjur, mamma och kidsen :-) Så fina!

Plötsligt syns ett annat djur en bit bort. En med yvig vacker svans. Räven är på besök igen. :-) Och så kommer den stora örnen flygande, den brer ut sina vida, granna vingar och seglar en stund över området...:-)

Det är mäktigt det jag får äran att beskåda :-)

Några bilder från detta skådespel har jag inte. Det är så svårt att zooma in med mobilens kamera...så tyvärr. Men på min näthinna kommer bilderna finnas kvar länge. 

Men det finns annat i naturen som är lättare att fota. Alla växternas vackra färgskiftningar :-)

Sov gott

❤️

Änglar vakar hos dig

❤️

Vilket höstrusk det blev igår! Väldigt mycket höstrusk på en gång! Idag skiner solen och luften är hög och kall. 

Maken kom hem från Dubai igår. "Lite" skillnad i temperaturen. Ca 40 graders skillnad ;-) Men han tyckte att det var skönt att komma hem. Och hunden blev alldeles vild av glädje!!!:-)

Jag blev kanske inte direkt vild, men väldigt glad ;-)

23 september. Höstdagjämning.

23 september. Bruce Springsteen fyller 65 år. Still going strong! :-) Grattis Bruce <3

Jag har en härlig bubbelkänsla inom mig. Av glädje och värme. Och tacksamhet. Den kom till mig via en kärleksfull och vacker själ <3

Det är skönt ibland att få höra att man är "på rätt väg". Och så är det det där med tilliten också. Öva, öva....;-)

Jag ser den första regndroppen träffa fönstret, så en till och en till och sen massor ...ljudet av regn ökar och ökar...

Vi hann precis komma in från promenaden, jag och hunden :-)

Under den långa morgonpromenaden tidigare i dag var det helt stilla och varmt med en sol som försiktigt tittade fram bakom molntäcket.

Det känns lite magiskt med den där stillheten när man vet att blåst är på väg. Vi har t o m klass 1-varning här inför natten.

Efter ett uppehåll i skrivandet har det nu blivit kväll. Den senaste promenaden gick snabbt. Hunden tyckte att det var lika "blött" som jag och efter att han "gjort sitt" koncentrerade han sig helt på min vänstra jackficka. Där finns godis...

Nu ligger han bredvid mig i soffan och luktar som en blöt vante ;-)

På tal om hundar. Har ni läst om polishunden Uno? Han som räddade en kvinna från en våldtäkt? Hans förare "jagade bovar" på ett ställe när Uno plötsligt markerade att något hände i en skogsdunge.Det var mörkt och när polisen tände ficklampan såg han en man och en kvinna, ett våldtäktsförsök...

Tack och lov för hundar!!! ❤️

Demokrati och politiker är ju väldigt aktuellt nu så jag kollade i boken "Gud som haver barnen kär har du någon ull?" vad barnen tycker:

Tack underbara ungar! Ni är bäst! :-)

Eftersom det är Internationella Fredsdagen idag går mina tankar så här:

Vad tror du?

Inför nya veckan: 

Varmare kläder, vackra löv, nya möjligheter! ❤️

Jag tänker börja samarbeta mer. Med mig själv :-) När kroppen skriker "nej" så får själen finna sig i det. Och hitta på något kul istället för det roliga som egot ville göra. För kroppen förhandlar inte, den bestämmer. Egot kan tänja på gränserna men det blir ont värre efteråt. Så det handlar om att ändra inställning där uppe i hjärnkontoret. Sträcka ut en hand, få parterna till förhandlingsbordet och förhoppningsvis komma överens om ett gemensamt förhållningssätt. :-)

Planen är att om kroppen tidigt börjar signalera om att "nej, det där funkar inte"när den märker att egot är på planeringsstadiet så kan hjärnan och själen ställa om och ställa in och hitta bra alternativ....innan egot deppar ihop och drar på sig offerkoftan...

Bra va? ;-) Tänk så många tårar jag skulle spara!!! 

På tal om Hjärnkontoret. Vad händer egentligen på vägen från min hjärna till min mun? När sonen ställer en fråga och svaret är "oktober", vilket är helt klart inne i mitt huvud, men ut kommer: "onsdag, nej jag menar torsdag"! ??? Sonens "va?"är väl befogad och hans blick...ja, ni förstår...;-)

Till förhandlingsbordet! Vi måste sätta till en utredning angående troliga fel i synapserna!

Det finns nyheter som gör mig rörd. Som när ett lesbiskt par fick ett otäckt hotbrev i brevlådan och hela byn ställde upp på en manifestation som stöd för paret. Igår brann ljusen i Lillhärdal för kärlek och mångfald ❤️

Det var intressant på Skavlan igår när Stefan Einhorn berättade om de nya, sju dödssynderna. På första plats kom "falskhet". Vi ljuger ca 8 ggr om dagen och de tre vanligaste lögnerna är: 

"Tack, jag mår bra"

"Jag hörde inte telefonen"

"Kul att se dig"

;-))

I Dubai är det fortsatt väldigt varmt för svenska besökare. + 39 upplevs av kroppen som + 48! Men invånarna tycker att det börjar kännas svalare nu... "En annan del av världen"...Maken längtar hem...

Nu är jag ärlig:

Ljus och Kärlek sänder jag dig

❤️

Jag omfamnar livet

Livet omfamnar mig

❤️

Jo, det känns lite bättre idag. Mindre värk = mer energi :-)

Långpromenad med hund och son i det vackra, varma höstvädret ger också energi. Vi går ut till havet. Andas in frisk luft och havsdoft. Ljuvligt :-)

Pratade med maken igår. Han lät trött efter att ha varit på någon marknad i 39 graders värme. "Man blir genomvåt av svett så fort man tagit ett steg utanför dörren", klagade han. 

"Men i övrigt då?" Frågade jag. "Massa höga hus och massor med bilar", blev svaret. Jaha...det lät ju "skoj" ;-)

Just nu känner jag mig nöjd med värme och sol här i Gävle och har ingen längtan till Dubai ;-)

Men jag längtar efter maken och hunden längtar och väntar och väntar... 3 dagar kvar...

Jag hoppar över att läsa om valet nu. Orkar inte med det "politiska spelet". Bitterhet och hämnd. Är det inte dags att testa samarbete nu? Det blir lite barnsligt till slut. "Du får inte vara med oss, ha ha ha". Situationen är ju lite speciell i år...Men jag är väl lika naiv som Löfven när jag tror att man kan sträcka sig lite utanför blockgränserna...

"Politik är inget snällspel", skriver Lena Mellin i Aftonbladet. Nej, det förstår jag, men drömma och önska kan man ju alltid ;-))

Läste att Bamse troligen har rätt. Honung är dundermedicin! Forskarna har upptäckt att superfärsk honung kan döda multiresistenta bakterier och bli ett alternativ till antibiotika. I höst ska man pröva behandlingen på människor med kroniska sår. Källa: Aftonbladet

Spännande! Hoppas att det fungerar!!! :-)

Fredag igen!

Trevlig helg!

Må livet omfamna er!

❤️

"Radera alla!"

Skönt. Härlig känsla när man lyckats radera alla mejl man inte vill eller behöver ha kvar. Klick, så försvinner de bort någonstans....

Tänk om det vore lika lätt med det jobbiga och onödiga som finns i inkorgen i hjärnan och i själen. Klick! Radera! Klart!

Men nej, det funkar inte så. Det är snarare mer så där som när man i skolan skrev något fel och försökte sudda med suddgummit men det gick liksom inte bort i alla fall. Det syntes lite fortfarande och man hade suddat så att papperet blivit skrynkligt....

Men, men, skam den som ger sig, för varje gång man rensar, raderar, så syns det mindre och mindre....Det innebär att det inte är lika tungt att bära längre, att det inte gör lika ont längre...

Något går kanske inte bort. Någonsin. Det kanske inte är meningen heller. Det kan ju vara så att man behöver titta på det en gång till...det kanske inte var "fel" där i början....

Vilka fina höstdagar vi har! Man sitter ute och njuter i solskenet och måste nästan nypa sig i armen för att förstå, "att ja, det är mitten av september!"

Och maken är på väg till Dubai...Hunden har intagit sin "vänta-på-husse-plats" vid ytterdörren...han är lyckligt ovetande om att han ska få vänta i fem dygn...

Kroppen är inte min själs bästa vän just nu. Värk från topp till tå och en jobbig trötthet. Eller rättare sagt, tröttheten är en följd av värken. Jag har "läst på" om fibromyalgi. Läst andras upplevelser och funnit att mycket av det jag trodde jag var ensam om faktiskt tillhör sjukdomen. Som att man plötsligt tappar ord, helt vanliga ord eller säger någon "rappakalja" istället för den tänkta meningen. Det kan bero på stress så klart men det är vanligt bland "fibrosar". Det kallas "fibrodimma" eller "fibrohjärna"... Och med tanke på att "ordglömska" också är en följd av utbrändhet så har jag alltså dubbla anledningar att ha det ;-)

Ibland kan det vara kul när man säger något tokigt, men oftast så är det frustrerande och gör att man t ex avstår från att berätta något.

Än så länge tappar jag sällan ord när jag skriver. Tack och lov. ;-)

Mystiken tätnar och fortsättning följer....

Kan inte vara kul att vara talman just nu...

Hoppas att det ordnar till sig!

Hockey på TV så sonen ( på tillfälligt besök) har intagit sin "se-på-TV-ställning" i soffan. Han varken sitter eller ligger..eller jo, han gör både ock ;-)

Allt gott önskas ni

❤️

Morgon

Dagen efter...

Himlen är grå, det stämmer bra ihop med min sinnesstämning.

En trött statsminister avgick. En ny kom, en som knappt vågade vara glad. 

Grafiken visar en röd grupp och en blå grupp och i mitten en gul (!) grupp. Men hallå, gul? De är ju bruna! Grafiken visar mandaten och man behöver inte vara någon Einstein för att se att detta blir problematiskt, mycket problematiskt...

Plötsligt hittar några solstrålar in genom rullgardinen. Som ville de upplysa mig om det positiva: 87% valde att rösta på öppenhet, allas lika värde och solidaritet! 

Kampen för det goda samhället fortsätter! Vi är många, många som inte låter vårt missnöje drabba oskyldiga.

Hipp hurra för de 87%!!!

Efter lunch:

Nu skiner solen och värmer. Jag sitter ute och skriver. Är inte lika upprörd och ledsen längre. För som alltid när jag är nere överraskar mig naturen med något som får mig att le...När vi efter promenaden återkom till gården får jag plötsligt se "något" högt, gult och majestätiskt som står på andra sidan diket och sträcker sig upp mot himlen. En stor, "vild"och vacker Solros!!!

Där står den bland ris och sly och lyser och påminner mig om att det finns så mycket vackert, kärleksfullt och magiskt i tillvaron :-)

Jag har inte Solögas bok om Växternas språk men jag hittade detta när jag googlade:

"Solöga: Solros - Fred och Kärlek skapar  Skönhet"

Jag lånar andras:

"En ängel flög förbi. Mot himmelen så fri. Men hon (han)lämnade ett leende på vår jord"

Jag tänker på er! 

Vilket otroligt fint "valväder"! Stilla, blå himmel, sol! Ingen "soffliggare" kan skylla på vädret som orsak till att inte gå och rösta ;-)

Långpromenad i solskenet. Via äng och skog ner till sjön. Trevligt samtal med mysiga grannar. På hemvägen, låg på "vår" väg, inte bara en utan två huggormar...

Förr sprang jag iväg, ( som om ormen kunde springa efter?), så fort jag konstaterat att det var en huggorm och inte en snok. Nu är jag mest rädd att hunden ska få sig ett bett. Det kan sluta olyckligt.

Två huggormar.... kan inte låta bli att undra om..lika bra att kolla: 

"Huggorm"

"Betrakta världen andligt.

Min gåva till dig är att ha en andlig världsbild."

- Solöga -

Det var ett budskap det! Just idag, på Valdagen! Något att föra vidare till politikerna kanske? Hi hi...

Jag tar till mig orden...<3 

En gul,en blå, en vit!

Så var det gjort! ❤️

Känns bra att kunna rösta. Att leva i ett land med demokrati. Rösta är en rättighet, rösta är en skyldighet. Rösta är en möjlighet. ❤️

Kvällen lär bli sen ;-) 

Jag hoppas att många, väldigt många har röstat efter sitt hjärta och förnuft.

En andlig världsbild? Jag tror det är det jag har...? Eller är på väg mot i alla fall :-)

Måndag i morgon. Det mesta kommer troligen att vara som vanligt, annat kommer att ha förändrats. Nya tag, nya möjligheter. ❤️Nya sorger, nya glädjeämnen. Livet Är ❤️

Ljus och Kärlek

❤️

Att väckas av solens strålar, det känns fint :-)

Att sen vid lunch nås av nyheten att lille 2-åringen som försvann igår, är återfunnen vid liv, det känns väldigt fint <3 Han måste haft änglavakt den lille...

Och så fort ett litet barn kan försvinna...till synes spårlöst...

Vilka fruktansvärda timmar för de anhöriga. Så mycket skräck och panik. 

Jag minns paniken när min yngste och hans kompis, en jämnårig flicka, försvann under en kräftskiva vi hade med alla grannar utomhus mellan radhuslängorna. Barnen cyklade på sina trehjulingar runt, runt men plötsligt var de borta. Deras pappor letade men hittade bara cyklarna vid en lekplats...Den känslan och de katastroftankarna jag hade då, glömmer jag aldrig..."Är de ute på stora vägen?"

"Försvunna i skogen?"....Vi letade, överallt..under vad som kändes som en evighet...Det blev ett lyckligt slut! En bra bit in i skogen, satt de på en sten....<3...Tack gode Gud och änglarna för det!

Jag märker att jag blivit mer och mer "oseriös" ;-) Istället för att titta på politiska slutdebatten valde jag att titta på "Idol 10 år" och på "Parlamentet". Båda mycket underhållande. Jag ser numera ytterst sällan på Parlamentet. Det kan vara så plumpt och elakt ibland, tycker jag. Och uttjatat...Men igår var det kul! Och Soran var där ❤️

Sen slog vi över till SVT 1. Sonen som redan röstat ville se och höra. Och jag blev lite positivt överraskad över att så många politiker  visade så starka känslor när invandrings- och flyktingfrågan kom upp. Där visade alla partier "hjärta". Ja, alla utom ett, förstås...suck...

Undrar hur mycket de här debatterna ger oss väljare? Det är ju mängder med debatter och dueller. Och sen ska "proffs" tycka och tänka och utvärdera och analysera...Kan vi inte få göra det själva? Jag tror vi klarar det..eller hur? ;-)

Ska bli skönt när det här valet är över, känner jag. Skönt att slippa dessa intetsägande valaffischer som skräpar ner och dessa fåniga reklamfilmer...och...dessa väljarundersökningar...ständigt dessa väljarundersökningar....;-)

Och så får vi ju hoppas på att vi har en regering överhuvudtaget när vi vaknar på måndag morgon....

Det blir spännande det här...:-)

Och nu märker jag att jag låter väldigt negativ i min positiva blogg...;-) Sorry!

Tystnaden har lagt sig över torpet. Make och son är på hockey. Hunden och jag vilar.

Då och då bryts tystnaden av en minifyrhjuling som en liten kille far fram och tillbaka med på vägen.....I stan störs man inte av motorljuden, de finns där hela tiden, men här...

I morgon ska jag rösta. Med hjärta och sunt förnuft. ❤️

11 september 2001

Mitt emellan vakenhet och sömn hör jag ett flygplan komma. Det är inte ovanligt där jag bor men det här planet flyger på låg höjd. Nu kraschar det, tänker jag, rakt ner i vårt bostadsområde! Rakt ner i huslängorna nära mig! Ljudet ökar, jag hör hur det störtar...Så plötsligt hör jag ett plan till, ännu ett på för låg höjd, det...det störtar också, det kraschar!!! Sen blir det tyst...och jag tänker: snart hörs sirenerna från brandkåren...jag borde gå upp nu och titta på förödelsen....

Med ens är jag klarvaken! Och tänker: vilken märklig dröm!!!

I övrigt är dagen som vanligt ända tills en av sönernas vänner ringer och chockad "svamlar" något om "tvillingtornen" och flygplan och eld, krasch, bom...Jag tror han pratar om en scen ur någon film...ända tills jag slagit på TV:n och med egna ögon ser detta inferno, denna katastrof, denna terrorhandling...och det är ingen film, det är på riktigt!!! Och strax kommer ännu ett flygplan....

Först sent på kvällen när jag lyckats slita mig från TV:n och ligger i min säng så minns jag min dröm....

Nu har tystnaden här i torpet ersatts med "hockeymatchljud"...den är igång igen nu, hockeycirkusen...förlåt, hockeysäsongen ;-)

Efter natt med vacker fullmåne

Tidig promenad i morgondimman 

Staden vaknar upp

Livlig trafik dominerar stadens brus

Cyklande skolbarn vinglar fram, de har inte bråttom

Tonårskillen håller hårt i sin flickväns hand

Vuxna cyklister med eller utan hjälm skyndar på

Några hundar som rastas

Inga affärer öppna ännu

Små grönområden och lyktstolpar får vår hund att stanna upp, måste nosa!!

Några löv på marken

Stilla vatten i ån

Vattendroppar glittrar i spindelnäten

I den grå dimman bor skönheten

I de grå nyanserna

Snart kommer dimman att lätta och solen titta fram

En systerson till mig är i Italien, i Assisi. Han delar med sig av vackra bilder därifrån och jag känner en längtan tillbaka till den vackra lilla staden i Umbrien. :-) 

Men när jag tittar mig omkring i mitt närområde så känner jag: Nu och Här=Underbart!  Solen skiner och det är varmt.❤️

Kroppen undrar vad jag utsätter den för ;-) Igår ett hårt yogapass, idag en tidig långpromenad...Hm...men kroppen får faktiskt lov att hänga med knoppen nu, för jag VILL göra det jag gör :-)

Fast i ärlighetens namn, jag har vilat i dag...lite...

Hittade ett bra citat av Voltaire som passar alla kaffedrickare ;-)

Trend: soffpotatis

Är du en soffpotatis? Så bra, för då är du precis rätt i tiden. För soffpotatisen är tillbaka! ;-))

Söndag

Jag och maken är på hemväg från 50-årskalas. En av makens kusiner fyller och nästan alla makens kusiner var där. Trevligt att träffa släkten på kalas. Vi har ju kommit upp i den åldern när man mest träffas på begravningar. 

Jag är trött och glad. Solen börjar dala. Söndagen ska snart gå över i måndag och en ny vecka är på ingång. 

Önskar Dig kraft och glädje inför veckans alla möjligheter.

Sov gott!

Sköna drömmar!

❤️

Insikter gör ibland ont...

Jag har tidigare skrivit om hur jag under min vandring på Bättringsvägen försöker acceptera mina begränsningar och leva lycklig inom dem. Idag blev det bara plötsligt så väldigt tydligt..jag kan inte närvara vid min systers bröllop i morgon. Bara några dagar innan svarsdagen kom insikten. Den slog ned i mig och det gjorde så ont. Innan dess, under nästan ett år, hade jag pumpat mig själv full med positiva tankar. Ni vet: "allting går om man vill", "ingenting är omöjligt", "det är bara du själv som sätter gränser", osv... Alla dessa ord och fraser klingande så falskt och ramlade sönder i små bitar, den dagen i slutet av juni, när insikten slog till...

Jag ska inte gå in på detaljer om "varför" jag inte kan vara med. Det räcker att säga att varken min kropp eller min själ klarar den resan...nu...

Allting går om man vill...nej!..självklart vill jag vara där och se min syster som brud, krama henne, fira och dela fest och glädje med nära och kära...

Jag har skrivit ett tal till brudparet. En av mina andra systrar ska läsa upp det. På så sätt är jag med på ett litet hörn i alla fall :-) 

Ibland är jag arg på begränsningarna men jag tror att de finns där av någon anledning som jag själv inte förstår...ännu...

Nu önskar jag av hela mitt hjärta att min syster och hennes blivande man får en underbar dag!!!! Och att solen lyser varm över Gotland <3

- Ur Juveler av Visdom från Eileen Caddy -

Ord jag skulle vilja framföra till politikerna. Men de vill nog inte lyssna till dem...?

Må solen på er alla skina!

❤️

Trygghet. Det har vi alla behov av. Stor som liten. Tvåbent som fyrbent.

När vi "tog över" som hundägare i samband med att sonen fick ändrade familjeförhållanden, var vi noga med att hunden skulle känna sig trygg hos oss. Hans korg följde naturligtvis med i flytten. Korgen är lite för stor för att rymmas i sovrummet så den står i hallen, nära sovrummet. Eftersom vi inte ville ha hunden i sängen vandrade han mellan korgen och rummet och låg oftast på golvet på natten. En av de första nätterna hörde vi att han "bökade" med något. När vi kollade såg vi att han dragit ner vårt överkast på golvet och höll på att "bädda" med det. Så vi lät honom ha vårt överkast att ligga på. En bra anledning att köpa ett nytt överkast till oss, tyckte jag ;-) Så blev det. Nyligen tyckte jag dock att det var lite onödigt att hunden skulle ha ett överkast för dubbelsäng. Jag köpte ett nytt för enkelsäng, ett med "hundmotiv". Det la jag ut till honom igår kväll. Han nosade misstänkt på det och la sig sen på ett annat överkast som låg på golvet. Ett som jag tillfälligt använt medan jag tvättade vårt ordinarie. På morgonen konstaterade jag följande: tre överkast ligger på golvet, hundens nya, vårt tillfälliga och vårt ordinarie. De ligger nära varandra. Hunden har tydligen bökat och bäddat med dem alla tre under natten. ;-) Trygghet...<3

Trygghet kan vara en mobil...Jodå, det kan det faktiskt vara! Jag tycker att det känns tryggt att min mamma har en mobil som hon så gott som alltid bär med sig, både inne och utomhus. Om något skulle hända....

För mig var min iPhone en stor trygghet när jag var som sjukast. När jag inte kunde prata i telefon eftersom alla ljud gjorde ont, kunde jag i alla fall sms:a och chatta på Fb. Korta stunder fungerade det. Speciellt när jag var ensam och hade ångest var iPhonen en gudagåva. Min kontakt med omvärlden. Min trygghet <3

Jag vet att mobiler och datorer kan vara stressande. Men de kan också vara en trygghet. 

Jag kunde dessutom blogga via en app när jag var sjuk. Så även tekniska prylar kan vara en välsignelse. ;-)

Trygghet. Ett så vackert ord. Det har liksom med hela vår existens att göra. Vi söker alla trygghet. Hos varandra, inom oss själva, i vårt boende, ekonomiskt, i vårt arbete, i vårt land, på vår jord, i vår tro....

Ordet "trygghet" används flitigt i valdebatten nu..på gott och ont...för man får se upp med den "falska tryggheten"...den som bara är för några utvalda...

Tro, tillit och trygghet hör ihop. Kan jag tro på något/någon, kan jag känna tillit, då känner jag mig trygg.

Jag som tror på änglar, sätter min tillit till dem och då känner jag mig trygg. Jag vacklar ofta i tron, för tro innehåller också tvivel, men jag återkommer alltid till tilliten :-)

Tänk, alla de där orden, "tro", "tillit", "trygghet", "tvivel", de börjar alla på bokstaven T! Lägger till Tacksamhet också....;-)

Hemkommen efter en långpromenad. Varm :-) Och glad. 

Särskilt glad blev jag när jag fick syn på detta kärlekstecken:

❤️

Nu vandrar jag vidare på Kärleksvägen, i tillit, med tacksamhet, i trygghet. Jag är glad om du är med ❤️

3 september.

Mitt barnbarn blir 11 månader idag. Kan knappt fatta att hon blir ett år om en månad! :-)

3 september

Vilket fantastiskt fint sommarväder det har varit idag! Varmt och soligt. Plötsligt hade folk på sig kortärmat och shorts igen. :-)

3 september

Vaknade med träningsvärk från yogan. Det betyder väl att man gjort rätt? :-) Orkade jobba idag, så denna dag var en bra dag.

3 september

I solens sken tog jag, make och hund en promenad mot kvällen. Längs med kanal och å, ut till havet. Så mycket fint längs vägen. Och en ljum vind. 

Livet Är

Så är det..

Medan vi planerar, drömmer, längtar, suckar, gnäller, oroar oss så Är Livet.

Om vi stannar upp lite och funderar en stund...tittar på Livet ur olika perspektiv. Inte dåtid, inte framtid utan Nutid. 

Hur ser det ut, mitt liv? Vad är det som känns fel och vad är det som känns rätt? Vad är det jag drömmer om som jag inte lika väl kan göra verklighet av Nu? Vill jag verkligen det jag drömmer om eller är drömmen bara en flykt från verkligheten? Från det Liv jag faktiskt har? Är jag verkligen så missnöjd eller så olycklig som jag tror att jag är? Eller är mina klagomål bara en ovana?;-)

Om man gör ett tankeexperiment: Tar, i tanken eller skriver ner och suddar, bort alla "om inte så"," den/de/det som plågar dig", "yttre och inre jobbiga omständigheter"...Hur ser livet ut då?

;-)

Man kan också försöka se sitt liv genom någon annans ögon. Någon "lyckad" (?) person, drottningen, en invandrare i Rinkeby, en tiggare....

Jag gjorde det experimentet och fann att jag tror samtliga skulle vara lite "avis" på mig. Nej, de vill inte ha min fibromyalgi förstås men annat...;-)

Jag hade tidigare i mitt liv en väldigt kär vän. Hon hade MS. Eftersom vi bodde långt ifrån varandra var det telefon som gällde. (Tänk om Fb och Skype funnits då!) Alltid frågade hon hur jag mådde och jag svarade gnällande förstås att jag var förkyld/hade ont i magen eller någon annan plåga. Och hon tyckte alltid synd om mig! Jag blev alltid ångerfull , där satt jag och beklagade mig över "futtigheter" när hon hade talsvårigheter, satt i rullstol, svårt att få händerna att fungera osv....

Men hon tyckte inte att jag gjorde fel. Hon ville inte prata om sin svåra sjukdom, hon ville höra lite "vardagsgnäll" ;-)

Man ska väl inte jämföra sig med andra, alla har sina krämpor och svårigheter och ibland lättar det lite att bara få prata av sig med någon som förstår.

Livet Är

Vi "drabbas" ibland av svårigheter, sorger, sjukdomar men vi har också så mycket att vara tacksamma för. Vi har väl en bild av hur ett lyckligt liv är och så tror vi att det är så det ska vara....

Själv har jag aldrig så städat eller allt i ordning som i "hemmahos-reportagen". Jag lagar aldrig sådana fantastiska måltider som finns i alla dessa kokböcker. Inte är jag så där hurtig och duktig att jag gymmar eller joggar heller. Jag ser inte ut som om jag är 20 år yngre än vad jag är och jag kommer inte längre i min favoritstorlek i kläder....

Förr skulle jag alltid fixa det där...sen...

Men mitt Liv Är ändå och jag är tacksam för det jag kan göra och för min inre styrka och för de människor jag har omkring mig. Tacksam för mitt boende och för mina framsteg på Bättringsvägen <3

Och Nu ska jag gå på Yoga!

Hej då!

NAMASTE

❤️