Skogspromenader. Ibland går jag genom skogen utan att se eller lyssna. För att jag är upptagen i mina egna tankar eller för att jag samtalar med en medvandrare. Blicken koncentrerad på var jag sätter mina fötter.
Andra gånger går jag med öppna sinnen. Stannar upp. Lyfter blicken mot trädens kronor eller blickar ner mot de små växterna och mossan vid sidan om stigen. Lyssnar på ljuden. Känner dofter. Smakar på bär. Upplever skogens mystik. Skogen är så hemlighetsfull och vacker. Den har så många skatter som bara den som går med öppna sinnen uppfattar :-)
Under vår promenad i skogen idag blir det ömsom prat ömsom tystnad. Solens strålar silar mellan träden. Ännu blommar det sommarblommor. En del har bara fröställningarna kvar. Citronfjärilen flyger från blomma till blomma. Nedtrampat gräs tyder på att här har något stort djur gått fram. Hunden nosar intresserad. Kan bli stående på samma fläck länge.
Det börjar lite smått dofta höst. Vinden är sval men solens strålar värmer ännu gott.
Ute vid vägen med de många husen blir vi stående och pratande med några grannar. Frågor och svar och glada skratt. Man har koll på varandra här och bryr sig om. Det känns tryggt.
Livet är gott. Just Här. Just Nu.
Det är skönt att ha ställen att meditera och filosofera på. Att bara vara. Ifred från allt mediabrus. Från mörkret, lögnerna, hatet, rädslorna, hetsen....
Samla kraft. Tänka förnuftigt. Lyssna på hjärtat. Känna värme och kärlek.
För att sen dela med sig av värme och ljus till de som behöver det mest. Och sen ha kraft att orka protestera, kämpa för det goda. Och orka ta till sig sanningar och fakta.
Jag förstår inte varför inte de ickerasistiska partierna låter det raistiska partiets ord, lögner, hets få stå oemotsagda? Fakta och sanningar finns ju! Osanningar blir till sanningar och skapar rädsla och hat.
Sjukt!
Sen har vi alla ett ansvar att välja vilka röster vi vill lyssna till. Vilka är trovärdiga? Och vilka röster stämmer med min egen värdegrund?
När jag läser fakta om t ex flyktingströmmar och flyktingkvoter ( inhumana ord) så känner jag mig trygg. Det är lögnerna som skapar otrygghet.
När jag läser om alla dessa människor som flyr och möter döden på de mest ohyggliga sätt under sin desperata flykt, då skäms jag över att vi påstår att vi "inte har råd eller plats" att ta emot....
Rent materiellt lever vi i ett överflöd. Kolla alla lyxbåtar som ligger och guppar i våra hamnar, kolla priserna på bostadsmarknaden...Kan det möjligen vara så att pengar finns men att fördelningen är fel?
Mina tankar om detta, nedskrivet en solig söndag i slutet av augusti.
Vi packar för ett par dagar i stan och förbereder för en vecka som inte blir riktigt som vi hoppats. Men förhoppningsvis bra ändå ;-)
Allt gott!
❤️