Visst är den underbar, den kärleksfulla, inbjudande mattan i Härnösands Domkyrka! Detta gör mig så glad :-) Jag konfirmerade mig i denna kyrka. Var "kyrklig" under några år. Blev sen så oerhört besviken på trångsynthet, sanningsägare, sanningssägare, konflikter och exkluderande, att jag lämnade kyrkan. Arg, ledsen och besviken.Troligen var det väl jag som inte kunde anpassa mig, jag som ifrågasatte för mycket, jag som inte hörde hemma. Jag är fortfarande medlem eftersom det finns många goda krafter också inom kyrkan och jag vet att de gör ett mycket gott socialt arbete. Det finns öppenhet och en god vilja. Och det finns motsatsen. Men jag saknar inget. Jag upplevde bara utanförskap och tomhet....för mig personligen är det absolut ingen förlust :-)
( Fotograf: Lars Feldt)
Om vi någonsin ska få fred på jorden så måste vi samarbeta. Även religioner emellan. Sen finns det ju alltid extremister som bara är ute efter makt och agerar efter detta. Det gäller ju t ex att inte döma alla muslimer efter vad IS gör. Se upp! Läs och lär!
När jag tänker på kristendomens historia i Sverige så är det en bild som etsat sig fast. Det var i Avesta, på museet och utställningshallen i gamla järnverket.
Några rader smala kyrkbänkar. På dem svartklädda kvinnor, män och barn (dockor) med nedböjda huvuden. Inför makten. Prästen och kyrkan. Trots att de arbetade fruktansvärt hårt varje dag, många timmar och var utslitna vid 30, var de tvungna att gå till kyrkan och lyssna på Guds ord om synd och straff...
Jag vet att det inte är så nu! Jag är inte "dum" ;-) Idag är det helt frivilligt att gå till kyrkan eller ej. Tack och lov :-) Och dem som går dit har naturligtvis behov av detta. De har funnit något som jag inte fann. Och de söker sig till den gemenskap som finns där. All min respekt för detta.
Jag kan tycka att det är för lite diskussioner och samtal om tro i vårt samhälle. Det blir lite genant och lite tabu. Ändå har alla egentligen en åsikt, eller hur? Tro har blivit en privatsak och det tycker jag är riktigt men det är samtidigt kul att dela erfarenheter. Tycker jag. Och så finns förstås de likgiltiga... Ja, det får man väl också acceptera. Vi gör alla våra val.
Det ryktas mycket om att vårt land håller på att "islamiseras"...Men jag har då aldrig mött någon som försökt att få mig att konvertera till islam...Har du? ;-)
Det finns mycket fint som jag tagit med mig från min "kyrkliga" tid: bönen, inte bara i akuta situationer utan inom mig alltid. När orden är mina egna. Och jag vet att förbön fungerar.
Änglarna: de står för tryggheten.
Den gyllene regeln: (som finns med i ett flertal religioner) "Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem."
Värdegrunden om alla människors lika värde är något jag alltid bär med mig. Det är inget jag fått med mig från kyrkan men däremot från Jesus. ;-)
Jag är ingen teolog eller religionsvetare, jag är bara en vanlig människa som försöker att leva efter mitt hjärta och mitt sunda förnuft. Det jag skrivit om här och nu, är min erfarenhet, mitt val och mina insikter.
Min önskan är att alla lever efter sitt hjärta, sina erfarenheter och sitt sunda förnuft.
Ljuset bär vi inom oss alla. Kärlekens ljus från Kärlekens Källa. Låt det stråla på ditt sätt utifrån den du är.
Slut på denna söndags predikan ;-))Nej, det är ingen predikan, jag predikar inte. Det är en betraktelse som kanske upprör en del och kanske lämnar andra oberörda. Det är som det ska vara.
PS: På lördag ska jag besöka en kyrka. Jag ska på dop. :-) Förrättaren är en person som jag tycker om och som är kärleksfull. Det kommer att bli fint. :-)
Vila tryggt i vetskapen om att du är älskad
❤️