Ur Eileen Caddys kalender.
Ibland önskar jag att jag var en likgiltig människa. En som tog emot alla nyheter med ett: "jaha, och vem bryr sig?" En som bara skakar av sig allt...
Men det vore nog bra "tomt" att leva så...
Jag har en vän med vilken jag pratar om "allt". Vi bär samma engagemang inom oss när det gäller våra sämst ställda medmänniskor. Vi delar frustrationerna. Och vi delar andligheten.
Idag talade vi om det tragiska som händer i vår stad. Här lägger kommunen ner 41 miljoner på att göra PR för staden men låter en familj, tiggare, sova på gatan...en av kvinnorna är gravid...
????? Bra PR??
"Varför bry sig?"
"Sköt dig själv och skit i andra"
"Vi sopar problemet under mattan, så finns det inte längre."
"Alla får skylla sig själva."
Suck... Så lätt man skulle kunna göra för sig själv...men så tråkigt och ytligt samtidigt...
Jag vet inte vad som är värst? Likgiltigheten eller hatet?
Nej, det här grubbleriet leder ju ingenstans. Ändå...Nej, stopp nu!
Ut och leta goda nyheter till bloggen, med start i morgon. ;-)
Maken är i Stockholm, sonen som är på besök, befinner sig snart på Gavlerinken. Då blir det bara jag och hunden här. Och tystnaden. Dags att meditera. :-) Rensa skallen. Se bortanför. Lyssna på hjärtat och den inre rösten. Se klarare. Känna tillit. Finna balans. <3 Förhoppningsvis ;-)
Tack för att Du ville läsa min blogg!
<3
❤️