Strax innan solen gick i moln denna vackra vårvinterdag. Underbart med öppet vatten på ån.
Mitt under "mellos" glättiga show dyker sorgen upp i mitt liv. Inte personlig sorg utan en kär väns sorg. Det är som att landa i en verklighet så långt från ytlighet man kan komma. Och jag upplever det som en nåd att jag får gå med en bit i sorgens land. Det gör ont, det ställer djupa frågor på sin spets. "Varför?" "Meningen?" ...frågor som bara ekar tomt tillbaka...för det finns inget svar.
Det gör ont i mig men det är inget mot smärtan hos de anhöriga. Hos min vän.
Ord kommer till mig. Ord jag för vidare till min vän. Men ord kan inte trösta, inte lindra, inte just nu. Men kanske ge en strimma hopp. Så ett frö av trygghet inför framtiden. För när allt är sorg, när de ofattbara hänt, måste man få kärlek, måste man få känna att det trots allt finns något som bär, kärleken.
Det viktigaste och kärleksfullaste är att lyssna och vara en medvandrare.
Inte just nu
Tals inte till mig tröstande ord om att allt har en mening
Tala inte till mig tröstande om änglar
Tala inte till mig om att jag en dag kommer att förstå
Tala inte till mig om ljus i mörker
Tala inte till mig. Inte just nu.
Lyssna till mig. Bara lyssna!
Lyssna till min gråt, min ilska, mina varför
Förklara inte, beklaga inte, men vandra en bit med mig i mitt mörker
<3
Det finns en bild i pressen som gör mig varm om hjärtat idag. Denna:
Det är 1000 muslimer som håller vandra i händerna framför en synagoga i Oslo. En fredsring. En manifestation mot terrorismen. För fred och samförstånd <3 "Enighet och samhörighet är alltid starkare än hat och motsättningar" (En röst mot rasism, Fb)
Jag blir också glad när jag ser Charlotte Kallas glädje över bronset! Vilken fantastisk tjej hon är!!! Hoppas nu att tjejerna får behålla sitt silver idag!
Efter söndag kommer måndag. Men det visste ni kanske redan? Hi hi ;-)
Önskar er all kraft ni behöver inför den nya veckan!
<3
❤️