Det finns hopp

publicerat i Allmänt;
En regnig onsdag. Ibland regnar det lite mer, ibland lite mindre. ;-) När det regnar lite mindre passar vi på att ta en promenad, hunden och jag. Den blir inte så lång den promenixen, hunden gör snabbt sitt och gillar inte min idé om att ta till höger där vid vägen...nähä...okey, vi vänder. ;-)

Och jag tänker att det är bra att det finns regnväder. För då får hunden anledning att stanna inne och sova efter intensiva dagar. Och så har vi ju alla något att prata om. Oja oss över ;-)
Tids nog kommer solen tillbaka.



Jag gråter en skvätt när jag ser två filmer med två unga människor som nätmobbats...De mår lite bättre nu men det fanns en tid då de ville ta sina liv...
Hur kan människor vara så grymma och förstöra andra människors liv???
Skyddade i anonymiteten bakom skärmen lägger de sin energi på att kränka andra människor. Vuxna som barn. 
Bra Aftonbladet som tar upp detta! Alla måste få veta vad som händer och säga ifrån!

Från det ena hemska till en annan obegriplig grymhet:

Han står där tätt intill stängslet av taggtråd som skiljer honom från friheten
Stängsel som satts upp av vuxna för att hindra barn att överleva
Han har flytt från död och tortyr, från fasor som knappt kan berättas
Men nu är det stopp
Åk tillbaka till där du kom ifrån
Åk hem!
Hem? Det finns inget hem längre
Han fyllde sju år igår
Hans ögon är sorgsna, han är hungrig och trött
Vi har inte plats för dig, vi har inte råd med dig, ekar de vuxnas röster
Hans hopp dör, ögonen blir tomma
Han börjar förstå att han inte anses ha något värde 
Han är en av många miljoner barn på flykt
Han fyllde sju år igår
De vuxna har dömt honom
Till döden

( dessa rader skrev jag efter att ha sett de hemska bilderna på stoppade flyktingvägar i Europa)

I vårt land finns tydligen många som tycker att det här är rätt och bra....

Men...
Det finns hopp! :-)
Jag läser i Arbetarbladet om Anna-Lena som i Kyrkans Tidning kallas: "Ängeln från Bollnäs". Hon bedriver sen två år en stor Klädbytesgarderob och är engagerad i projektet Familj till familj, där familjer i akut ekonomisk knipa får hjälp. 
För bara några år sedan befann sig Anna-Lena i högerextrem och delvis nazistisk miljö. Hon hamnade där av en slump och inte av politiska skäl. Hon berättar hur man där via musiken uttrycker sitt hat, frustration och ilska. Att man känner sig utanför samhället och inte får någon hjälp. Och allt skyller man på invandrarna, politikerna och myndigheterna. 
Anna-Lena hamnade själv i konflikt med Försäkringskassan. Hennes fokus var under denna tid var att vara arg, förbannad och bitter. Hennes umgänge och det hon läste på sociala medier gjorde henne ännu argare och hon mådde väldigt dåligt. 
2013 blev hon ensamstående och slutade umgås med högerextrema kretsar. Via bl a BVC fick hon snabbt nya vänner. Några av dem var från motsatta sidan, "råröda", som hon t o m "krigat" med på nätet. Hon fick nu mycket kärlek och de såg henne som den hon verkligen är.
Därefter startade hon sin ideella verksamhet, av ren överlevnadsinstinkt, säger hon. Hon arbetstränar inom Svenska Kyrkan och bearbetar också där sin tid inom extremhögern. Klädbytargarderoben sköts nu av en asylsökande kvinna...
Idag ska hon tala om förlåtelse i samband med en sinnesrogudstjänst. Om att förlåta sig själv och om att bli förlåten av andra...
Från hat till Kärlek <3



Ännu mer hoppfull känner jag mig när jag ser bilder på hundratals människor på Wien Westbanhof som med mat och dryck väntar på flyktingar som anländer från Budapest. 
Bild från Malena Ernmans logg på Fb

Och hoppfull och glad blir jag av bilder på tyska fotbollssupportrar som i samband med matcher håller upp banderoller med texten : "Refugees welcome"...
Bild från Fb, Malena Ernman

Det finns MEDMÄNSKLIGHET! Det finns KÄRLEK <3
Och HOPP ❤️

Och nu ljusnar det lite bland molnen. Dags för promenad igen. :-)
Om nu hunden följer med ?? ;-)

Kommentera inlägget här :