Ibland blir jag kvar i soffan när mitt TV-program är slut. Sittandes och zappandes. Och hamnar i en film eller ett program som jag annars aldrig skulle sett.
I fredags kväll såg jag en film som jag, trots innehållet, inte kunde låta bli att titta på. Den var så intressant. Men väldigt otäck. Den heter Lore och handlar om en tysk familj. Den unga Lore blir tvungen att fly genom landet tillsammans med sina yngre syskon när de allierade går in i Tyskland. På vägen ser hon spåren av kriget. En ung man slår följe och hjälper henne. En främling som visar sig vara en person som hon är lärd att hata. Lore blir allt mer beroende av honom samtidigt som hon hånar och kränker honom.
Filmen har många väldigt starka scener och en minns jag speciellt. Lore står bland en massa andra tyskar och tittar på foton som satts upp på en vägg. Foton från koncentrationsläger. På döda och utmärglade människor och bilder på tyska militärer. Bland militärerna får hon syn på sin egen far...Alltmer börjar sanningen gå upp för henne...Och föräldrarnas lögner blir en tung börda för henne att bära...
Filmen visar en bit av kriget som i alla fall jag, inte tänkt så mycket på. Barnen. De tyska barnen. Som av sina föräldrar lärde sig att hata. Blev hjärntvättade med lögner, myter, fördomar. De hade inget val, de visste inget annat. Hur klarade de av att ta sanningarna som uppenbarade sig efter kriget?
Och jag ryser när jag tänker på hur lögner, myter och fördomar sprider sig i Europa idag. Inte minst i vårt eget land.
Oförmåga till medkänsla tror jag är vår tids stora problem.
Att studera det som en gång hände tror jag är ett bra sätt för att förstå varför det händer igen. Och för att kunna stoppa det i tid.
Och
att
Fokusera på det goda. Läser idag om flyktingcentret i Sickla. Helt byggt på frivillig väg. Där har man snabbt fixat ombonade sovsalar, serverings- och möteslokal. Där finns frivilligt arbetande läkare, jurister, tolkar. Fika, mat, kläder, skor, medicin. Skänkta mobiler och kontantkort, sängkläder mm. Stället drivs av unga volontärer som jobbar utan ersättning.
Visst är detta fantastiskt! Tänk så mycket godhet och välvilja det finns i vårt land. Önskar att media uppmärksammade sånt här mer. Slå upp det stort, all godhet ska visas upp. Fyll löpsedlarna med goda nyheter!
Så önskar jag att politikerna går ut och bestämt förklarar: jo, vi har råd, vi har plats, vi har ansvar, vi kan, vi vill, vi törs! Problem är till för att lösas. Nu samarbetar vi för ett bra resultat.
Eller???
(Drömma och önska kan man ju alltid..och hoppas...)
Söndagskväll. Fotboll på TV:n. Har tagit mig an "strumpberget" idag...dvs försökt para ihop maka med rätt make efter tvätt. Inte lätt när alla strumpor är svarta...och så alla de där "singlarna" vars partners verkar försvunnit på något mycket märkligt sätt...;-)
I morgon: frissan och sen lite jobb. Så mycket som ryggen nu tillåter.
Så: ny vecka = nya möjligheter :-)
Kan låta odrägligt hurtigt ibland men det ligger ju faktiskt något i det. Eller hur?
Ljus och Kärlek
❤️
