Jag går en kurs. Jag har klarat av att göra saker som jag trodde var omöjliga att göra. Åtminstone för mig. Men jag klarar det och det känns bra :-) Känner att jag öppnat ännu en dörr till det som är rätt för mig. :-) Nya steg på den väg som är min.
Thailandsresenärerna kom hem i morse. Känns fint att allt gått bra. Inte för att jag är "typen" som oroar mig så mycket men ändå. Om jag skulle oroa mig så måste jag ju oroa mig hela tiden. Olyckor och annat otäckt kan ju hända även här hemma i Sverige...Dessutom tror jag på skyddsänglarna...:-)
Har ni läst om bagaren och tiggaren? I staden Dole i Frankrike brukade Jerome Aucant sitta utanför Michel Farmants bageri och tigga. När Michel en dag blev kolmonoxidförgiftad av en läckande ugn och raglade omkring, ringde Jerome efter ambulansen och räddade därmed Michels liv. Eftersom Michel ville pensionera sig sålde han bageriet till Jerome för 1 euro (ca 9 kr). Och Jerome köpte och den forne tiggaren äger nu ett eget bageri! :-)
Så: vad som helst kan hända! ;-)
Nu hoppas jag att värken i kroppen inte förvärras för jag vill så gärna gå på yogan i morgon.
Och så ska någon komma och fixa fönsterlisterna för tredje gången...the never ending story???
Kloka ord från denne vackre man :-)
NAMASTE
❤️