Nej, jag har inte badat med kläderna på...

publicerat i Allmänt;

Gotlandsresan förbereds. Kläder för alla väder. Men det mesta måste tvättas först.
På Gotland finns alltid något "nytt" att upptäcka. Även för en sån van Gotlandsresenär som mig. Nu har jag hittat ett nytt resmål där jag aldrig varit förut. Varken som barn, tonår eller vuxen. Ett gammalt kalkbrott på norra ön med turkost vatten. Dit ska jag vare sig regnet öser ner eller solen gassar. :-)Blå lagunen kallas det.

Något att drömma om när jag ligger här för ankar idag. Någon har sagt att "fibromyalgi känns som att ha tandvärk i hela kroppen". Ja, men precis, precis så känns det idag...

På onsdag börjar yogan igen och på eftermiddagen ska jag till frissan. Båda känns efterlängtade. Och nödvändiga. För en stel kropp och ett hår med grå utväxt och en form av lugg som ideligen ramlar ner i ögonen ;-))

Ekollon
Sommarens sista nyponrosknopp?

Nej, jag har inte ankrat hela dagen. Tålamodet räckte inte till. En promenad tyckte hunden! Visst, sa vi. Nere vid sjön öser maken ur båten. Solen värmer gott. Vi kanske ska ta en tur sen? Hundens bästa vän, Santos, dyker upp tillsammans med sin husse. Santos vill bada, skrämmer nästan livet ur änderna. ;-) När han kommer upp ur vattnet, skakar han av sig och lutar sig mot mig. Mina jeans blir lite blöta. "Äsch, det är ju bara vatten", lugnar jag en ursäktande husse.
Föga anade jag vad som senare skulle hända...

Jag tar smärtstillande för att klara av båtfärden. Jag vill ju sååå gärna!

Vi åker ut med båten. Härligt! Det går skönt långsamt eftersom vi kör med den eldrivna motorn. Himlen har både små molntussar och större dramatiska molnformationer. Hunden njuter. Sjön är full med vackra, vita näckrosor. Någon sitter och solar på en brygga.

Vi har funderingar på att runda en av öarna. Men ändrar oss när jag påpekar att "det kan vara regn i de där mörka molnen"...Vi vänder men maken tar ändå en liten extra sväng...det skulle han inte gjort... Plötsligt vräker regnet ner över oss. Hunden trycker sig förskräckt mot våra ben. Jag hukar mig ner. Båten går ännu saktare nu. Bryggan anas långt, långt bort. Maken provar om det går fortare att ro! Nej! Vi är genomblöta...Jag fräser något ilsket om att "nästa gång tar vi riktiga motorn" ;-) Maken skrattar lite åt situationen. Det gör inte jag. Det är först när vi närmar oss land och solen åter lyser och värmer oss som jag skrattar lite jag också...Väl uppe på land, med genomvåta kläder, ber jag en bön till högre makter att vi inte ska möta någon på vägen hem. Förbereder ändå förklaringar: "nej, jag har inte kissat ner mig och nej, jag har inte badat med kläderna på!"
I plaskblöta skor och jeans som kletar sig fast mot rumpan skyndar jag mig hem och blir tack och lov bönhörd! ;-)

Blöt hund

Det var det äventyret det...:-)
Nu sover vovven gott här i soffan. Kläder hänger på tork lite överallt både ute och inne. Och snart är det kväll. Jag tror det är bäst att jag vilar en stund ;-)

Ljus och Kärlek
❤️

Kommentera inlägget här :