Nej, man hoppar ju inte direkt jämfota av lycka när man tittar ut och möts av detta scenario...grått, dimma, blött...
Men, det är såna här dagar jag försöker fokusera på det grå för att hitta nyanserna. De vackra grå nyanserna. Det är inte så lätt men skam den som ger sig ;-)
Jag har hittat dem förr:
Grått kan vara lite vilsamt tycker jag. För mig som idag efter två intensiva dagar måste vila är det gråa rogivande. Det ligger naturligtvis en sorg i detta med sjukdomen, en sorg i att inte orka mer än det jag gör, men det är som det är...
Grått är också en vemodig färg. Och vemod är ju både något sorgligt men också något fint.
"Grå vardag" säger vi och det låter som något negativt. Men är det bara negativt? Det händer väl alltid något bra även under grå vardagar? Om inte annat så kan man väl använda den grå vardagen som en ursäkt för att man är trött, arg, deppig? ;-)
Förresten så är det väl bättre ändå att livet känns grått än att allt känns svart?
Grått kan vara väldigt snyggt också. På kläder, i inredning, hårfärg...jasså? inte hårfärg? Jo, det finns många fina nyanser av grånat hår, tycker jag. (Dock inte min ;-)
Ja, nu har jag lovordat det gråa!
Ute vräker nu ner blötsnö...jag föredrog faktiskt dimman...
Hittade några bra ord angående mitt tema om "otakt" ;-)
;-)Föll pladask för denna:
För så är det ju!Ibland går våra inre ljus på sparlåga. Så skönt om vi då kan få hjälp av någon annans ljus! ❤️
I kväll ser jag på "Vänligen Lars Lerin" igen :-) De har ju blivit föräldrar nu, Lars och Junior! Grattis! ❤️
Ljus och Kärlek till Dig
❤️