Det blåser kraftigt och träden och buskarna bugar sig ner. Det duggar mellan de starkare skurarna. Älskade rosenbuskens blomning sjunger på sista versen, påskyndad av regn och blåst. Marken runt busken är fylld av vita blad. Jag rusar ut i regnet och knipsar av några av de sista blommorna. De är blöta och faller lätt isär. Står en stund vid busken och andas in den ljuvliga doften. Blommorna lägger jag i en skål och ställer skålen i fönstret. Tack ljuva rosor för denna sommar! ❤️
Den stora världen kommer in i min lilla värld via nyheterna. I Aftonbladet kan jag läsa om den nya hungerkatastrofen i Afrika. Det står att "det kommande halvåret kommer världen att få se bilder liknande de på 1980-talet..." Jag blundar, minns...och det gör så ont att minnas...
Krig, konflikter, fattigdom och extrem torka är orsaken till att alla dessa människors lidande.
65 miljoner människor är på flykt i världen 2016. (UNCHR)
69 miljoner barn riskerar att dö pga extrem fattigdom, sjukdomar och krig. (UNICEF)
50 miljoner människor riskerar svält det kommande halvåret pga extrem torka. (FEWS)
Det är siffror som man inte ens orkar eller kan ta in. Jag smaskar på min chokladkaka och lyssnar på regnet som smattrar på taket. Så långt bort jag är från svälten och torkan. Så absurt allting plötsligt känns. Så orättvist livet är. Vad kan jag göra?
En broder mer
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Min ständiga tröst, Stig Dagermans ord. Så jag gör det enda jag kan just nu, jag skänker en slant av mitt överflöd till människor i nöd.
Det sägs att vår vilja att skänka till behövande har minskat. Kanske är vi lite "trötta". Kanske har vi blivit lite uppgivna eller kanske t o m lite blasé. Jag vet inte. Jag vet bara att jag själv vaknade upp igen när jag såg bilderna i nättidningen. Och chokladkakan får representera mitt överflöd. Man kan tycka att jag bara dövar mitt eget dåliga samvete. Må så vara, det är i alla fall inte fel just nu. "Endast en sak kan du göra: en annan människa väl". Man kan också säga att jag öppnat mig för tacksamhet och ödmjukhet för det jag har. Och innerst inne vet jag ju att det finns så mycket jag kan avstå från om det blir nödvändigt för att kunna dela med mig till andra. T o m avstå från chokladkakor! Jodå, det kan jag visst ;-))
Astrid Lindgren får avsluta mitt inlägg idag. Denna regniga lördag.
Nu ska jag trumma! (Lyssna noga, du kanske hör mitt trevande dunkande?;-) Och måla. Och jobba lite.
Önskar dig en fin lördag-söndag!
NAMASTE
❤️