"Jo, det blev till att åka in till stan och jobba idag. En söndag...mina ägare har nog inte fattat det där med vilodag..."
Den gamla ladan i skogen.
Visst är det fascinerande med dessa ljusa sommarnätter. Magiskt på något sätt.
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juninatt blir aldrig aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort mot ljusa hav.
(Dikten Juninatten av Harry Martinsson, ur Cikada, 1953)
Förra sommaren inspirerade mig de ljusa sommarnätterna till dessa rader:
Har du upplevt sommarnattens magi?
Har du sett älvorna dansa?
Har du känt mossans mjukhet?
Fågelns flykt mellan träden?
Solglittret i bladen?
Ormbunkarnas paraplyer?
Gräset som böjer sig i vinden?
Daggkåpans diamant i morgonljuset?
Har du hört bäckens porlande melodi?
Vättarnas tisslande och tasslande?
Har du anat rotvältans hemlighet?
Mörkret och djupet i tjärnen?
Skogen och ängen är en skatt i sommarnatten
❤️
Nationaldag i morgon. Jag firar makens födelsedag. Men jag är naturligtvis stolt över vårt vackra land. Från norr till söder. Och över vår öppenhet och solidaritet som finns här trots att motsatsen får mest uppmärksamhet.
21.30 i onsdagskväll.
"Juninatt blir aldrig av...";-)
Pax et Bonum
❤️