Handen på hjärtat

publicerat i Allmänt;


Fredagen den 13:e. Hoppas att det varit en riktig tursam dag för dig! :-)

En som inte var så happy idag, var Åsa Romson. Jag lyssnade, av nyfikenhet, på senare delen av hennes tal. Ett bra tal. Hon berättade om allt som MP fått igenom under tiden i regeringen. Segrarna. För klimatet och miljön. Det är ju inte detta media fokuserar på... Snarare "skandalerna", konflikterna, misstagen...
MP-politikerna må vara noviser i regeringen men de är inga "foliehattar". Jag är inte miljöpartist men jag anser att de behövs i politiken.
För:
Handen på hjärtat, visst är väl klimatfrågan en av de viktigaste frågorna nu och i framtiden?
Handen på hjärtat, visst är väl klimatfrågan den vi helst blundar för eftersom den är så obekväm? Den kräver uppoffringar av oss...

Vi har bara en jord, som vi alla bär ansvar för....

Pingst i morgon. Hänryckningens tid. Andens tid. Bröllopstider. :-)

Det regnar idag. Kan inte låta bli att gilla det. :-) Marken är törstig. Förhoppningsvis lättar allergin också nu. 

Jag "bläddrade" lite bland vårdikter. Det fanns en del, men det hjälps inte, den kanske mest kända är också den jag tycker har mest känsla. Hon är min favorit hon, Karin Boye :-)

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                            och det som stänger.
 
Ja nog är det svårt när droppar faller,
skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
                        och vilja falla.
 
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i ett jubel trädets knoppar,
då när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                    som skapar världen.
 
Karin Boye
 
"Vilar i den tillit som skapar världen..."

För ett år sedan, på Gotland <3


Önskar dig en skön pingst! 
❤️

Kommentera inlägget här :