Yoga och dunbollar :-)

publicerat i Allmänt;
Terminens sista yogapass. Känns långt till augusti. Men kära nån, nu är det upp till mig själv. Hur är det med karaktären? Frågar jag mig själv. ;-) Motivationen? Jo, tack, den finns, för jag har ju märkt att fibromyalgins skov blivit allt kortare och lindrigare sen jag börjat med yoga :-) Så nu, prövas min karaktär ;-) 
Min tacksamhet till yogan är stor! <3



Efter jobbet åker vi till Granngården. Plockar på oss fröer. Först "vanliga", sen får jag syn på Granngårdens egna ekologiska...hm...värt att prova...byter...:-)



Tar en promenad med hunden. Ner till sjön. Precis när vi når fram till bryggan plaskar det till i vattnet och en hel kull små dunbollar simmar blixtsnabbt mot vassen en bit bort. Ett fasligt tjattrande är det på dem. Jag stannar en stund och förväntar mig att få se mamman. Men hon visar sig inte. Kanske är hon där inne i vassen? Kanske kallade hon på dem när vi kom gående? 

I morgon fyller yngste sonen 23 år! :-) Maj 1993 var en varm och torr månad. Gräsmattan var alldeles brun när vi kom hem från BB. :-) Glada och lyckliga. <3
Och glada och lyckliga är vi fortfarande över honom. Och stolta :-)

Jag ser med oro på alla dessa kvinnor som inte har en garanterad plats på förlossningen när det är dags...barnmorskor slutar (förståeligt ) och avdelningar läggs ner...det är minst sagt "sjukt"!  
Åsa Miter Facebook

Ljus och Kärlek
❤️




Kommentera inlägget här :