Ute glöder hösten. Det är grå oktober, utan en enda solstrimma som lyckas ta sig igenom den kompakta molnmassan. Men om man lyfter blicken ser man glöden. I träden. Och sänker man blicken ser man den glödande lövmassan på marken. ;-)
Det är så hisnande vackert! Ännu en tid att njuta av.
Här inne, hos mig, i min vrå av världen, är jag stilla. Värk och trötthet gör att jag tillbringar mesta tiden i sängen. Jag har "ankrat" här just nu.
I trygg förvissning om att det blir bättre. :-) Ankaret är ju symbolen för hoppet.
Man kan väl säga att jag går på "sparlåga" just nu.
Sparlåga
Ibland går vi på sparlåga
Som följd av stress
Eller sorg
Eller sjukdom
Lågan slocknar inte helt
Den vilar
Den laddar
Livsgnistan är kvar
Jag får ta till mig de ord jag delat till andra förut:
Ta det lugnt...
Försök inte forcera något
Det som ska komma kommer till dig när tiden är inne
Vila i tillit
Naturligtvis delar jag dem orden med Dig idag också. <3
Låt mitt ljus ledsaga dig,
hörde jag någon som sa
Mitt ljus räcker till för oss båda
Nu när ditt ljus går på sparlåga
(Ord jag fick till mig för att dela med mig av. Från en ängel? :-) Det tror jag! :-) )
❤️
Glädje, ljus, hopp och en härlig glöd önskar jag Dig ❤️
