Upp som en sol, ner som en pannkaka...
Gårdagens power släcks under nattens hostattacker och jag vaknar efter en kort tids sömn med feberkänsla och en hals som värker. Yogan! Nej...
Efter tappra försök att vara uppe, frukost och "egenpepp" inser jag att det blir inte bättre. Kryper ner under täcket igen, först bara en tredjedel av täcket eftersom hunden parkerat sig på resten...;-)
Försöker stänga av alla "varför" och somna om...
Det är visst Internationella Fredsdagen idag...Fred! Fred? Det känns som ett så diffust ord nu för tiden. Hur ska vi få fred på moder Jord när vi bygger murar? När vi stänger ute "de andra" och stänger inne oss själva? När hat och hot blir vardag? Lögner och fördomar bejakas?
Jag har självklart inget svar på detta, troligen inte du heller. Men drömma och hoppas kan man alltid göra. För ett vet vi: freden börjar inom oss själva.
Vi har alla ett ansvar...
Och handen på hjärtat, nog kan vi väl alla bidra på något sätt till freden? Om än i det lilla...inte döma så lätt, ta reda på fakta, lyssna på varandra, sprida kärlek och empati...
Du tycker kanske att jag "predikar" nu, att det är lätt för mig att bara skriva och inte "göra"...det får du tycka. Mitt skrivande är också ett sätt för mig att rannsaka mig själv...Vad gör jag? Vad vill jag? Osv..:-) Min blogg kom till för att sprida glädje, kärlek, hopp, som sen förhoppningsvis kan spridas som ringar på vattnet. ;-) Det kanske också kan leda till "fredliga" tankar. I alla fall eftertanke. För vi kan påverka freden genom att rösta på bra, modiga och kloka ledare. Men vi kan inte förvänta oss att de ska lösa alla problem. Vi måste hjälpas åt. Freden börjar med oss.
Tycker att de är så fina de små Höstastrarna. I sin lila färg. Lila är bland annat hoppets färg. :-)
I kväll ska jag meditera. Ingen yoga idag, men meditation blir det.
Frid och allt gott!
❤️