Påskdagen. Vitt på marken som snabbt smälter bort och sen virvlar det ner snö igen. Som dun ser de ut de där flingorna. Bilden av änglar som skakar bolster dyker upp. ;-)
På marken har Bofinkarna tagit över gräsmattan. Det vimlar av dem! Jag slutar räkna vid 15 ;-) De är så fina i sin vackra skrud.
Vi tar en promenad. Den blir kort. Det är förbaskat kallt. Hunden verkar trivas men han trivs å andra sidan i soffan inomhus också.
Maken är helt inne i släkt-och-DNA-forskningens underbara men gåtfulla värld. Blev lite av "sesam öppna dig" plötsligt och sen försvann han ut i cyberrymden. Han lär komma tillbaka till jorden vid 15-snåret, dock tillfälligt för att dyka in i hockeyvärlden. ;-)
Själv befinner jag mig i funderingarnas och filosoferandets värld. Har läst några påskbetraktelser. Av skilda slag. Några inspirerade mina tankar. Som det här med påskdagens berättelse om stenen som var bortvältrad från Jesus grav. Om den ljusa ängeln därinne i grottan.
Ljuset inom oss. Jag tänker på alla bittra, kalla, hatfulla människor. De kan knappast ha så bra kontakt med sitt inre ljus. Kanske har de rullat en stor sten framför ingången till sitt hjärta. Kanske för att de är rädda att känna det inre ljuset? Vi har väl alla ibland en sten framför vårt hjärta, en sten av sorg eller besvikelse eller av rädsla. Vi pratar om befrielse från något oroande som "en sten som lossnat från hjärtat" <3
Ibland måste vi nog själva rulla bort stenen hur tung den än är. Öppna för ljuset inom oss. Leva livet. Och sprida ljuset.
Så känner jag. Funderar på vad min sten består av...
Öppna för ditt inre ljus och var inte rädd för att släppa in det yttre ljuset.
Ljus och Kärlek
❤️