Humlen breder ut sig och har nu fått sina söta kottar
Igår kväll:
Mörkret lägger sig över huvudstaden när Lisa Nilsson har sin egen konsert efter Allsången.
Men här är fortfarande ljust.
Vi bor i ett avlångt land. :-)
Lisa Nilsson, hennes genombrott skedde med "Himlen runt hörnet" för 25 år sedan. (!) Alltså är det 25 år sedan jag med make och två goda vänner var på Rocktåget i Sunnerstagropen. (Uppsala).Jag minns det så tydligt än. Lisa Nilsson var ännu en ganska oerfaren scenartist, men bra. Men hon nådde inte upp till de två andra scenpersonligheternas kvalité. Tomas Ledin och Eva Dahlgren. Men nu gör hon det!
Sol och värme möter mitt yrvakna jag även denna morgon.
Plötsligt är det något i vinbärsbusken som flaxar. "Har koltrasten hittat dit i alla fall, trots nätet?" Nej, det är en liten fågel som nu förtvivlat försöker ta sig ut. Jag försöker hjälpa till genom att göra små öppningar men nej, där vågar den sig inte ut. Plötsligt har den tagit sig ut själv. Men...då upptäcker jag hålet i nätet, ett litet hål...Fången är utflugen men jag måste täppa till hålet.
Maken är i stan för jobb och ärenden. Vi har flyttat fram den där "måsteintillstanochtvätta-dagen". Det ska visst regna på fredag...
Vet du att vi nu lever på ekologisk kredit? Att idag tar jordens resurser för 2017 slut? Jo, det är sant. Tyvärr...Som Malena Ernman så riktigt skriver: "vi måste ändra våra vanor"...
Frågan är om vi "vill, ids, orkar"...
Eller om vi ska fortsätta sopa problemen under mattan till kommande generationer att ta hand om...Jag har insett att detta är något av det känsligaste man kan ta upp och beröra. Folk blir som tokiga. Den ena protesten efter den andra dyker upp som försvar. För så fort något som handlar om våra vanor, vår bekvämlighet, vårt levnadssätt hamnar i fokus kommer orden: "men dem då", "spelar väl ingen roll vad just jag gör", "trams", "fejk"...osv.
Det är inte kul men nödvändigt att vi gör förändringar och visst spelar det roll vad just jag eller du gör.
Jag lämnar detta nu. För att inte trampa på ömma tår eller hamna i en onödig diskussion. Jag tycker att det är upp till var och en att ta ansvar för sitt leverne. Att ta reda på fakta och möjligheter. Vi kan inte förändra andra, vi kan bara förändra oss själva. Med risk för att verka präktig: jag försöker ta mitt ansvar. Inte tillräckligt men jag är ändå på väg. Det börjar i tanken och i lärandet. Och så då hjärtat. Det måste ju vara med! För vi älskar väl alla vår Moder Jord?
Jag började med att skriva om gårdagens Allsång. Kritiken mot Sanna är så barnslig tycker jag. Sen slår det mig en tanke: kan det vara för att Sanna är kvinna som hon får kritik för att "vara för mycket"? Kvinnor får ju inte ta plats som vi vet... Skulle Måns, Anders eller Lasse kunnat få den kritiken? Knappast. Milda moster Matilda, vad håller folk på med? Heja Sanna! Ta plats!!! <3
Idag har jag läst många inlägg, artiklar och kommentarer om ensamkommande barn och ungdomars situation. Flickor och pojkar. Om hur de mår och hur de runt omkring dem mår. Ångest, oro och en väldig trötthet...Hur kan vi ha det så i Sverige??? Jag läser, blir ledsen och förbannad. Hur kan politiker och andra beslutsfattare sova gott om nätterna?
Det blev mycket tankar idag. Om både stort och smått, nära och långt ifrån, viktigt och mindre viktigt. Har jag lyckats beröra någon är jag glad över det.
Gräv där du står! Gör det du kan! Ta inte mer än du behöver. Hjärta och sunt förnuft! Tillsammans skapar vi en fredlig värld. Tillsammans tar vi hand om Moder Jord. Eller? Vad tycker du? :-)
Kärleksljus
❤️
