Måndag 14 augusti
Eftermiddag
Sitter ute
Solen bränner min hud
Det är åter tyst och stilla
Barnbarnet har åkt hem
Som alltid känns det både tomt och vemodigt att skiljas åt.
Men också lite skönt.
För jag är i ett skov och behöver vila.
Jättekul har vi haft det. Mysigt också.
Vi plockade röda vinbär som hon fick ta med sig hem. Och lerfigurerna förstås. De som hunnit torka. De andra får vara kvar till nästa gång. :-)
Hej då! Vi ses snart igen <3
Egentligen är jag förbannad idag. Milt sagt. På en sk författare som än en gång gett sig på medkännande medmänniskor med kränkningar och rena lögner.
Vad hjälper min ilska? Troligen inte alls. Men jag har all rätt i världen att känna den.
Innan jag läste den otäcka texten hade jag roat mig med följande triviala men roliga (tycker jag) tankegångar om våra uttryck:
Man slår sig för pannan och rycker på axlarna. Skakar sitt huvud och kan inte svara så här på stående fot. Ett ögonblick bara. Nej, vet inte så här på rak arm. Kanske en handfull? Eller någonstans mellan tummen och pekfingret. Det skakar vi hand på. Give me five! Man skrapar med foten, niger och bockar. Har vågor i håret och vatten i knäna. Jodå, det är huvudet upp och fötterna ner. Man går dit näsan pekar och har ögon i nacken. Gamnacke och musarm. Skoskav i öronen? Inte ens en tummetott. Men tummen mitt i handen. Ögon som en hök. Kroppen spänd som en fjäder. Öga för öga, tand för tand. Men bättre att vända andra kinden till. Fingrar i kors bakom ryggen. Det tummar vi på. Hjärnspöken och ett hjärta av guld.
Man gapar stort och sväljer kameler. Och försöker tänka lite längre än näsan räcker eller så lägger man näsan i blöt. Tänder som gnisslar och leder som knakar. Man tappar hakan och i värsta fall huvudet. Ögon som brunnar och själens spegel. Man räcker ut sin hand och kanske finner en hand i sin.
Ja mycket ska man höra innan öronen ramlar av. ;-))
Ja, jag vet att jag är lite knasig som håller på och leker med ord och uttryck. Men jag kan bara inte låta bli. Det är så kul och fascinerande med språk. ;-)
Till dig som orkar och vill läsa min blogg: Tack för att Du finns <3
TACK <3