22 mars. Precis ett år efter terrorattackerna i Bryssel sker ett misstänkt terrordåd i London. Det gör ont i mig. Den där obehagliga känslan som kommer varje gång ordet terror dyker upp. Ett oroligt Europa. Tankarna går till alla offer.
22 mars. Ännu en röst har tystnat. Sven Erik Magnusson. R I P <3
Tänk, Sven-Ingvars har följt mig genom livet. Eller jag har följt dem. Och hela tiden har jag sett dem som "gubbar". Trots att de var unga när jag var barn. Hep Stars var killar, Sven-Ingvars var "gubbar" ;-) Jag har dock aldrig sett dem som ett "dansband", nej, de hade eget sound, de var "pop"och de höll genom åren. Och man kan ju deras låtar :-)
22 mars. Har varit på yogan idag. Det var härligt att kunna vara med. Dock känner jag att min rygg inte är tiptop ännu. Men det är ju så med yogan, man lyssnar på sin kropp och gör det man kan. Utmana lite ibland men inte ställa för höga krav på sig själv. Känna in. Härligt <3
Har haft kontakt med fin vän som har tung sorg nu. Det är svårt att hitta de "rätta" orden. För det finns inga "rätta" ord. Viktigare att lyssna och att stötta. Att tänka och be. Att i tanken bära sin vän genom det svåra. När man inte kan vara på plats.
Här kommer ord jag skrivit förr om detta:
Ibland krymper världen. De stora, tragiska och våldsamma nyheterna fladdrar i utkanten. Når inte in till dig. För i ditt rum är det fullt. Fullt av en personlig tragik. Fullt av smärta och sorg. Samtidigt en hemsk tomhet. Dina varför ekar tomt tillbaka. I ditt rum, i din värld har det ofattbara hänt. Fortsätter livet där utanför? Du anar det genom en dimridå. Du befinner dig i en bubbla. Låt mig vila här! Men nej, känslorna låter dig inte vila. Kommer hjärtat att sprängas nu? Finns krafter kvar för denna dag? Hur orka trösta andra? Hur orka stödja andra när mitt eget inre är kaos?
Du är arg, på Gud och allt! Golvad av en stark smärta. Gråten som en kramp.
Min vän,
jag kan inte bära din sorg,
sorgen är din
Men om du vill kan jag stödja dig
stötta dig
Hjälpa dig upp på bron över sorgens djupaste vatten
Stödja dig när du vinglar
Du får inte drunkna!
Här kan du skrika
Här kan du gråta
Fortsätt gå
Vi kan vila ibland
Jag lägger min arm runt dina axlar
Andas min vän
Vi andas tillsammans
I den takt du behöver
I den takt som är din
På andra sidan bron
Står du stadigt på dina ben
Här fortsätter Din livsväg
(Ord till vän 2015)
Det blev mycket om sorg idag. Det bara blev så. Men i allt detta finns också tröst och omsorg och kärlek. Låt oss bära varandra genom de svåra perioderna i våra liv.
NAMASTE
❤️
