Ibland vacklar jag lite i min egen sanning. Det är inte alltid så lätt att stå upp för sin inre övertygelse, stå stadigt i sitt eget sannings ljus.
Det vore ju så mycket enklare om jag lät mig ledas av andras tro och övertygelser. Om jag var frälst och from eller var övertygad om en viss politisk ism.
Att sluta ifrågasätta en massa, vila i en övertygelse, följa en ledare...
Jag är som pusselbiten som inte riktigt passar in någonstans. "Nej, det saknas något här, nej, den är för stor, nej, den passar inte även om jag vänder på den"...;-)
Men faktum är att jag är lite stolt över detta. Jag formar mig inte så lätt efter andra. Men jag är väluppfostrad och av artighet låtsas jag ibland anpassa mig.
Jag "känner" för mycket, har jag fått höra hela mitt liv. Men man kan väl inte "känna för mycket?" Problemet är väl snarare tvärtom. Det är för många som inte "känner något alls"...
Jag följer min känsla, min intuition utan att för den skull vara faktaresistent.
Och jag "tänker för mycket". "Bry inte ditt lilla huvud med det du"...
Självständigt tänkande människor är en fara för makteliten. De är inte så följsamma. ;-)
Men när jag läser inlägg och kommentarer på nätet känner jag ibland sån vanmakt. Över hatet. Över empatibristen. Okunskapen. Inskränktheten.
Och tänker, (!) att "oj, vad en del gör det lätt för sig"...följer strömmen, låter bli att tänka ett varv till, låter sin egen bitterhet gå ut över människor de inte ens känner...Detta gäller inte bara "troll" och rasister utan även en del debattörer som skapat ord som "godhetsknarkare" t ex...
Jag läser för att jag vill hänga med i debatten, vill försöka förstå...
När inga fakta eller ens vänliga ord tas emot av hatarna är det lätt att "ge upp". Men så läser jag Jonas Gardells ord till gruppen "jag är här". Om hur han och andra homosexuella kämpat och kämpar för rättigheter och förståelse. Och det har ju gett resultat. Han är nu gift och har två barn. :-) Så ge aldrig upp kampen för det goda. <3
Jag trivs bland de kärleksfulla, insiktsfulla, kreativa och omsorgsfulla människorna. De kloka. De kämpande. De framåtsträvande. Och tack och lov så vimlar det av sådana! Där ute i verkligheten och på nätet.
I min sannings ljus ingår allt från politik till andlighet. Allt hör ihop för mig.
Idag utvisas (deporteras) flera unga män (killar) till Afghanistan. Ett land vi vet är farligt. Det de tvingades fly från ska de nu tvingas tillbaka till...så gör vi i Sverige idag...Tanken på att det kunde varit mina söner...nej, har inte ord..
En fantastisk kämpande grupp! <3
Nu ska jag gå från en verklighet till en annan. In i ishockeyns värld. Eller rättare sagt fly in i den och skapa samtidigt. Målningen pockar på :-)
Resultatet igår. Mycket kvar :-)
Stå stadigt i din sannings ljus. I din tro, i din övertygelse. Låt oss föra den goda kampen för alla människors rättigheter. Dina tankar och insikter är viktiga. Du har rätt till dina känslor. Låt oss ha ett bra debattklimat utan lögner och hat.
Önskar "den här opassande pusselbiten" som går sin egen väg. ;-))
Ljus och Kärlek
❤️