Har landat i skogen. I tystnaden. Glashala vägar och skare. I stugan värmer brasan i öppna spisen. Ryggen börjar så smått läkas. Även nacken känns mindre stel. Ska bli skönt med vistelse i skog nära sjö igen :-)
Ett minne kommer till mig: (många år tillbaka)
Vi stod på bryggan vid Pepparkaksudden, vid den vackra svarta sjön Valloxen, Knivsta. Jag och maken. Jag hade så smått börjat tillfriskna från min utbrändhet och hade varvat ner. Njöt av den vackra omgivningen med alla mina sinnen.
"Hör du fågelsången?" "Känner du vinden mot kinden?" "Ser du Valloxens svarta vatten?" Frågade jag. "Ja", svarade maken men fortsatte prata om sitt jobb. Vi var inte alls på samma våglängd. Och jag hade varit där han var. Fast i stressen, i kraven, i problemen...frustrationen...
Jag blev sjuk, han blev det inte, tack och lov.
Det är bättre nu. Vi börjar hamna på samma våglängd. Alltså han närmar sig min. :-)
De här små vackra kom maken hem med till mig. Nu har jag tagit med mig dem hit ut i torpet :-)
Såg sista avsnittet av Mandelmanns gård igår. Hade först inte tänkt se det eftersom det var dags för slakt på gården. Men tittade ändå och man fick ju ändå inte se själva slakten. Och som med allt annat där på gården så var även slakten något de pratade om och utförde med största aktning, vördnad och omtanke om djuren. Det har för mig varit lärorika program och jag beundrar detta härliga par.
Och allt ser så gott ut och allt är så vackert och glada är de nästan hela tiden. Det är sällan man ser människor som är så genuint lyckliga! Så skönt som kontrast mot allt gnäll, bitterhet och hat som väller över oss i media dagligen. Att leva av och i samspel med naturen, det mår man självklart bra av. Även om arbetet på gården kan vara både hårt och stressigt så verkar de ändå uppskatta sina liv. Det liv de valt att leva. <3
Och vad är då jag tacksam för idag? Det är mycket det. Så här står det på Kreativ Insikts kort:
<3
Trevlig helg!
❤️