Sitter i solen på bryggan och njuter av stilla vatten, ljus, skir försommargrönska, fågelsång...lugn, trygg, lycklig, tacksam...
Men tankarna vandrar iväg till Manchester.
Bilderna
Orden
När det ofattbara sker igen...
Hur kan man hata så?
Hur kan man låta ondskan ta över så?
Var det detta de kom till jorden för att göra?
Tanken på att försöka förstå...nej, det går inte...
Tankarna måste vara hos de drabbade...de oskyldiga...de sörjande...de skadade...
Utan att själv välja hatet
Det kommer att gå några dagar så börjar det där lilla hoppet spira igen. Hoppet om en bättre värld.
Hur overkligt det än kan låta just nu...
Tillsammans får vi kämpa <3
All kärlek till de drabbade.
❤️
