Ior och jag påminner om varandra ;-)
Söndag 22 oktober
Tänk att jag fick ändan ur vagnen och ringde min fina vän. Inte en dag för tidigt. Och alltid lika trevligt även om en del av samtalsämnena var jobbiga.
Vad knepigt det är det där...dagarna går..och ”jag skulle ju”...
Nu känns det fint.
Det är soligt och höstkallt. Vi tar en förmiddagspromenad. Genom skogen, förbi ladan, ner på ängen, genom skogen igen och kommer fram på vägen där ett flertal av våra mysiga grannar bor. En av dem är ute. Vi stannar och pratar länge. Om de olika husen längs med vägen. Om vilka som byggde och när. Vi berättar rövarhistorier från trakten för varandra. En del är säkert sanna. :-) Och vi pratar om när ryssarna härjade här i trakten på 1700-talet. Om stugan de inte hittade. Och om kyrksilvret som gömdes undan och som aldrig hittats.
Alla platser, även små, har sin speciella historia. Jag tycker att det är så intressant. Berättelserna. De är viktiga.
Jag tycker olika om ”Så mycket bättre” än vad andra tittare tyckte om man ska tro rubrikerna. Självklart ville jag se när det var Uno Svenningsons dag! Gillar honom. Gillar hans låtar. Artisterna tolkade låtarna utifrån vilka de är. Det var en lugn och mysig stämning, med både allvar och skratt. Kanske var det det som var ”fel”? Hm.., Nåväl, jag är ingen fan av Kicki Danielson men wow vilken bra tolkning av ”Under ytan” hon gjorde! Tycker jag...;-) Det är det som är lite speciellt med det där programmet, man blir ofta positivt överraskad av artister man inte förväntat sig så mycket av. Och tvärtom ibland.
Till sist men inte minst:
Idag är det två år sedan det fruktansvärda terrordådet i skolan i Trollhättan. Tre människor dog. Gärningsmannen skrev i sitt självmordsbrev att han ”var missnöjd med invandrarpolitiken”...
Vi får aldrig glömma!
Nu önskar jag Dig en fin ny vecka. Med lagom många utmaningar och mängder med möjligheter.
Kärleksljus
❤️