När det omöjliga blir möjligt

publicerat i Allmänt;

Besökte Skatteverkets servicekontor idag. Behövde nytt ID-kort. Fullt med folk. Mest invandrare. Problem med datasystemet. Vänta, vänta, vänta...Jag hade ändå tur i oturen. Mitt ärende fungerade bra att utföra. När jag skulle gå därifrån konstaterade jag att de flesta som jag väntat tillsammans med fortfarande var kvar. Kvinnor med små barn bl a. Undrar hur länge de fick sitta/stå där och vänta? Personalen gjorde vad de kunde men skakade oroligt på sina huvuden och såg allt mer desperata ut. Det är bra med datorer men oj, så sårbart det är...

Den underbara buketten som kom med bud igår. Som en uppmuntran och en "krya-på-hälsning" från äldste sonen med familj. Jag blev så himla glad! <3

Ibland dyker det upp minnen, gamla status på Fb. Som man kan dela. För det mesta bryr jag mig inte så mycket om dem. De är bara kul att se. Men idag dök det upp ett minne från på dagen fyra år sedan. Ord som tog tag i mig. Då var jag ännu inte frisk från min utmattning men jag hade kommit en bit på vägen. Ibland tror jag att jag behöver påminnas om den kamp jag faktiskt "vann". Till slut. Även om det finns rester som nog aldrig helt försvinner. 

Men som jag kan leva med. "Hold on!" Så här skrev jag i den dagens status:

"Min vandring på Bättringsvägen fortsätter...
Citat från min blogg idag: "Det som var en omöjlighet för ett år sedan är nu en möjlighet. Det som känns som en omöjlighet idag är förhoppningsvis en möjlighet om ett år."
Tålamod! Tillit! <3
"Du har kommit så långt redan", viskar vinden tröstande...."


Och den här bilden hade jag lagt upp då.

Tålamod och tillit hade jag bara stundvis men kämpa gjorde jag. Ibland genom att "inte kämpa" utan bara låta vara...se vad som kom till mig. Utan att forcera...Ja, det var väl där tilliten kom in. :-) 


Idag:

Djupt därinne i mig 
          bor en stark kvinna
Hon är den jag är
           när jag får vara jag

Sakta och försiktigt släpper
            jag den jag trodde var jag
Öppnar dörrar, gläntar, känner
             hon är där!

Bit för bit lär jag känna henne
                befriar henne
Släpper ut henne i ljuset och finner
                 att hon Är ljus

Den de sa att jag var, hur jag var,
                   vem jag var
Det var inte jag. 
                    Nu vaknar
                          Jag
                          <3

                    

Det som var omöjligt blev möjligt. <3


Det var/är min kamp, min väg här under denna jordevandring. 
Alla har sin. Du har din...
Kanske kan vi lära av varandras. Utan råd eller tillrättavisningar. För vi är lika, men olika. 

Jag vandrar fortfarande på Bättringsvägen om än klokare och mer öppen för nytt nu. :-) 

Lycka till på din vandring! 
❤️

Kommentera inlägget här :