2018
Året som gick
Krossat glas
Vad menar jag? "Krossat glas?"...Hur märkligt det än kan låta är just "krossat glas" något som följt mig genom året. Glas i bitar, glas som splitter, glassplitter som orsakat blödning, glasbitar att försöka få ihop eller slänga bort...
Skåpdörrar som plötsligt öppnats och glas som fullständigt forsat ut...splitter överallt...Tappat glas...glasskärvor som träffat huden och orsakat sår..."olyckor" som sällan kunnat förhindras...ibland skett på mycket mystiskt sätt...
Jag har hela tiden tänkt: det kanske är ett tecken? Ett tecken på att något ska krossas i mitt liv. Och så för några veckor sedan hände något som krossade mig...in i hjärtat och själen...någon krossade en skör men fin relation...rev upp gamla ärrade sår...
Hur överleva eller rättare sagt genomleva? Ett starkt minne från i somras: Ljudet av en hjälplös skrikande koltrastunge som blev attackerad av två skränande skator. De två blödande såren på huvudet. Jag lyfte bort den stackars ungen från anfallsplatsen.
Det lilla hjärtat som bankade. I flera timmar bevakade jag fågelns kamp. Den vilade, den rullade runt, försökte sätta sig upp...Min första tanke att jag måste döda den försvann snabbt. Inom mig förstod jag att detta var en kämpe. Först mot eftermiddagen
lyckades den sätta sig upp och satt där och blinkade. Hjärtat slog. När kvällen kom bar maken den till en tryggare plats under en gran. Väl medveten om att den var ett lätt byte för räv eller katt...På morgonen var den borta...
Djupt inom mig visste jag: den lever...och jag bad att få ett tecken på detta...bad inom mig: kom och visa upp dig!
Veckorna gick...
En dag satt en vuxen koltrast nära huset. Den satt där som om den ville visa upp sig...ännu några veckor senare var det något svart som flaxade under nätet i vinbärsbusken...en koltrast hade fastnat i nätet. Vi fick klippa loss den...på huvudet hade
den två tydliga små kala fläckar som efter en skada...
Okey, man kan säga att jag inbillar mig...men nej, jag VET! Och för mig finns inget tydligare tecken på att kämpa vidare. Att förstå min inre styrka. Att genomleva.
Morgonens vackra och dramatiska himmel :-)
Året 2018 innehöll naturligtvis så mycket annat. Det här var bara en personlig reflektion. En personlig men ändå något jag vill dela med mig av.
Söner och barnbarn är på besök. Vi "chillar" idag ;-)
Kärleksljus
❤️