Jag tänker på dig, Maria.
Som stod och såg hur din son plågades och dog på ett kors.
Du blir för mig en bild, en symbol,
för alla de mammor som tvingas se
sina barn lida och dö.
Då och nu förenas i den vanmakt ni
måste känna.
Den smärtan och den sorgen...
Långfredag. 2018.
Solens strålar väller in genom fönstret.
Det gnistrar i snön.
Natten var kall.
Jag låter min långfredag vara en blandning av ljus och mörker i mina tankar. Att tänka på livet är både ljus och mörker. Att tänka på döden är både ljus och mörker. I livet möter mig mörkret ibland, det är en del av livet. Inom mig finns både ljus och mörker. Det är att vara människa. Jag är inte rädd för mörkret, men jag är rädd för sorgen.. Jag är inte rädd för döden men jag är rädd för sorgen. Ljuset vilar i mörkret. Och ljuset vinner alltid över mörkret. Livet är vägen till ljuset, liksom döden.
Var inte rädd!
❤️
Ljuset, hoppet, livet...<3 Ja, tro också förstås, på det/den som känns rätt för Dig.
Yngste sonen är på väg hit till torpet. Det blir påsklunch och samvaro. Något att se fram emot.
Ljus och Frid
❤️