Hemresa.
Tidigt upp och fixar till mig innan hemhjälpen kommer. När jag kommer tillbaka till sovrummet är mamma vaken och hon har inte ont! "Funderar på om du kan hjälpa mig att duscha", säger hon till min stora förvåning. "Javisst, men hur", säger jag. "I badkaret", säger hon. "Jag tror jag klarar det".
Jag är lite skeptisk men vill gärna prova. Det är lite chansartat och lite bökigt men det går bra! "Tack mina änglar", säger jag. :-)
Det finns inget som är så uppiggande som en dusch!
Nu sitter vi i bilen på väg hem :-)
Det första stoppet är avklarat. I ett naturskönt område utanför Skara finns en fin rastplats. Hunden rastas och mamma och jag uppsöker handikapptoaletten. En man med cigarett har precis varit där. I handfatet ligger aska. När jag åter sitter i bilen känner jag att det luktar cigarettrök om mitt hår. Den lilla stunden på toa och lukten har satt sig i hår och kläder! Jag blir arg och funderar på hur man är funtad när man står och röker inne på en allmän toalett??? Äckligt!!!
Vädret är grått men det är varmt och uppehåll. Han kunde gott ha stått ute och rökt.
Jag vill inte döma folk men man undrar ju hur det står till med respekt och medkänsla hos vissa? Istället för att skicka onda tankar försöker jag sända goda tankar och hoppas att han kommer till insikt...:-)
I Laxö konstaterar vi att: här har det snöat! Det ligger snö på mark och träd. Riktigt fint :-)
MAX i Örebro fick bli nästa pausställe och matställe. Allt gick bra tills vi skulle därifrån.. Fel utfart, proppfullt med bilar överallt och en trasig buss som blockerar trafiken....(bussarna i Örebro är lilafärgade kan jag meddela. "Färgklick" tycker sonen, gräsligt tycker jag)
Nu är vi på väg åt rätt håll igen, tack och lov. :-)
Det börjar mörkna. Tomas Ledin sjunger fint om Höga Kusten. Trångt och fullpackat i bilen men trivsamt. :-)
Jag sjunker in i musiken en stund.
Nu är det mörkt. Ingen snö som lyser upp i Hallstahammar. Trafiken är tät. Mamma och son sover.
En vän har messat och varnat för snöslask i norduppland.
Västerås nästa!
Västerås är en stor stad. Jag tänker lite extra på de vänner jag har som bor här. Funderar på om jag någonsin kommer att stanna och hälsa på istället för att bara fara igenom på väg någonstans. Viljan finns men det har bara inte blivit av. Skärpning!
Jag tänker också på den vän jag hade här när jag var ung. Han som inte orkade leva....
Ibland är livet för grymt...tyvärr...
"Normalt" brukar vi ta av upp mot Gävle här i Västerås. Men nu ska vi först till min syster i Norduppland så nu är vi på väg mot Enköping och Uppsala.
En aldrig sinande ström av bilar åt båda hållen.
Mamma börjar bli trött på att sitta men här finns ingen plats att stanna...
Den vanligtvis breda vägen är på grund av vägarbete enfilig idag...
Enköpings lampor lyser som ett pärlband långt borta.
Mina ben har somnat. Längtar efter en bensträckare.
"Kör inte fortare än vad dina änglar flyger", messar min vän.
Bensträckare i Enköping.Här är bussarna gula ;-)
Maken guidar oss lite. Han gick i skola här. Stan är välbekant för mig och min mor också. Här bodde min mormor och morfar och morbror med familj. En gång i tiden. Mycket är sig likt men en hel del är nytt och förändrat. Som i alla städer. Tiden står inte still :-)
Uppsala, stolta stad! Lyser upp i mörkret. Med dig har jag så många minnen. En lång och händelserik tid levde jag här.. Och här kan man snacka om förändringar. Jag känner knappt igen mig i stan längre. Det byggs och byggs och byggs och...
Men vi ska inte in i Uppsala. Vi ska ut på landsbygden. De djupa skogarna och smala slingrande vägarna. Syrran väntar med mat!❤️
Och därefter: Hem!
Borta bra men hemma bäst ❤️